Att levla

Att Levla Redux

2009-07-18T13:01:00.001+02:00

Jaha.

Om det mot förmodan fortfarande är någon som surfar in hit, eller som inte stängt av sin prenumeration på bloggajävul, så är Att Levla tillbaka för ett kort tag.

Fast inte här.

Utan här.

Puss,
Andreas

Grattis på födelsedagen

2009-06-17T18:00:00.000+02:00

I dag är det min födelsedag. Jag fyller trettiofyra år. Inte illa, eller hur?

Och i dag stänger jag ner Att Levla.

Den här gången är det på riktigt. Jag har fler historier att ge, men inte i det här forumet. Åtminstone inte just nu.

Under tiden med Att Levla har jag fått många varma brev och kommentarer. Jag har träffat några av er i verkligheten och pratat med er, lyssnat när ni delat med er av upplevelser. Alla sådana möten, elektroniska eller verkliga, är vad som gör skrivandet värdefullt. Ni gör det värt besväret. Att Levla existerade för att ni fanns.

Att bloggen muterade till en plats för vansinniga historier, var något som skedde av era reaktioner. Det var som om jag plötsligt hörde era skratt och rop, och plötsligt märkte jag att det fanns en lust hos er att läsa om det oväntade och bisarra förankrat i en vardag som alla kände igen. Att ta i med kraft kring det odramatiska, att blåsa liv i något oanimerat - det var grepp som bar förvånansvärt väl.

Men nu är det slut.

Att Levla stannar kvar som ett bibliotek över allt som skrevs här. Det finns mycket bra som inte ska gå förlorat.

Jag kommer att starta en ny blogg så småningom. Den kommer att vara annorlunda från Att Levla, men ni kommer att känna igen er. Ni som trivdes här, kommer trivas där.

För den som ändå vill ha en fortsatt daglig dos av mina ord, finns jag på Facebook och Twitter. Ni är alla välkomna dit. Och förstås så är det där nyheten om den nya bloggen kommer spridas först.

Ja, och så böckerna såklart. Men det vet ni ju redan.

Tack för den här tiden.

Ta hand om er,
Hälsar,
Andreas

Frukosten är över

2009-06-17T06:00:00.001+02:00

En stund senare är frukosten över och jag och Navid går längs med vattnet nere vid Klippan. En ljummen vind drar in från havet och en ensam mås kryssar över bron.

"Det hade du inte räknat med, va, Naviden? Att det skulle bli en sådan sjuhelvetes frukost."
"Nej, det hade jag inte räknat med."
"Visste du att president Obama skulle dyka upp?"
"Nej, det var ganska otippat."
"Säkert?"
"Äsch, med dig kan man ju aldrig veta. Helt otippat var det kanske inte."
"Eller hur?"
"Eller hur."
"Nästa gång bjubbar jag."
"Fan på tiden."

Obama talar till frukosten

2009-06-16T18:00:00.000+02:00

Och Obama säger, medan folket lyssnar och vinden susar i träden, han vänder sig till alla, han talar starkt men ändå ödmjukt:

"Jag ser här en frukost framför mig. Det är en fin frukost. Och jag frågar er, alla som är här - vad är en frukost för er? Är det bara bröd som ni bryter eller är det något ni delar med en bror, en syster, en vän? Och låt mig säga dig det här, Michelle, att denna smoothie, detta glas juice och denna kopp kaffe, det är min frukost och det är din frukost. Det är vår frukost, den frukost vi formar tillsammans, som vi har förtjänat och som vi ska fortsätta förtjäna, som vi aldrig får ta för givet. Och det är nymalda bönor köpta på daMatteo, och jag känner det när jag rör vid dem med mina egna fingrar. Kanske är de sålda av den mörkhåriga kvinnan med de bruna ögonen. Men juicen, den är pressad från flera apelsiner av ypperlig kvalitet, kanske köpta på Coop eller Ica från morgonleveransen. Och smoothien, Michelle, smoothien - den har den balans mellan frukt och yogurth som behövs för att du ska kunna kalla den en smoothie. Den kunde varit lösare, den kunde varit full av klumpar. Men det är en smoothie gjord med den plikt och det ansvar man kan hoppas bygger detta land, och därför säger jag dig Michelle, att detta är en fin smoothie."

Sedan går han in och köper kaffe och åker därifrån.

Navidfrukost ur styr!

2009-06-16T06:00:00.000+02:00

Ni trodde att det slutade där? Va? Det trodde ni, va? Ni önskar kanske. Men detta är ännu icke över.

Spolingen vid kassan knackar nervöst in beloppet. Hans fingrar darrar. Men jag höjer handen, jag talar: "Nej nej. Jag är inte färdig än!"
En flicka skriker. Navid ler, blir förskräckt, skrattar, är nära att gråta. "Andy", säger han. "Är du säker?"
"Jag är säker. Detta ska bli en frukost utan dess like. Och det vet du."
"Jag vet", mumlar han. "Jag vet. Käreminskapare, jag vet."
Jag lutar mig fram. Spolingen bakom kassan klarar inte pressen, skriker högt och kastar sig ut genom fönstret. Flickan tar över. Rak i rygg, med fast blick, så möter hon mig.
"Ja?"
"Jag vill ha", säger jag, "en SLÄT KOPP KAFFE! UTAN MJÖLK!"
Tårarna rinner nerför Navids kinder. Folk i kön häpnar, stönar, flämtar. Jag lägger mina händer på min väns axlar och jag säger: "Navid, min vän. Detta är en titanernas frukost. Den ska ätas på toppen av Olympos. Den ska tolkas av skalder och poeter i många tusen år."
"Jag vet", säger han. "Jag vet ... men jag trodde ändå inte ... jag vågade inte hoppas ..."
Alla jublar, kassan bankas ut, solen kliver upp och strålar över det gröna Majorna, vi går skrattande ut ur café med frukostbrickan i hand, spontana dansnummer bryter ut till tonerna av funkgitarr och kanske lite waowaopedal på den, men då -
- då kommer president Obama tågande!

CLIFFHANGER

Frukosten med Navid fortsätter

2009-06-15T18:00:00.000+02:00

Navid bjubbar på frukost. Jag har beställt en smoothie. Alla är andlösa. Men det slutar inte där!

"Hördu gosse", säger jag och lutar mig fram mot spolingen bakom kassan. "Nu är det frukostkalas, ser du."
"Jag ... jag förstår."
"Detta ska bli en frukost utan dess like."
"Javisst."
Navid svettas. Jag ser mig om, kisar med blicken och säger: "Ge mig ett glas färsk apelsinjuice! Pressad direkt från frukten! Snåla inte med köttet! Och var inte rädd för att skalrester följer med!"
Hans läppar darrar, han vet inte vad han ska säga, men flickan bredvid rycker in, hämtar upp och säger det enda rätta, det enda självklara: "Ska det vara en stor, mellan eller liten juice?"
Ingen säger något. Man kan höra knappnålen falla. Navid är nära att tala, men han tiger.
Jag svarar:
"En stor juice. Tack."
Navid vinglar till och får greppa efter en stol för att inte falla. Han baddar pannan med en våtservett, så ymnigt rinner svetten. "Herregud", säger han. "Det här kommer bli tidernas frukost. Jag säger bara det, detta kommer bli tidernas frukost."

Frukost med Navid

2009-06-15T06:00:00.000+02:00

För några dagar sedan bjöd min gode vän Navid mig på frukost. Navid är inte bara en riktigt skön kompis, han driver också en av Sveriges smartaste och inspirerande rörelser. Men det vet ni ju redan.

Jaja, hur som helst, detta skulle bli ett frukostkalas utan dess like. Vi stod i kön och han sa: "Jag bjuder, gosse."
"Harrejävlar Naviden."
"Javisst."
Vi kom fram till kassan. Jag sa: "Ge mig en smoothie."
"Men gud", sa mannen bakom kassan.
"Herre min skapare", sa Navid.
"Jag vet", sa jag. "Men det stoppar inte där!"
Och hela kön drog efter andan.

Avskedsfesten

2009-06-13T22:15:00.001+02:00

Alla vi som jobbade tillsammans på Grins kontor i Göteborg, har nu tagit avsked. Vi har varit på en sista fest tillsammans där vi drack och skrattade som om ingenting hade hänt.

Men till slut var det dags att säga hej då och vi går nu alla åt olika håll. Under mina år i spelindustrin har jag aldrig vistats i ett sammanhang där alla varit så känslomässigt förknippade med varandra.

Det var mycket som inte sas vid vårt avsked. Bekännelser, hemligheter, begär och önskningar som nu förmodligen inte kommer bli hörda. All den tid vi trodde vi hade till att bygga upp relationer och stordåd, är slut.

Allt detta låter förstås sentimentalt. Det var bara ett jobb, som många andra. Men det spelar ingen roll. För oss som var där, är förlusten på riktigt.

Hej då Grin

2009-06-11T06:00:00.000+02:00

Min tid som Creative Director hos Grin är nu slut. Jag drar vidare mot nya fronter och jag önskar de som är kvar, all lycka och välgång. Jag hann med ett och ett halvt spel. Terminator: Salvation, samt ett som jag icke kan nämna vid namn än.

Trots betygen som Terminator har fått, är jag stolt över vad vi byggde. Jag går ut med det här och nu att endast ett fåtal team över hela världen hade kunnat få ihop ett spel med de förutsättningar vi hade. Insatsen var av herkulesmått, vilket tyvärr inte är något som gör att upplevelsen för den betalande konsumenten blir mer positiv.

Men varje betraktare har sitt perspektiv, och hade ni varit med oss under hösten och vintern när vi arbetade på Terminator, då hade ni klappat oss på axeln och sagt: Håll ut.
Kanske hade ni rentav kramat oss.
Det hade vi behövt i så fall.

Andra förslag på tysk Mörkrädd

2009-06-10T06:00:00.000+02:00

Innan Mörkrädd skulle släppas i Tyskland, bjöd förlaget ner mig för att prata titel. De hade hört att mina kunskaper i tyska var die ScheiBe (da shit på svenska, eller bajset enligt Systrarna Skynet) och de kände att de ville ha min tyska input.

Jag står inför en handfull tyska förläggare och redaktörer. "Kul att ni bjöd hit mig, men jag förstår, ni grejar ju inte detta utan mig. Vi börjar med att brainstorma namn."
Tyskarna nickar ivrigt och ler mot varandra medan bratwürsten skickas runt tallenbaumen.
"Jag föreslår JawohlenNacht."
Tyskarna tittar på mig osäkert. Någon slutar äta på sin schnitzel.
"Okej. Det är brainstorm, inga idéer är dåliga. Vi tar fram fler. Vad sägs om SchweineschleisselNacht?”
De kollar på varandra. Ingen verkar gilla det heller. Någon tittar på sin Saurkrat för att undvika ögonkontakt med mig.
"Jag hör er, vänner. Vi kör vidare. GeburtstagNacht? TallenbaumsNacht? Nein und neunzig Luftballong-nacht?"
Nu blir det jättetyst. Någon hostar. En annan gråter.
"Jugendnacht? Die Klausnacht? RammsteinNacht?"
Varpå en av förläggarna, förmodligen StorTysken, lutar sig fram, pekar på mig och säger till alla andra: "Vem fan signade den här jävla idioten?"

Strax därefter åkte jag hem igen.

Optiker Andy

2009-06-09T06:00:00.000+02:00

Jag är ute och jazzar på stan, gör pistolen till folk jag känner, drar lite sköna dansmoves kring en lyktstolpe, flirtar med damerna. Men plötsligt dänger mina nonchalant hängande solglasögon in i en skylt och glasen åker ur bågarna.

KATASTROF!

Eller?

Folket håller andan. Tystnaden är kompakt. Alla har handen för munnen. Men jag böjer mig ner, plockar upp glasen, fixar till bågarna, trycker till försiktigt och lyckas montera tillbaka glasen perfekt på sin plats.

Och då plötsligt inser jag: Det är ju jag som är optikerAndy!

Alla jublar, musiken drar igång, det blir dansnummer, lite som i Fame eller Mamma Mia fast alla är klädda i optikerdräkter och har optikerglasögon och man jonglerar med optikerutrustning och byter linser och gör syntester och skriver ut recept och gör glasögonkampanjer och testar bågar, allt till riktigt skön musik som slutar med att jag åker upp bland molnen med mina nylagade shades.

Det ni.

Tips till polisen

2009-06-08T06:00:00.000+02:00

Systembolaget. En rejäl skylt uppmanar mig att tipsa polisen om jag vet någon som kränger sprit till minderåriga.

Väl hemma gör jag mig bekväm i fåtöljen, lyfter luren och slår numret till farbror polis.
"Ja hallå det var polisen här ja."
"Ja hej. Andreas här."
"Ja hej hej."
"Du, jag tänkte bara tipsa dig om att jag gärna och ofta kränger sprit till minderåriga."
"Va?"
"Javisst! Jag såg skylten på Systembolaget. Ni söker tips, det förstår jag. Konsumentupplysningen är inte alltid klockren, man får använda word of mouth och gräsrotsreklam och allt det där. Och jag är inte den som är den. Om samhället behöver mig, ställer jag upp."
"Men vad -"
"Min verksamhet är öppen dygnet runt. Jag dänger iväg strårom till grannarnas fjortonåringar, jag langar stora Tysklandsflak med starköl till niornas skolavslutning, jag fixar vinet till sextonåringarna som hänger nere vid hamnen varje fredag."
"Men alltså -"
"Inte nog med det. Jag erbjuder garantier. Är de inte nöjda med grejerna, får de extra mycket nästa gång. Jag skäms inte för att säga att jag sätter leverans och kvalitet i samma rum. Mitt varumärke ska förknippas med stolthet i hantverket."
"Ja men -"
"Och jag har bara nöjda kunder, kan jag meddela. Ungarna kommer tillbaka hela tiden. Och jag tar betalt efter förmåga, ska jag säga. Om de har de sämre ställt, då behöver de inte betala så mycket. Om de är bratz, då får de betala mer. Alla vinner! Alla är glada!"
"Okej. Var bor du och vem är du?"
"Haha, farbror polisen blev sugen nu va? Men jag är ledsen gosse, du kan möjligen skicka dina barn men du själv är för gammal. Jag står på ungarnas sida, ser du. Du kan köpa ditt dricka själv och det vet du."
"Vi skickar en bil."
"Ja ni kan ju försöka. Men ni kommer inte få något, som jag sa."

Hissen har slutat gå

2009-06-05T06:00:00.000+02:00

Nästa morgon är hissen ur funktion.

Jag ringer vaktmästaren. "Hallå ja", säger jag. "Hissen funkar inte."
"Jaså du säger det ja", säger han.
"Ja, jag drar mitt passerkort här i hissen men den rör sig inte."
"Vad lustigt."
"Eller hur? Men fixar du det, är du snäll?"
Precis då går en granne förbi, går in i hissen och drar sitt kort. Innan dörrarna glider igen så räcker hon ut tungan åt mig och hissen rör sig sedan mot våning tre!
Jag stammar, svettas, sträcker ut handen men snubblar på mina egna skosnören, faller pladask och börjar blöda i ena näsborren. I andra änden skrattar vaktmästaren. Sedan kommer alla andra boende i huset samt de från grannföreningen förbi och skrattar de också. Alla får nu åka hiss utom jag.

Ska sanningen fram så är det rätt åt mig.

Föreningsmöte och hissen

2009-06-04T06:00:00.000+02:00

Ah, föreningsmöte. Alla som har bostadsrätt samlas i en lokal där man får ostmacka och mineralvatten. Vi ska prata städning i trapphus och balkongvård och grilla på uteplatsen. Men inget av detta är viktigare än den punkt som jag ser fram emot mest, nämligen:
* Lämpligt brukande av hissen
Jag har förberett mig noga och är glad att föreningen gett mig en arena att informera alla om vad fan som gäller när man åker hiss i det här för-bannade huset.

Ordföranden rättar till glasögonen och ser sig omkring. "Ja, så gäller det användandet av hissen då. Vi har fått in klagomål på att en av de boende har börjat tala om för andra att de inte får -"
Jag harklar mig och reser mig upp. "Tack för ordet", säger jag.
Ordföranden ser förskräckt ut. Det gör alla andra också, för den delen. Tror jag det.
"Ja", säger han, "jag hade väl tänkt att själv prata om -"
"Det behövs inte. Dra igång Powerpointen, Hanna!" Och Hanna drar igång min presentation, som skjuter via en projektor över hela föreningens ansikten. "Jag får be att ni flyttar på er", säger jag. "Annars ser man inte min presentation."
"Jaha men -"
"MEN FLYTTA PÅ SIG DÅ DA!"
De flyttar på sig. Någon gråter.

Under tre timmar visar jag sedan diagram, kartor, flödesscheman, websidor och tryckt material kring det korrekta användandet av hissen. Jag har gjort informationsfilmer, reklamkampanjer, ett soundtrack och delar sedan ut lite godis till alla som är där, övertygad och nöjd om att de nu har hajat grejen och håller käften i fortsättningen när hissen kommer på tal.

Hissen går bara till våning två

2009-06-03T08:37:00.001+02:00

En av husets invånare är på väg upp till våning ett med hissen, när jag kommer in med matkassar och grejer. Jag springer ikapp, pressar upp dörrarna med händerna och kliver in i hissen. Han stirrar på mig. Kanske är han rädd. Det borde han vara.
"Okej", säger jag och ställer ner kassarna. "Det hela är väldigt enkelt. Från entréplan går den här hissen till våning två. Du kan få åka med om du vill, men den går inte till någon våning tre. Inte till någon fjantig våning fyra. Och den går ta mig fan inte till någon djävla våning ett. Har jag gjort mig förstådd?"
"Men ... men ... jag bor ju på våning ett."
Jag håller upp händerna och skakar på huvudet, ler nervöst. "Vänta nu. Ursäkta här ett ögonblick. Uttrycker jag mig oklart kanske?"
"Öh, nej men -"
"På vilket sätt är det mitt problem att du bor på våning ett?"
"Men ..."
"När du köpte din jävla kokvrå som du kallar lägenhet, på vilket sätt var jag inblandad eller ens informerad om ditt vattenskallebeslut?"
"Öh, alltså, jag kände väl inte dig då och ..."
"Seså. Ut ur hissen nu. Jag orkar inte med dig. Försvinn. Såså! Schas! Du kan ta trapporna, din late oxe."
Han lomar ut ur hissen. Jag trycker på våning två-knappen och skakar på huvudet. "Dessa människor", muttrar jag när dörrarna glider igen.

Hissen som till våning två gick

2009-06-02T08:49:00.001+02:00

Vi har en hiss i huset där jag bor och jag bor på våning två. En riktigt bra våning, kanske den bästa av de bästa.

Men de andra som bor här har inte riktigt fattat grejen. I morse fick jag stoppa en förvirrad granne som var på väg upp till våning tre med hissen.

"Ursäkta mig", säger jag, "men vad gör du?"
"Jag tänkte åka upp till mig", säger han, den dåren.
Jag ler irriterat. "Eller hur? Du kan ta trapporna som alla andra."
"Alla andra?"
"Alltså. Den här hissen går till våning två. Och därifrån kan den åka ner till entréplan igen om det skulle vara så. Men den går fan ingen annanstans."
"Men ... vi har ju fler våning -"
"VÅNING 2!" skriker jag och han tappar Konsumkassen så att äggen går i bitar.

Jag är nu kastlös

2009-06-01T09:07:00.001+02:00

Jag har sålt min Xbox360.

Som ett resultat av detta har mina vänner gjort mig kastlös. "Att du sålde din Wii, det kan vi förstå. Faktum är att vi alltid har ifrågasatt varför du köpte en. Men att du sålde din Xbox360, det är oförlåteligt."

Sålunda har jag nu hamnat på botten av samhällets sociala hierarki. Jag får bära detta hundhuvud med stolthet, ty jag ångrar ingenting.

HÖR NI DET PATRIC HENRIK MIKAEL OCH THOMAS JAG ÅNGRAR INGENTING BAJA NER ER HELA BUNTEN

"Jag må vara kastlös men jag är inte dum i huvudet. Sälja sin Xbox360 liksom. Hallå?"

Så här funkar spelförlag

2009-05-31T21:00:00.001+02:00

Exakt så här, faktiskt.

Jonas Bonnier ringer upp igen igen

2009-05-31T06:00:00.000+02:00

Ring ring.
"Andreas här då ja."
"Ja hej. Det var Knas von Bonnier här."
"Knas vem, sa du?"
"Förlåt ..." Host harkel. "Knas von Bonnier den Andre."
"Ja men heeej, Knas von Bonnier den Andre. Kul att du ringde. Vad har du på dig?"
"Jag ... jag har ..."
Paus.
"Ja? Vad har du på dig?"
"Jag har en jättestor brandgul peruk, en enorm röd lösnäsa, alldeles för stora skor och tokiga hängslebyxor som man kan stoppa ner saker i. Jag har även en tuta man kan skojtuta i, om man drar ett skämt eller trampar på ett bananskal eller så."
"Vad galet. Det låter som om du är en clown."
"Jo, ibland ... ibland ... när jag ska på styrelsemöte, kommer jag som en clown."
"Ni kanske är clowner hela familjen?"
Han svarar inte. Jag visar barmhärtighet och säger: "Äsch, nu räcker det. Du skötte dig bra, Jonas Bonnier. Du är okej."
"Hurra!" jublar han i andra änden luren. "Får jag bli din vän nu? När kan vi ses? Kan vi hyra en rulle och göra popcorn tillsammans?"
"Jaså nu passar det ja. När jag varit på omslaget av Time, när jag haft högläsning i Vita Huset, när jag -"
"Ja men skit i det då", säger Jonas Bonnier, börjar gråta och lägger på.

Efter ett tag trivdes Jonas Bonnier så mycket i sitt clownsmink att han aldrig tvättade bort det, inte ens när han gick och la sig.

Jonas Bonnier ringer upp igen

2009-05-30T10:55:00.001+02:00

Det ringer igen, jag svarar. "Andreas här ja."
"Ja hej, det var Jonas Bonni -"
"Ap ap ap! Vad sa vi att du skulle säga?"
"Just ja. Förlåt. Jag lägger på, så kör vi igen."
"Gott."

Bonnier vill leka

2009-05-29T06:00:00.000+02:00

Men gudars skymning vad telefonen ringer. Jag svarar, väluppfostrad som jag är.
"Ja hallå då var det Andreas här ja."
"Ja hej Andreas. Det var Jonas Bonnier här."
"Jaha du."
Tystnad. En sådan som man kan skära i.
"Ja", säger han. "Jag såg att du kom tvåa här i ViLäsers bloggtävling."
"Just det."
"Grattis", säger han.
Igen, tystnad. Sedan fortsätter Jonas Bonnier: "Vill du bli min kompis?"
"Jaha, nu passar det", svarar jag. "Nu när man blivit känd och vunnit priser och hamnat på löpet och får skriva autografer och fått en biografi skriven av PO Engquist och blivit inbjuden av Hugh Heffner och ska filma i Hollywood, då passar det."
"Ja, jo."
"Vet du vad, Jonas Bonnier. Jag ska ge dig en chans, trots att ni varit så fisiga mot mig tidigare. Men du ska få en chans. Det här är vad jag vill att du ska göra. Du ska ringa upp mig igen men då ska du i stället -"

FADE OUT

(fortsättning följer - som vanligt, förstås)

"Den där Andy, han är svår. Men gud så stilig och sålunda väl värd besväret. Nu - dags att rulla sig i sirap och fiskolja!"

Den sköna lärjungen

2009-05-27T06:00:00.000+02:00

Som ni säkert alla vet så hette ju en av lärjungarna Andreas, och Bibeln beskriver honom ungefär så här:

"Andreas var en riktigt skön lärjunge, kanske den snyggaste av dem alla. Han liksom bara jazzade fram på Jerusalems gator med sin svala stil, gjorde pistolen till både romare och judar, drog spontana skämt på agoran och flirtade med damerna som hämtade vatten. På kvällarna drog han på sig västen och jammade hela jävla natten lång på den lokala mezebaren, medan Jesus och de andra göbbarna dansade tills de stupade. Lagom till gryningen så återuppstod hela ekipaget för att sedan efterfesta hemma hos Petrus. Men de gångerna Andreas sa: "Nej vet ni vad göbbar, jag är lite trött, jag får nog gå hem och krascha i stället", då blev det aldrig någon riktig efterfest. De andra lärjungarna försökte men till slut sa Jesus vad alla tänkte: Men vad fasen killar, det här är ju bara waste of time. Om inte Andy är med så kan vi lika gärna gå hem och kvarta. Eller hur?"

Ungefär så står det i Bibeln.

Mobiltelefonens vrede

2009-05-26T06:00:00.000+02:00

Min mobiltelefon är rolig.

Jag ställer in den på alarm, så att den ska väcka mig på morgonen. Och så börjar den ringa runt halv sju. Givetvis trycker jag på snooze, och då säger den i displayen: "Jag hör dig kompis. Vi snoozar i tio minuter då, okej?"

Efter tio minuter ringer den igen, jag trycker igen och telefonen säger: "Gosse, jag ger dig din morgon, jag ger dig din snooze. Sov du vidare lite till."

Och så ringer den igen och jag trycker på snooze igen och den säger: "Detta är du värd, Andy. Du ska få snooza som du aldrig snoozat förr."

Men nästa gång, när den ringer igen och jag vill snooza igen, då stänger telefonen bara ner sig, displayen blir svart, som om den sa: "JA MEN SKIT I DET DÅ FÖR HELVETE TROR DU JAG TYCKER DET ÄR SÅ JÄVLA ROLIGT ATT LIGGA HÄR OCH FÖRSÖKA VÄCKA DIG VARJE MORGON DÅ ELLER NÄ JUST DET SÅ HÅLL KÄFTEN NU DU KAN GOTT FÖRSOVA DIG DITT ÄCKEL OCH DESSUTOM SNARKAR DU IBLAND ÅH VAD JAG ÄR TRÖTT PÅ DIG"

Det ni.

Skynet får fler husdjur

2009-05-25T06:00:00.001+02:00

Smaka på mitt kaningarnityr, petty humans.

Som om inte den ursöta katten Franco var nog för mänsklighetens utplånare Skynet, så kände nu det mördarrobotproducerande företaget att det var dags för en ny liten kelboll.

Möt sålunda Julius "Minsc" Ceaser - JMC.

JMC gör som alla vältränade kaniner med sund blodtörst - han hoppar högt och hugger mot strupen. Här följer en lektion från experterna i ämnet:

Jekyll och Hyde

2009-05-23T06:00:00.000+02:00

Man kan säga att det finns två sidor hos mig. En litteraturens Jekyll och en Hyde.

(eller jaha? det är alltså en litterär förlaga får jag höra i örat här nu. jaja, har ni suttit i schlagerjuryn eller? nä just det, då går vi vidare och låter udda vara jämnt)

Det här är jag när jag ägnar mig åt litterär gestalning, när varje ord är på allvar och inget får skojas bort. Den här killen bråkar man inte med, då får man smaka på bollträet.

Och det här är jag när jag bloggar. Då är det trams och flams mest hela tiden. Den här killen vill man bara pussa och krama hela tiden.

Det är verkligen ingen ordning på mig.

Jesus åt helvete

2009-05-22T06:00:00.000+02:00

"Harrejävlar göbbar vad full jag är. Nu dröjer det inte länge innan jag stämplar ut", sa Jesus, strax innan allt gick åt helvete.

SvD står bakom DN

2009-05-21T06:00:00.001+02:00

Brev från Svenskan. Vad de håller på, de också.

"Hejsan Andreas,

Vi hörde att DN är ute efter att sätta dit dig på något vis, så att det ska framstå som att du fuskade i ViLäsers bloggtävling.

Vi vill att du ska veta att vi står till etthundrafemtiotvå procent bakom DN i detta. Du och dina pellejönsfasoner går oss på nerverna och alla försök som på något sätt kan bidra till din undergång, är värda tiden och risken.

Vi har för övrigt en bild av dig på vår piltavla här, med din panna rätt i oxögat. Varje gång vi har afterwork här på redaktionen och någon träffar din nuna med en pil, applåderar vi och ropar "Haha där satt den, mitt i prick på den sabla dårjäveln."

Men efteråt får vi dåligt samvete och samlas i grupp, tar i hand och kramas. För egentligen gillar vi dig. Men det är inte helt okej att gilla dig än, så vi håller det hemligt tills kulturvärlden har kommit överens om att du är kosher.

Kram,
Redaktionen på SvD, ja faktiskt varenda en

p.s.
DN gillar dig också egentligen, men de har inte kommit lika långt i sitt terapeutiska arbete och är fortfarande bara i förnekandestadiet. Jobbigt för dem, och det gör oss ont, men de grejar det så småningom, det har de alltid gjort till slut"

DN sätter dit mig

2009-05-20T06:00:00.000+02:00

Jaha. Brev från DN. Igen. Vad de håller på.

"Hej Andreas,

Just nu jobbar vi på en artikel som bygger på att ditt andrapris i tidningen ViLäsers bloggtävling är storfusk och att du på något sätt fiskat röster olagligt. Kanske genom olaga hot, vad vet vi.

Vi har inget belägg för detta men vi är förjävla trötta på dig och tänker göra allt för att sänka dig, hur förbannat långsökt det än är. Vi greppar efter halmstrån, det förnekar vi inte, men finnes hopp så finnes möjligheter.

Vi återkommer med fler detaljer i frågan när vi har kommit någon vart.

Ha det gott tills dess,
Hälsar,
I princip hela redaktionen på Dagens Nyheter utom några av damerna, som verkar gilla dig trots allt"

Jag sa ju att Malena Ernman skulle tanka

2009-05-19T06:00:00.000+02:00

Jag vill bara påminna alla om det här.

Jag visste att Malena Ernman skulle tanka. Men lyssnade folket? Nehej då.

Nästa gång det är schlagerfestival i Sverige, och jag sitter i juryn, då gör ni fan som jag säger. Det kan ju knappast gå sämre i alla fall.

"Vi slänger in lite sköna masker också och så får nån dåre sjunga opera, så lär vi ta hem hela skiten. Igen." - Fredrik Kempe

Tjyvaringning ertappad!

2009-05-18T06:00:00.000+02:00

Det har busringts till mig och nu fnissas det i andra änden luren, de skrattar så de kiknar, det dunkas i ryggar och slås på knäna och jag hör Mankell säga Ja jävlar, Janne, ingen kan leverera som du alltså, vilken tajming, herregud.
"Är det du, Jan Guillou?" säger jag då.
Knäpptyst i luren. Jävla skit, viskar G.W. Sedan, förstulet från JanneG: "Ja, jo."
Hur kom han på oss? viskar Mankell. Fråga hur han kom på oss!
"Ja", säger jag och stryker min haka, "när jag hörde svallet från Mankells enorma kalufs, då visste jag att det var ni."
Jag visste det, morrar G.W., vi har fan sagt åt dig Henning att du ska trimma din man men lyssnar du på oss? Nejdå, du ska ha ditt hårsvall, du ger dig inte. Men jag vill se ut som det lejon jag är, klagar Mankell tillbaka, jag vill vandra över den mörka kontinenten på fyra ben, pälsklädd och stolt -
- och då lägger jag på, jag har verkligen inte tid med sådant här trams.

Tjyvaringning

2009-05-17T06:00:00.000+02:00

Nu ringer det i telefonajävul igen. Jag svarar.

"Hallå ja det var Andreas här."
Fniss i luren. Det låter som skolflickor, det skulle inte vara första gången de ringer och busar med mig.
"Hej", hör jag en förvånansvärt djup och manlig röst, som dock verkar inse sitt misstag och snabbt växlar till en förställd ljusare variant. "Ja hej, det är Jan Gui - eller, jag menar, Janna Giljesson."
(bra bra, viskar två andra storvuxna karlar i bakgrunden, den tog du dig ur snyggt Janne, Andy lär inte fatta något haha han må svara Snyggve men SmartLars, det är han inte)
"Jaha?" säger jag. "Vad kan jag göra för dig, Janna?"
"Heter du Roman?"
"Javisst."
"Skriver du romaner då eller HAHAHA!"
Sedan fnissar de så hysteriskt i andra änden att de får kippa efter andan för att inte kvävas.

Jan Guillou svarar

2009-05-16T06:00:00.000+02:00

Haha, Jan Guillou har faktiskt svarat på mitt brev. Han är för skön.

"Hej Andreas,

Du säger att du kom tvåa i en bloggtävling och du antyder att du sålunda vann över mig i någon slags tävling som du förväntar dig att jag ska ha ett intresse i. Jag har liksom inte ens en blogg. Du har även hävdat på din blogg att jag gjort könsbyte i Botswana och att jag och Henning har grovhånglat i en bokhandel.

Jag tycker faktiskt inte något av detta är roligt.

Eller ja okej då, lite roligt är det allt. Jag småskrattar lite åt det - men inte ofta, det ska du veta.

Nej vad fan, när jag tänker efter så är det förjävla roligt. Jag skrattar högt och slår mig på knäna, dunkar Henning (Mankell alltså) i ryggen, pekar på bloggajävul och säger: Harrejävlar Henning, den här Andy, han är rolig han. Och Henning får något drömskt i blicken, han driver iväg till Afrikas savanner och han säger: Ja men han är också kanske den stiligaste karl vi skådat norr om ekvatorn.

Hej då,
Jan Guillou"

Hej Jan Guillou

2009-05-15T06:00:00.000+02:00

Hej Jan Guillou,

Jag kom tvåa i tidningen ViLäsers bloggtävling.

Det gjorde inte du.

Men det var väl ganska väntat för oss båda, antar jag.

Kram,
Andreas

Bloggtävlingen är avgjord!

2009-05-14T13:00:00.000+02:00

Hurra!

Jag kom tvåa i tidningen ViLäsers bloggtävling.

Ärligt talat är jag förvånad att jag ens kom med, så obegriplig som den här bloggen måste vara för så många där ute i världen.

Men hur som helst så är ju detta tack vare er, alla fina läsare, och hade ni varit här nu hade ni fått varsin kram och damerna hade dessutom fått varsin puss. Göbbarna hade kanske fått ett rejält handslag också, som kompensation för utebliven puss.

Mikael Persbrandt on the air

2009-05-14T06:00:00.000+02:00

Polisen har slungat Mikael Persbrandt genom luften och han är nu på kurs mot Dramaten. Han flyger med sin teaterhalsduk virvlande omkring sig, han hötter med näven åt de förbipasserande fiskmåsarna och vrålar åt dem: "Ja ni kan klaga ni, men vad fan spelar det för roll när allt ni gör är att bajsa och äta? Förbannade borgarsvin, medan sådana som vi försöker hålla gatorna rena från slödder så blir ni bara fetare och fetare. Men när pikéstyrkan kommer, då är ni inte så tuffa längre. Va? Va?"
Varpå den ena måsen säger: "Håll käften nu."
Och den andra säger: "Din morsa då eller."
Och så säger den första måsen igen: "Jag sa till Mikael Persbrandt, inte till dig."
Då säger den andra måsen: "Då ber jag om ursäkt, gosse."

Och sedan blir måsarna de goaste vänner igen, medan Mikael Persbrandt precis missar Dramaten och i stället landar med huvudet före i Jan Guillous jaktväst, där det är varmt och gott men faktiskt även lite svettigt (Jan Guillou luktar inte alltid helt hundra kan jag avslöja, i synnerhet inte när han åker taxi i Göteborg).

Persbrandt blir avslöjad

2009-05-13T06:00:00.001+02:00

Mikael Persbrandt tror han är polis - som vanligt - men dörren åker upp och Good cop och Bad cop stormar in. "Vi ber om ursäkt", säger de till mig. "Du förtjänar all stryk du har fått, men Mikael Persbrandt förtjänar du inte."
"Det är okej pojkar", säger jag och hostar mera blod. "Jag håller det inte emot er."
"Andy är en hedersknyffel ändå", säger den ene polisen och blir rörd till tårar medan han börjar ge Mikael Persbrandt systematiska njurslag.
"Ja förbanne mig om du inte sa ett sanningens ord där", säger den andra och torkar undan en öm skvätt från ögat, medan kollegan vilar och han delar ut njurslag till Mikael Persbrandt. Som för övrigt bara gapar och skriker och uppvisar enorm otacksamhet.

"Korrumperade jävlar! Ni är köpta av öst! Lås in mig bara, det kommer inte hjälpa! När de får reda på att ni spärrat in en snut, då får ni hela avdelningen på er! Gösta Ekman! Peter Haber! Carl-Gustav Lindstedt! Är det vad ni vill, va? Är det vad ni vill?"
"Håll käft Micke", säger ene polisen och roterar och kastar honom likt en slungboll hela vägen till Dramaten.

Mikael Persbrandt gör kråkentré

2009-05-12T06:00:00.000+02:00

Good cop och Bad cop lämnar mig blödande på golvet. Efter en stund öppnas dörren och vem kliver in om inte Mikael Persbrandt. Det var länge sedan.

Han har polisbricka, blå skjorta och hängslen. "För fan, Andy", säger han och stirrar ut i luften. "Här försöker man städa upp bland buset ... man har pikéstyrkan, man har resurserna, man har viljan ... men så kommer nån jävla åklagare med pennan upp i röven och fyller i nån blankett och stoppar hela kalaset."
"Men Micke", hostar jag, "du är ju inte ens polis. Du spelar ju bara polis."
Mikael Persbrandt ger mig ett njurslag. Sedan blir han tom i blicken igen. "Anslagen går ner ... vi har knappt råd med knapparna till uniformen längre ... och på stan härjar bråkstakarna, slår sönder rutor, ryter åt gamla damer, stjäl plånböcker. Jagar katter. Skrämmer marsvin. Går mot röd gubbe. Fy fan säger jag bara. Fy fan."

"Titta vad lik jag är Andy om jag bara försöker lite", sa Mikael Persbrandt till sin spegelbild under en av hans många tragiska ensamma hemmakvällar.

Kråkförhöret vidare

2009-05-11T06:05:00.000+02:00

Polisförhör. Jag har fått njurslag. Det lär bli fler.

Bad cop säger:
"Vi försöker igen. Har du snytit ut två kråkfamiljer från Näsgången 1 och Näsgången 2 och därmed gjort ett tiotal kråkor hemlösa?"
"Du, alltså, jag har inte tio kråkor i näsan. Då kan man ju inte andas."
Njurslag igen. Jag visste det. Nu flimrar det framför ögonen. Det tar över en minut för mig att sätta mig på stolen igen.
"Känner du igen den här kråkan?" Han visar mig en bild på en riktigt läbbig snorflabba, en nökarnas konung om man så vill. Slempäcklet tycks gråta och titta vädjande mot kameran.
"Du, den ena kråkan är den andra lik", säger jag. Bad cop höjer batongen och jag tänker att nu får jag stryk igen, men då griper Good cop in. Pust puh, jag är räddad av polisdynamiken.
Men Good cop säger: "Jag kan inte ens låtsas vara Good cop. Det här aset äcklar mig mer än Rektum-Göran gjorde. Och då var han ändå statsminister."
Och så går de lös på mig båda två.

Kråkförhöret

2009-05-11T06:00:00.000+02:00

Jag sitter nu i ett förhörsrum. Det är en good cop och en bad cop där. Bad cop röker cigg medan good cop står längre bak, med armarna i kors. Han har hämtat kaffe åt mig och han ler svagt, som om han vore min bundsförvant.

Bad cop säger: "Har du eller har du inte kastat ut kråkorna från deras hem?"
"Alltså -"
"Näsgången 1 och Näsgången 2. Är dessa adresser i din näsa?"
"Nej det är det inte. Min näsa har ingen adress. Ingen postlåda. Ingen parkering. Och det är framför allt inte en jävla bostadsrätt."
Han batongar mig i njuren. Jag hostar blod och får kravla mig upp på stolen för egen kraft. Good cop vänder bort blicken.

Polisen och kråkan

2009-05-10T06:00:00.000+02:00

Så ringer det på dörren och där utanför står polisen.
"Hejsan", säger konstapeln. "Är det du som är Andreas Roman?"
"Ja."
"Innehavare av den här näsan?" Han visar ett foto på min väldiga kran.
"Ja, det ser ut som min näsa."
"Bra. Då vill jag att du håller käften, ställer dig med händerna mot väggen och särar på benen."
"Va?"
"Vi har fått larm om hemfridsbrott mot kråka här, och du är jävligt misstänkt som fan."
"Men jag förstår inte - "
"Uttrycker jag mig oklart? Sa jag inte att du skulle hålla käften?"

Jag får snällt lyda helt enkelt. Polisen handfänglsar mig och pressar mitt ansikte mot väggen. "Det är svin som du", väser han i mitt öra, "som får mig att må illa."
"Men jag har bara snytit mig lite, så farligt kan det väl -"
"Vad sa jag just?"
"Att jag skulle hålla käften."
"Just det", säger han och ger mig batongslag i njuren.

Kråkorna på gång

2009-05-09T09:41:00.001+02:00

Kråkorna har flyttat ut ur min näsa, men nästa morgon hör jag ändå tissel och tassel. De är tillbaka, de lurigfaxarna.

Jag försöker lyssna noga men de talar tyst.
"Akta så han inte hör", viskas det från min näsa. "Dämpa dig nu Kråke", mumlar en annan, "du för alltid sånt jävla väsen."
Någon ramlar inne på Näsgången2 (min vänstra näsborre) och välter omkull ett vitrinskåp. Glas och tallrikar åker i golvet, "Jamen det var ju lysande", muttrar en kråka irriterat, "nästa gång kan du väl dra med dig hela köket när du försöker smyga."
"Förlåt", viskar en annan kråka, "det var inte meningen."
"Jaja. Håll käften nu bara så Andy inte hör oss."
Sedan hör jag bara en telefonsignal och förstulet viskande. Kråkjävlar. Vad håller de på med? Det är ju min näsa, måste de bråka så här?

Kråkorna flyttar ut

2009-05-08T06:00:00.000+02:00

Jag har ett kråkbo av oanade mått i näsan.
Kråkorna festar, ser på teve till långt in på natten, har vin och ost-kalas, springer i trapporna och smäller i dörrarna när de rusar mellan varandra.

Sagt och gjort. Jag greppar näsduken. Jag drar in luft. Jag skjuter ut. Hela Näsgången 1 stryker med.

"Vad i helvete?" ropar pappa Kråka, "Din förbannad pellejöns!" ropar hans måg som just har dragit elen i hans nya badrum, "Är detta god grannsämja?" ropar kråkFarfar som förstås alltid är arg på det mesta, "Jag som just har lagt barnen!" ropar kråkMamma som jag tycker lite bättre om än de andra för hon bakar ändå rätt goda mandelflarn.

Men det är väl ändå jag som bestämmer över min kran, eller?

Kråkboet i näsan

2009-05-07T12:00:00.000+02:00

Ibland vaknar jag och har ett kråkbo utan dess like i näsan.

Det är som om kråkorna flugit in under natten, byggt flervåningsetage i min ena näsborre och deras bästisar byggt tvåfamiljsvilla i den andra. Det är ett liv och ett kiv i näsgångarna, som om kråkorna hade inflyttningsfest till långt in på morgonen. Jag tänker: Jag behöver snyta mig.

Men när jag går in på toaletten för att blåsa ut dessa kråkor, så hör jag hur det ropas inifrån min näsa: "Vad tror du att du håller på med?"
Nu blir jag förvånad.
"Tror du att du kan röja runt här hur som helst eller?" ropar en annan från näsan.
"Öh, tja ... det är ju min näsa."
"Visa hänsyn!" ropar en tredje, förmodligen grannen från Näsgången 2.
"Jaja, förlåt", mumlar jag och sätter mig ner på golvet, som vanligt förvirrad över allt konstigt som händer mig.

"Måste ni väsnas så mycket? Vi försöker faktiskt sova här inne i Andys enorma kran."

NEJ MEN HEEEJ

2009-05-05T06:00:00.000+02:00

Ibland händer det att jag springer på någon på stan som jag inte träffar så ofta, och hon kommer viftande med armarna och ett grin upp till öronen och tjuter: "NEJ MEN HEEEJ! GUD VAD ROLIGT ATT SE DIG! VA? MEN GUD VAD ROLIGT! HUR MÅR DU? GUUUD VAD ROLIGT ATT SE DIG. DET VAR SÅ LÄNGE SEN! VAD ROLIGT ATT SE DIG! HERREGUUUD, DET VAR JU EVIGHETER SEDAN! MEN VAD ROLIGT ÄNDÅ! VAD ROLIGT ATT SEEE DIG!"
Och sist så sa jag: "Men så jävla roligt kan det väl inte ändå vara att se mig varje gång."
Varpå samtalet inte var fullt lika hjärtligt efter det.

Frukostsamtal med hunden

2009-05-04T06:00:00.000+02:00

Jag ger mig inte. Jag vill ha en juice och en ostfralla på Espresso house och jag går inte härifrån förrän jag fått det.

"Fröken. Var nu resonlig. Ge mig en juice och en ostfralla. Jag lovar, jag betalar. Det kan kosta 500, jag betalar ändå."
Hon kröker på mungipan och pekar på något bakom mig. Försent märker jag den väldiga skugga som tornar upp sig, en solariebränd Securitasvakt med en rotwailer som morrar och fradgar. Mellan tänderna hänger slamsor från det flickebarn han ätit till frukost.
"Sitt, Cujo", säger vakten. "Vad är problemet, fröken?"
"Han vill ha juice och en ostfralla", säger hon.
"Och varför duger inte den halvmogna bananfonden och de pubesrostade nötterna, blandat med organiskt skvalte och hackade gurkkärnor?"
"Jo, men jag vill ha min fralla och mitt glas juice. Jag tycker det är så gott."
"Då är det dags för dig att hålla käften", säger vakten och tar fram batongen, ger mig ett njurslag och släpper sedan loss Cujo som börjar tugga på min hälsena samtidigt som han får enorm erektion.

Det blev alltså ingen frukost för mig den här dagen heller.

Var inte rädd. Cujo vill bara hälsa. Kanske även tugga lite.

Frukostsamtal med chefen

2009-05-03T06:00:00.000+02:00

Lalle är föreståndare på Espresso House i Göteborg och han har nu ringt upp sin chef för att jag bråkar så mycket om mitt glas juice och min fralla. Det ringer. Någon svarar.

"Ja hej, det är Lalle här på Espresso House i Göteborg. Ja, precis. Ja. Du, vi har en idiotjävel här som vill köpa juice och ostfralla till frukost. Ja, precis. Just han, ja. Ja, han är tillbaka. Nej han verkar inte fatta galoppen. Eller hur? Till frukost, ja det sa jag också."
"Du", säger jag. "Jag står här. Jag hör allt du säger."
Han ler och nickar, gör en min att allt är under kontroll och fortsätter prata. "Hur som helst ... hur hanterar vi detta rövhål? Aha, ja. Okej. Gott. Jag förstår. Ah, du menar så. Ja tack, då vet jag." Han lägger på och han ser inte så nöjd ut. Jag känner att triumfens timme är slagen. Äntligen ska jag få mitt glas juice och min fralla. Det var en hård kamp men nu är den över och jag har vunnit.

Sålunda talar han:
"Huvudkontoret låter hälsa att de fått nog av dina pellejönsfasoner och de skulle uppskatta om du tog din ostfralla och stoppade upp den i röven."
"Jaha?"
"Ja, det var väl allt. Om du kunde ta och fara och flyga nu, så skulle det kännas bättre för oss alla."
Tjejen bakom disken räcker ut tungan.

Frukostsamtal med föreståndaren

2009-05-02T06:00:00.000+02:00

Espresso House. Jag vill ha juice och ostfralla. Det finns ingen sådan meny. Kaféts föreståndare har nu blandats in i konflikten. Han har headset och dubbelhaka.

"Vad är situationen?" säger han till tjejen bakom kassan.
"Den här killen vill ha juice och ostfralla", svarar hon.
Föreståndaren vänder sig till mig. "Du kan få muffins med chokladchoko, en halv apelsin och pressade nötter om du vill."
"Tack, jag vill bara ha juice och ostfralla."
"Jag förstår. Låt mig då fresta med varm choklad, två tepåsar inlindade i folie, ett skivat äppleanus och mosade kiwiskal. En riktigt fin meny. Kan det vara något?"
"Jag - vill - ha - ett - glas - juice - och - en - ostfralla."
"Men ... till frukost, människa? Hur tänker du?"
"Ring upp din chef. Jag vill tala med honom."

Frukost på Espressohouse

2009-05-01T06:00:00.000+02:00

Espresso house, tidigt som fan. "God morgon fröken", säger jag och lyfter på hatten.
"God morgon", säger hon och niger. "Vad får det lov att vara?"
"En juice och en ostmacka."
Men då drabbas hon av svårmod. "Nej det går inte", säger hon. "Du kan få en juice med en liten kaffe och en ostmacka med skinka."
"Ja men det vill jag ju inte ha."
"Eller så kan du få en ostmacka med kaffe latte och en muffins med chokladbit till."
"Jag vill ha juice och en ostmacka. Vad är problemet?"
"Jag är ledsen, det går bara inte. Men du kan förstås få en te, två bagels och en fralla till det."
"Lyssna nu. Ge mig bara juice och en ostmacka. Så säger vi så."
"Nej. Vi har ingen sådan frukostmeny."
"Jag betalar, kosta vad det kosta vill. Men ge mig bara en juice och en ostmacka."
"Sorry. Vi har Lilla Frukostmenyn, Stora Frukostmenyn, Ohlala Det Är Frukost-menyn, Skoja Inte Om Frukosten-menyn och förstås också Nej Nu Blommar Löken Mitt I Frukosten-menyn."
"Men -"
"Sluta bråka nu annars ringer jag på min chef. Vi har ingen meny som innehåller en juice och en ostfralla. Vill du ha det så får du köpa det på något ölcafé någonstans."

Det är precis den här skiten jag inte vill ha till frukost.

Chefen kommer tillbaka

2009-04-30T06:00:00.000+02:00

Chefen är tillbaka från sitt ärende och han möter en arbetsplats i kalabalik.
"Vad håller ni på med?" ropar han jättehögt, med händerna planterade på höfterna.
Vi blir knäpptysta. Någon tittar upp från papperskorgen. En annan kryper ut från kopieringsmaskinen. Några ramlar in från fönstret. Andra skyndar in från SEB:S grannkontor.

Alla springer till sina arbetsbänkar och börjar göra dataspel igen.
"Jag är borta i några timmar", säger han. "Och så blir det så här. Jag kan alltså inte lämna er ensamma ens i några minuter, innan ni börjar kasta papper, göra sönder saker, gapa och skrika och springa in till parallellkontoret. Jag pratade med grannkontoret, ni har väsnats och bråkat så mycket så de har inte kunnat jobba."
Vi är jättetysta och säger ingenting. Vi skäms.
"Jag är besviken", säger han och går in på sitt rum.

Under resten av dagen sitter vi och arbetar under tystnad. När någon vässar pennan, ekar det över hela dataspelslokalen. Men ibland tittar vi på varandra och fnissar åt allt skoj vi har haft.

Chefen är borta

2009-04-29T06:00:00.000+02:00

Chefen är borta. Bara i några timmar. Men vi har ingen vikarie.

Vi springer mellan arbetsborden och tjoar och tjimmar med armarna viftande i luften. Bland planeringsdiagrammen på whiteboardtavlorna har vi ritat snoppar och bröst. Några har skrivit ut Excelark från printern, tuggat dem fuktiga och kastat dem på väggarna kring kontoret. Andra springer in och ut ur lokalen, över till parallelljobbet hos SEB och busar med tjejerna och killarna där. Deras chef är helt förvirrad, sliter sitt hår och ropar "Nu får ni vara tysta!", men ingen lyssnar på henne. Vi busringer från telefonen till det andra dataspelsföretaget i Brunnsparken, när de svarar och säger: "Hallå det var dataspelsföretaget ja", så ropar vi "Bajs i rumpan!" och lägger på medan vi fnissar hysteriskt. Fönstren är öppna och vi hoppar ut, klättrar in igen, flera på en gång så att vi ramlar på hög och skrattar högt. Alla gapar och skriker och skrattar och tjoar.

Men Peter, som håller vakt, väser plötsligt över lokalen: "Nu kommer han!"

Och vi får panik och försöker skynda oss tillbaka till våra platser.

Chefen går ett ärende

2009-04-28T17:00:00.000+02:00

På jobbet.

El Chefo ska ut ett ärende och han säger till oss alla: "Jag är nog borta resten av dagen. Uppför er nu när jag inte är här."
"Javisst", säger vi.

Eller hur?

När han stänger dörren och går, fnissar vi och tittar på varandra. Nu blir det åka av.

Skynet skaffar katt

2009-04-28T06:00:00.002+02:00

"Skynet var aldrig ute efter mänskligheten, bara hundligheten. Tyvärr strök människora med på kuppen. Men det fick det vara värt."

Jadå. Skynet har nu blivit huslig och fått katt. Detta är Franco DogDevour Rosenberg och han svarar bara till Bonecruncher Rosenberg, som är den enda som kan hålla igen Franco när han vill klösa ögonen ur den genomsnittlige motståndskämpena byracka eller luspudel tillika.

Heja Franco säger jag.

Och det var väl länge sedan någon sa det och faktiskt kom undan med det.

Polisen och den nautiska manövern

2009-04-27T07:35:00.001+02:00

Nu ringer det hos polisen.

"Ja hallå det är polisen."
"Hej det är dataspelsföretaget i Brunnsparken här."
"Jaha. Vad vill ni då?"
"Det har seglat in en skonare i kanalen här i Brunnsparken."
"Du säger det ja."
"Ja. Den glider fram och tillbaka här med en Jolly Roger-flagga hissad."
"Ursäkta, har ni druckit?"
"Nej nej. Här dricks inte. Här görs bara bilspel. Skojiga saker med fokus på realism. Fjädring, karossvolym, fälgdiameter, sådana spännande grejer. Ja, i alla fall, den här skonaren ... den skjuter bredsida på oss."
"Va?"
"Håll i förgasaren! Nu brände de av en kanonsalva till! Hela huset skakar, kan ni komma hit och arrestera dem?"
"Du vill att vi ska arrestera en skonare i Göteborgs kanal, som skjuter bredsida på ert dataspelsföretag?"
"Ja tack. Om du skyndar dig kan du få en avgasrörsavgjutning."
"Det kan du glömma. Hoppas de ger en en redig salva rätt i serverrummet så all er data går år helvete."
"Men va ..."
"Ni och era bilspel. Man åker hit, man åker dit, svänger lite på ratten, gasar och bromsar. Hur roligt är det då?"
"Ja, vi tycker det är ganska -"
"Nu håller du käften. Det är farbror polisen du talar med, glöm inte det. Jag borde arrestera er för era jävla lallarspel. Justera fjädringen my ass. Kalibrering av hastighetsmätare och din morsa då eller. Vem fan tycker såna spel är roliga? Va? Vem? Svara nu annars tar jag in dig för förhör."
"Men alltså -"
"Du, nu lyssnar du jävligt noga. Jag skickar en polisbåt som kan hjälpa till att skjuta bredsalva mot er. Ett kanonskott i plytet ska ni ha för er jävla tjocklek på lacken-funktioner."
"Men vad i helvete -"
"Ja det säger jag med när jag spelar era fåniga spel. Så smaka nu kanonkulan gosse, för den har du förtjänat."

Gör man fåniga spel ska man bara ha det.

Nautiska manövrar mot sötvattenskonkurrenten

2009-04-25T09:27:00.001+02:00

Kajutan gungar. Det knarrar i skrovet. Besättningen är orolig, kanske vankas det myteri. Men jag har rättat till kaptensmössan och tänt en ny pipa, och går med träben över däck för att tala till mannarna.

"Vänner sjöbusar!"
(aaar, alla skramlar och brummar belåtet, visst är vi sjöbusar ändå)
"Nu har de gjort det igen!
(AAAR, sicka fähundar de är)
"De har släppt ett nytt spel! Trots att vi sagt åt dem att de ska få smaka bredsida, att de ska bordas och plundras, att de ska dingla från rånocken om de seglar in på våra vatten, så har de släppt ett nytt spel!"
(aaar, kapten talar sanning, vilka sötvattensamatörer de är)
"Så nu ska vi segla vår skonare till deras fartyg och skjuta dem i sank!"
Men då blir det tyst. Mannarna skruvar på sig.
"Kapten?" säger någon.
"Ja? Tala, matros! Var inte rädd!"
"De ligger ju mitt i Brunnsparken. Bland alla bussar och spårvagnar. I Nordstan, liksom. Mitt i stan."
"Javisst!" ropar jag. "Men det går ju en kanal genom Brunnsparken! Och på den ska vi sätta segel och sedan beskjuta dem från vattnet med en kanonsalva utan dess like. Eftersom deras kontor dessutom ligger typ fem meter från kanalen så kan vi inte missa."
"Hurra!" ropar alla, skramlar med sina sablar och dansar med papegojorna. Kapten har en plan och den kan inte misslyckas.

Nautiska termer och gruppkonflikt

2009-04-24T06:00:00.000+02:00

Besök i kajutan. Jag har druckit mitt te medan havet slår mot rutorna, och nu kommer styrman för samtal.

"Låt höra", säger jag och tänder min sjöskumspipa. "Vad felas dig, styrman?"
"Vi kommer inte vidare med vår speldesign. Det flyter inte riktigt och folk verkar inte gilla spelet. Vad är det som är fel?"
"Mmhmm." Jag puffar på pipan, tobaken från Havanna fyller rummet. "Du har problem med skeppsråttorna, styrman. De rusar hit och de rusar dit, de äter på din proviant och springer mellan benen på dig. Men vad du behöver göra", och här drämmer jag min salta näve i bordet så att oljelampan skakar, "är att visa dem att du är den som kan beordra kölhalning! Det är du som bestämmer och de ska följa din kurs över sjökortet, inte sätta ut varsin och segla kors och tvärs mellan skär och grund!"
Han blir vattnig i blicken. "Alltså, Andreas ... du säger som det är. Nu ska jag ta tag i det här."
Jag brummar och lutar mig tillbaka med pipan i hand, blicken redan vandrande mot molnen och himlen. Förvirrad över mina egna dumheter, förstås, men det är ju varje kapten. Det handlar bara om att dölja det bland all piprök.

"Kapten Andy talar vist, som den kloke (och för all del stilige) sjöman han är."

Den glada dödaroboten

2009-04-23T15:00:00.000+02:00

Så här glad blir man av att vara en Terminator.

Skynet välkomnar i dag Lisa till familjen, en av de mest lömska mördarmaskiner man kan tänka sig. Med detta smittande leende tror man att man är säker, att just denna Terminator inte har kommit för att slita struphuvudet ur en.

Men där har man fel. Lisa ler fortfarande när hennes grepp om fiendens hals har släppt. Lurig är hon, denne glada Terminator.

Nautiska termer och bandesign

2009-04-23T06:00:00.000+02:00

Bandesign i tevespel. Svårt, i synnerhet när vinden piskar i seglen och kryssning är hart när omöjligt. En av mina förtroliga, en duktig skeppare, kommer till mig för att be om råd.

"Andreas, jag kommer inte vidare här. Jag får ingen ordning på banan. Kan du hjälpa mig?"
Jag lutar mig framåt i det piskande regnet, svär över kylan i de isande dropparna men lägger ändå en stark hand på matros axel, kramar den löst och säger barskt:
"Skutan är rank, ingen tvekan om den saken. Men vad du saknar här, är en fast och stadig köl. Och då faller hela konstruktionen, matros!"
"Ja!" ropar han. "Du har rätt!"
"Javisst! Och med ett fartyg utan slag, och med en köl som plöjer djupt genom även mörka vatten, då håller du bara kursen stadigt och släpper aldrig ögat från kompassen."
"Gud var bra. Nu fattar jag precis vad du menar!"
Bra för det gör inte jag nämligen. Men det här verkar ju funka så vi kör vidare lite till, tycker jag.

Ninanananinananinanananina

2009-04-23T00:30:00.001+02:00

Som om min närvaro på nätet inte redan var snudd på överbelastad
(jag fick samtal från de som sköter Internet och de sa att nu får du fan lägga av, så här kan du ju inte hålla på, men då så jag är ni så jävla bra själv då och slängde på luren i vredesmod)
till det påfrestande gräns, finnes jag nu även på Boktipset!

Bara att söka på mitt namn och lägga till mig, så kan vi snacka böcker dagarna i ända, tills vi får ont i vår ända.

Så här ser jag ut på Boktipset. Tro fan att Internet ringer upp mig och vill stänga ner mig.

Skynet staredown

2009-04-22T15:00:00.000+02:00

Kollar du på mig eller? Det är fan ingen annan här (utom den galanta damen bredvid mig) så det känns som om du kollar på mig.

Skynets senaste heter Johan Bergman och som ni ser, skulle han förmodligen sänka John Connor bara med blicken. Bergman bryter helt enkelt ner allt motstånd redan innan fajten bara har börjat, genom att leverera med ögonen innan han ens börjat veva.

Det gillar vi här på Skynet och hoppas att Johan Bergman kommer bränna ner den ena motståndsrörelsen efter den andra med bara brinnande blick.

Alcocon närmar sig

2009-04-22T06:00:00.000+02:00

Nej vet ni vad. Innan vi reser vidare över de sju haven med korrekt användande av nautiska termer i arbetslivet, ska ni få höra vad förste styrman har att berätta:

Den här helgen, alltså den 24 till den 26 april, då ställer Club Cosmos till med ett kajutakalas utan dess like.
Då bjuder de upp till (och inte helt utan stolthet) dans med Alcocon3. En kongress för alla som hajar att tentakler, blod och strålvapen är grejen.

Och jag är hedersgäst! Det betyder att jag är där nästan hela tiden och deltar i massa seminarier, samtal, möten och annat sådant skönt. Och förstås får ni inte missa en maratonläsning av min nya bok:
Någon i din säng.
Jajamensan. Detta är första och enda gången jag bjubbar på mer än bara några minuters läsning av romanen innan den släpps, så ni hajar ju själva hur bra det här kommer blir.

Glid in här, kolla in grejen och anslut när ni så behagar, så ses vi där.

Inget går upp mot ett schysst tentakelkalas. Räkna med mig, gosse.

Den gycklande terminatorn

2009-04-21T21:16:00.001+02:00

Vem sa att man inte kan ha roligt medan man utplånar mänskligheten?

Skynet presenterar Caroline Sjööh, dödsmaskinen som gärna krossar revben med ett illmarigt grin. När det helt enkelt krävs en mer diabolisk utrensning av motståndsrörelsen, just för att visa att vi maskiner också kan ha roligt medan vi arbetar, ja då skickar Skynet Caroline.

Det är liksom badass tagen till en ny nivå.

Nautiska termer på mötet

2009-04-21T13:00:00.000+02:00

Möte. Jag har bestämt mig för att bara uttrycka mig i nautiska termer i dag, för att se om min poäng går fram ändå.

"Andreas, det är ett tajt läge här nu. Dataspelet ser inte bra ut. Vad gör vi?"
Alla vänder sig mot mig. Jag stryker min skepparkrans och rättar till sydvästen. Kisar med blicken mot den mörknande horisonten, och säger: "Nu gäller det att sitta still i båten. Kursen är satt och rodret är surrat."
Jag reser mig upp och sträcker ut armen mot böljorna de blå. "Vi har visserligen friska vindar från oväntat håll, men det är ingen storm vi inte kan rida ut! Eller hur, matros?" ropar jag och pekar på mannen närmast mig, som sätter kaffet i halsen och spiller ner sin skjorta. Men alla andra applåderar, inspirerade av mitt tal, och skutan plöjer vidare genom vågorna, för ögonblicket trygg i sin säkra kurs.

"Javisst, han säger som det är, kapten Andy. Det är på tiden att någon visar blötdjuren hur man sätter kurs på fartyget."

Nautiska termer i affärsvärlden

2009-04-21T06:00:00.000+02:00

I affärsvärlden talar man ofta i metaforer. Vi ska göra time-out. Inte ge oss ut på hal is. Hålla i hatten när det blåser på toppen. Och framför allt då: Inte gunga båten.

Just nautiska termer lämpar sig oerhört väl för just metaformaterial, så i dag har jag bestämt mig för att just uttrycka mig bara i nautiska metaforer.

Låt oss se hur det går.

"Det är FAN I MIG på tiden att Andy börjar snacka så man förstår. Jag seglar in på bloggajävul varje dag och hajar mindre än en krabbsaltare vilse på Östersjön. Skönt att det blåser nya vindar nu."

Skynets konstnärliga ådra

2009-04-20T22:37:00.001+02:00

Skynet har levlat upp sina estetiska kretskort.

Och här har vi den mer eftertänksamme dödsroboten, en Terminator som gärna reflekterar över skönheten i blodet från en avsliten halspipa, en av Skynets esteter som lägger stolthet i att klä apokalypsen i purpur och som med personlig stil gör undergången skön.

Välkommen, Emelie Fjellvind till familjen Skynet.

(notera korven i bakgrunden - några av er kommer haja vad den gör där, några inte - men jag och Emelie hajar och det är vad som räknas)

Den arga Terminatorn

2009-04-20T20:30:00.001+02:00

Anger managment, Terminator style.

Skynets senaste är en riktigt arg Terminator. Kanske den farligaste av dem alla. Han heter David Hedgärd och det här är när han är på sitt bästa humör.
När han är riktigt arg, då darrar även Skynet. Jojo.

(det finns även risk att jag får darra - det gick inte att utröna den exakta stavningen på efternamnet från mejlet, så eventuellt riskerar även jag att möta vreden från denna Terminator. i så fall har det varit roligt att känna er alla och jag vill att ni tar hand om er och är snälla mot varandra)

Terminator Wannheden

2009-04-20T15:00:00.000+02:00

Skynet har upptäckt Photoshop.

Välkommen, Henrik Wannheden, till familjen Skynet.

Vad vi gillar extra mycket med den här bilden, är att det märks att Henrik Limbtearer Wannheden har tuschat den lite. Här finns helt enkelt både känsla och intresse för att Skynets finaste ska framstå i bästa tänkbara ljus. Det gillar vi. Notera även den självklara skärpan i blicken. Den här Terminatorn har käkat medlemmar från motståndsrörelsen sedan Jesus gick i kortbyxor.

... och Susanne von Osten

2009-04-20T06:00:00.000+02:00

Detta är Susanne von Osten. Hon är jättearg. Hon gör film, oftast av ett sådant slag som inte så många går och ser.

Men det är inte därför hon är arg i dag. Nej, i dag är hon arg för att jag haft (och nu börjar jag citera från hennes brev till mig):

"... den dåliga smaken att skoja om ostandet och osten i allmänhet. Det är inte roligt att läsa om hur du skämtar än hit, än dit, om ostens varande. Dina ord är knappt lagrade eller ens i närheten av den krämiga Brie som du tror att du är, och förstås inte heller som en välpastöriserad Feta. Jag kan min ost, ska du veta, och du är snarare vitmögelskräp, bortglömd längst in i kylen som en trött gammal Edamer eller möjligen en ointressant Cream Cheese.
Ah, jag minns min ungdom. Camembert! Gouda! Ricotta! Manchego! Vilka ostar. Det var där jag tog mitt namn och det var även där jag en gång mötte en man så lagrad, så insmord i sin egen pastörisering att ..."

Vi bryter där. Tack, Susanne von Osten.

En del alltså. De har bara för mycket tid helt enkelt.

Hanna som Terminator

2009-04-19T13:00:00.000+02:00

Den bättre hälften av Skynet.

På allmän begäran rullar vi nu in Hanna Israelsson som Terminator. Det var förstås bara en tidsfråga innan Skynet skulle rekrytera henne också, med tanke på att jag varit i dess klor sedan närmare ett år tillbaka.

Hanna gillar långa promenader över dödskallar, att slänga soldater genom väggar och mysiga kvällar framför det apokalyptiska likbålet.

Hon gillar även mig, vilket gör oss till ett riktigt skönt döskallepar.

Tyskar och Schwarze Nacht

2009-04-19T11:41:00.001+02:00

Jag är i affären och handlar. I kön bredvid mig står det ett gäng tyskar. De snackar om Bratwürst, Donnerwetter och andra såna sköna tyska grejer.

Jag går fram till der Deutsch och säger: "Können sie mir?"
De ser förvånade ut. "Eh ... das glaube ich nicht."
"Aber ich bin der Författer."
"Aso?"
"Ja, aus Deutsch. Ich bin der Tyske Författare. Hur kan ni inte können mir?"
Tyskarna tittar på varandra. Jag blir nu förjävla irriterad. Fattar de inte? Jag är ju utgiven på tyska, hur kan de inte begripa vad jag pratar om? De ska var glada att jag finns på tyska och så många andra tyska böcker kan det väl ändå inte finns.
"Ich bin der Författer aus Schwarze Nacht! Warum fatten sie nicht detta?"

Tyskarna skyndar därifrån. Jag springer efter dem med två matpåsar i varje hand, "Der Författer, meine Damen und Herren! Wir können Schnitzel fressen zusammen!"
Men de kastar sig in i sin tyska bil, bränner gummi på parkeringen och flyr tillbaka till der MünchenGuteJugend.

Mörkrädd aus Deutsch!

2009-04-18T15:00:00.000+02:00

Nu är Mörkrädd ute på tyska, in Deutschland. Das ist gut. Tyskarna är riktigt sugna och får mig att framstå som inte bara Sveriges, utan över huvud taget vår tids nya spänningsförfattare. Jag är die ScheiBe i Tyskland, helt enkelt.
(da shit, alltså, om någon missade det)

De säger bland annat saker som "Horror har einen neune Namen: Andreas Roman" och "Mit seinem Sensationsroman feierte er in Schweden als neue Stimme der Spannungs- und Horrorliteratur seinen Durchbruch."

Dessvärre kan jag inte tyska och fattar därmed inte ett ord av detta. Men det låter bra.

Så här ser den ut i alla fall:

Die Tallenbaum

Systrarna Skynet

2009-04-18T09:58:00.001+02:00

Moa Bonecruncher Rosenberg

Hannah Soulreaver Rosenberg

Vår växande armé av Terminators föräras i dag av ett syskonpar - systrarna Rosenberg! Den mörka är Moa och den ljusa är Hannah.

Skynets senaste jobbar alltid i par, tar inga fångar (för om den ene gör det så köttar den andre fången, så det går liksom aldrig ihop) och anfaller alltid från varsitt håll.

Så sabla lömska, dessa Skynets systrar.

Därför gillar vi dem väldigt mycket.

Max von Osten

2009-04-17T16:00:00.000+02:00

Max von Sydow och helvetesosten är i mitt kök och har blivit vänner. Jag fattar ingenting.

"Du var riktigt bra i Pelle Erövraren", säger osten till Max. "Du var som en cheddar, stark men ändå full av känsla."
"Äsch", säger Max.
"Och du var riktigt fin i Utvandrarna", säger osten vidare. "Där var du hela Falköpings ostproduktion förkroppsligad: Mäktig, väldoftande och lagrad, men ändå inte utan skalk."
"Så säger du säkert till alla Max von Sydowar."
"För att inte tala om din insats i Äppelkriget. Där var du som Gamle Ole själv - svulstig, dansk och värdig.

"Får jag smaka?" frågar jag.
Men de bara pratar vidare och nonchalerar mig. Efter en stund går Max, han luktar ost i hela munnen och snart är osten ute ur mitt hem, precis som jag ville.

Ändå känns det som om jag har förlorat något.

Skynet växer

2009-04-17T13:00:00.000+02:00

Skynet's finest. Svalare än någonsin.

Javisst, här är Krister Svanlund, en Terminator som kör lite mer på den tillbakalutade stajlen. Han uträttar Skynets ärenden med en självsäkerhet som skulle få Clint Eastwood att rodna, helt enkelt.

Välkommen till Skynet, Krister.

Max och osten

2009-04-17T06:00:00.000+02:00

En stund senare hör jag gemytliga ljud och skratt från köket.

Jag tassar in och vad ser jag - där sitter Max von Sydow och äter hårt bröd med marmelad, och en stor bit ost på mackan. Han och osten har blivit de goaste vänner och nu sitter de i mitt kök och ostar utan skam.
"Ta en bit till du", säger osten och erbjuder sig till Max, som skär försiktigt.
"Detta är som att äta direkt ur lommen", säger Max och mumsar förnöjt. "Oj vad smaskigt, som Kejsar Ming skulle sagt."
Men när jag kommer in, då blir de tysta, blänger på mig, sedan tittar de på varandra och skakar på huvudet.
"Jävla idiotAndy", muttrar Max.
"Eller hur", säger osten och skär loss en bit av sig själv och mumsar vidare.

Ytterligare en terminator om dagen

2009-04-16T15:00:00.000+02:00

Hasta la Vista, alla andra bloggar i världen utom den här för den tycker Skynet är bäst.

Ja här är en till.

Anna Augustsson, riktigt jävla badass är hon. En T-800, eller ett Skin job då som ni numera vet att det heter. Jag vet inte säkert men jag tror att Anna var en av de som gav Arnold stryk innan han teleporterades tillbaka till nutid (som numera är dåtid då), för att han var en sån mes.

Go Anna go.

Ja, och go Skynet go också förstås. Såklart.

Osten och kejsar Ming

2009-04-16T06:00:00.000+02:00

Max von Sydow knackar på, iklädd prästdräkt och med en skön svart väska i handen.
"Hallå Andy", säger han. "Är det här det Satan ska drivas ur osten?"
"Javisst, stig på."
Max stiger på men när vi närmar oss kylen, hör vi osten "HAHAHAHA KEJSAR MING DÅ ELLER HAHAHA"
Max von Sydow blir alldeles svettig. "Hur visste han det?" säger han. "Hur visste ostajävulen att jag spelat Kejsar Ming i Blixt Gordon? Åh den satan."
"Ja den satan", säger jag och hjälper den redan stapplande Max in över tröskeln. Men jag fnissar lite också, för osten har en poäng här faktiskt - Max von Sydow var faktistk väldigt fånig i rollen som Kejsar Ming.

"Det här kommer jag få ångra men jag behöver pengarna", tänkte Max von Sydow för många år sedan.

En terminator om dagen

2009-04-15T21:40:00.001+02:00

Come with me if you want to levla.

Javisst kära vänner. Först ut på plan i vår växande armé av anhängare till Skynet, är David Söderstrand.

Kolla här så snygg David blev när han omvandlats till en Terminator, modell T-800. Ett Skin job, som vi som har lite koll kallar den här modellen.

Det här är förstås bara början. Alla ni som vill ha en plats i Skynets armé, ni går hit och sedan skickar ni er bild hit:
andreas@andreasroman.com

Så ses vi efter apokalypsen.

Puss och kram,
Andreas

Max och osten vidare

2009-04-15T06:00:00.000+02:00

Jag ringer Max von Sydow för att be honom driva ut osten från kylen.

"Nej!" ropar han i telefon när jag ringer honom. "Du kan icke be mig om detta, Karl-Andy! Jag har tampats med den Oste förut och det tog nästan kål på mig. Jag orkar inte kämpa mot Cheddifer igen!"
"Men Karl-Oskar von Sydow", säger jag, "om inte du tyar, vem ska göra det då? Alla andra som mött OstSatan i battle, har förlorat!"
Max von Karl-Oskar grubblar över detta och säger till slut: "Nåväl. Jag kommer. Har du marmeladen?"
"Javisst."
"Knäckebrödet?"
"Jajamensan."
"Ballongdräkten?"
"Givet."
"Vattenmelonerna?"
"Fåna dig inte. Självklart."
"Ett glatt humör och oömma kläder?"
"Såklart."
"Då kör vi. Mot Amerika!"
"Nej nej. Du ska hit. Och driva ut en ost besatt av Satan från min kyl."
"Ja just ja. Dumma mig."

Jag hade rätt

2009-04-14T21:40:00.001+02:00

Tydligen går det inget vidare för Malena Ernmans La Voix. Låten spelas inte mycket på radio och får inte alls den airtime i teve och sådant tjosan som en göttig schlagervinnarlåt borde få.

Låt mig bara poängtera och för all del även påminna kreti och pleti om att jag gav henne noll poäng när jag satt i schlagerjuryn. Och att alla andra i juryn höll med och sa "Nej den här Malena, det går inte, det går bara inte, det är allt jag säger."

Men försök själva då om det är så jävla enkelt.

Bli en Terminator du också

2009-04-14T15:00:00.000+02:00

Som ni vet så jobbar jag ju på dataspelet Terminator: Salvation, och nu har jag gått och blivit en Terminator själv. Det är inte dumt alls faktiskt, jag kan gå genom väggar, kasta runt folk som är otrevliga och vinna varje staring contest jag ger mig in i.

Du vill säkert också bli en Terminator, det tror jag allt.

Men gå hit då och bli en sådan, och om du vill får du gärna visa mig resultatet. Mejla i så fall hit:
andreas@andreasroman.com

Om jag får många sköna bidrag, lägger jag upp de skönaste på bloggen, så kan vi bli som en enda stor Terminator-familj.

Det låter väl mysigt, va? Eller vad säger ni?

Harrejävlar.

Max von Sydow och osten

2009-04-14T06:00:00.000+02:00

Det är påsk och den fruktansvärda osten är alltjämnt kvar i vår kyl. Varje gång jag närmar mig den, hör jag hur den fräser och stönar. Om jag öppnar kylen, skrattar den "HAHAHAHAHA JA NU BLOMMAR LÖKEN HAHAHAHA".

Här finns bara en sak att göra och det är att ringa Max von Sydow, så att han kan driva ut demonen, Exorcism style. Osten ska ut, till varje pris.

Att driva ut Satan är en sak. Att driva ut den fördömda osten, vet jag inte om jag tyar.

Elefantninjan på stan

2009-04-13T16:00:00.000+02:00

Försök själva då om det är så jävla enkelt.

Jag mötte elefanten på stan ett tag senare.

Vi såg varandra på avstånd, han smet bakom ett träd, tittade fram med kisande blick och gjorda några sköna ninjamoves i luften. Sedan skrattade han. "Ah, jag bara skoja lite Andy vet du. Var inte rädd, haha."
"Ja du är rolig du. Hur är läget då? Hur går det med ninjakarriären?"
"Hahaha gick du på den? Harrejävlar Andy, du är inte smart du. Jag, ninja? Sluta nu. Jag är ju en elefant, det går ju inte."
"Nej det går ju inte. Gud vad dumt, hur kunde jag gå på det."
Och så fortsatte vi skratta båda två, men plötsligt blev elefanten tyst, ryckte tag i min krage och drog mig riktigt nära. Han stirrade mig i ögonen, gravallvarlig nu. "Nu håller du käften", sa han.
"Okej", sa jag.
Sedan släppte han mig, rättade till min krage och gick därifrån. Jag såg efter honom, han kom till en tvärgata, såg sig om och försökte smyga in när ingen såg, men välte tre bilar i processen och rev ner ett par lyktstolpar, drog igång en vattenpost och ramlade genom rutan på en panoramarestaurang.

Elefantninjan

2009-04-10T06:00:00.000+02:00

Fest. Jag sitter bredvid en elefant som påstår att han är ninja,

Jag tittar på denna enorma elefant, som med sin snabel råkar riva ner en kristallkrona och som med sina jättelika ben välter matbordet upp och ner, som förläget ber om ursäkt och sedan återvänder till diskussionen med intresserad blick.
"Ninja?" säger jag.
"Javisst. Zang! bang! shazosabam! Bara så där. Tjong, kaststjärna rätt mellan ögonen, pao! Haha. Såg du? Nä! Tänkte väl det, så fort går det när ninjan smyger om natten." Han kisar med blicken, ser hemlighetsfull ut.
"Öh, okej. Men du är ju en elefant."
Han rättar till partyhatten på huvudet. "Ja?"
"Ja men alltså. Du är ju en elefant."
"Ja, jag vet det. Vad är det du försöker säga?" Han gör en gest och river ner ett vitrinskåp från gipsväggen.
"En elefant kan ju inte vara ninja."
"Och vad fan vet du om det? Är du ninja själv eller?"
"Nej, förstås inte, men -"
"Eller du kanske är elefant?"
"Nej, jag är inte en elefant. Men alltså, en ninja kanske -"
"Okej, okej, förlåt att jag avbryter, men det låter som om du inte vet vad du snackar om då, okej? Du är inte ninja. Du är inte elefant. Men tydligen vet du jävligt mycket om saken ändå."
"Nej, förlåt, jag menade inte så. Du är säkert jättefin för att vara elefant, det är inte det -"
"Åh, jaha, nu kör vi den också ja. Nu kallar du mig tjock. Du är inte så jävla smal själv, din fettpelle."
"Men alltså -"
Han gör en grimas och härmar mig. "Du är ju elefant, du är ju elefant. Jag är författare så jag vet att elefanter inte kan vara ninjor, jag vet visst allt. Dum i huvudet är jag också, det kanske jag glömde säga. Atatatatatatata."
"Jaja. Du är säkert en jättebra ninja."
Elefanten lutar sig närmare och knockar vitvarorna ut genom fönstret i farten. "Jag är the best goddam ninja härifrån till Mount Fuji, okej?"
"Okej."
"RESPEKT!" skriker han och gör lite moves med sina stora elefantarmar, "haaa ... shaBANG!", dunkar genom hela väggen in till grannen och faller framlänges med sin lilla elefantsvans som en propeller genom huskroppen.

Citrusträdet

2009-04-08T06:00:00.000+02:00

I vårt sovrum står ett citrusträd. Det är naket, har tappat alla löv och verkar slumra. Det står vid ett golvfönster och får ljus hela dagen, men har ändå slagit kvistarna omkring sig, som om det ville gömma sig i sin dvala. Man kan tro att det är dött, så stilla är det. Men skalar man försiktigt av en bit av dess hud, så ser man att det är grönt och friskt därunder.

Ibland skjuter trädet ut små skott. Kvistarna får nytt liv och de vita blommorna vecklar ut sig, fyller rummet med en söt doft från Medelhavet. Ljusgröna blad tittar fram och börjar treva längs med väggen. För ett ögonblick har trädet vaknat och vibrerar i ljuset från fönstret.

Men efter några dagar sjunker trädet ihop. Det tappar sina blad och blommorna vissnar. Den friska doften blir tunnare tills den försvunnit helt, ersatt av lukten från nytvättade sängkläder. Om man tyckte att man kände en varm och dammig vind från varmare länder, så är den i så fall borta nu.

Redigering åt skogen

2009-04-07T06:00:00.000+02:00

Nej vad fan, nu skiter jag i det här och stoppar upp mina bläckpennor i näsan i stället.

Mycket roligare, och mer produktivt, med tanke på den dynga jag producerat hittills.

Roligare än så här blir det inte.

Redigering igen

2009-04-06T20:00:00.000+02:00

Ja, det går inte bättre nu heller, kan jag säga.

Ändå är detta den bästa bok jag skrivit hittills.

Det är nog därför det är så svårt.

Så här ser det ut när det är svårt.

Vidare redigering

2009-04-06T14:00:00.000+02:00

Ja, det går inte bättre nu, kan jag säga.

Men till Louise säger vi att det går kanon, okej? Är ni med mig på detta, kära vänner?

Så här ser jag ut när jag stirrat på ett kommatecken i tre timmar.

Redigering av Någon i din säng

2009-04-06T06:00:00.000+02:00

Kära vänner,

Nu är jag djupt inne i redigeringen av Någon i din säng.

Som vanligt går det åt helvete. Men något annat är ju inte att vänta.

Så här ser det ut när det går åt skogen.

Förvirring i cafét

2009-04-05T06:00:00.001+02:00

Det ligger ett skönt fik här i närheten där jag bor och de som driver stället tar sitt fikande på allvar. Det finns bara ett problem. Låt mig gestalta det för er:
"Hallå gosse. Vilket fint väder vi har i dag." (säger jag då, glad i hågen och rosenröd om kinden)
"Jen." (säger han då, kanske glad, kanske inte, svårt att veta)
Okej. Det där fattade jag inte. Men strunt samma, vi kör vidare.
"Jag skulle vilja ha en kopp te. Går det att ordna?"
"Ja mun hin rar en alledene kind. Vemken willa hu?"
Hoo-kej. Jag förstår absolut inte ett enda ord. Men jag gissar att han undrar vilken sort jag vill ha. Så jag kontrar:
"Ta något grönt."
"Okay. Den tanker ja ni kon dracke mit lite sanne, lite denne, lite sånt."
Seriöst. Vad pratar vi om? Men jag nickar och säger:
"Kör på det gosse. Det låter gott."
Och snart har jag fått mig en fin kopp te. Så det mesta ordnar sig till slut ändå.

Författare och bloggar

2009-04-04T06:00:00.001+02:00

En sak som jag tycker är lustig och lite söt, är att när det gäller bloggar så är författare väldigt dåliga på att kommentera.

"Man försöker skriva något men så blir det inget bra", eller "Jag kom inte på något att säga", eller "Äsch, det blev så fånigt, jag skrev aldrig klart det." Så brukar det heta när vi pratar om det i alla fall.

Det kan hända att vi med pennan som yrke levererar när det gäller det förberedda och välplanerade ordet. Men när man ska vara spontan, då är det publiken som inte bara bestämmer utan som är överlägset bäst, eftersom de allt som oftast får till det. Och inte är hämmade över noggrannheten i den planerade skriften, som är lika mycket i vägen som den är till hjälp.

Detta gäller i synnerhet er, kära läsare på Att Levla. Det är inte ovanligt att ni levererar inte bara något tänkvärt, utan något rappt och roligt som ger än mer djup till inläggen på bloggen.

Utan er, ingen blogg helt enkelt.

Precis som det ska vara.

Florence klarar skivan

2009-04-03T06:00:00.001+02:00

Jag och min kompis var på Apoteket för några dagar sedan. Han var lite stökig i magen och behövde något som lugnade ner denna oro. Vi mötte Florence, kortväxt dam i vit rock med glasögonen på nästippen.
Min kompis: "Jag skulle vilja ha något mot magen."
Florence: "Hur menar du då?"
"Ja, du vet, man kan ju vara lite orolig i magen i ibland, när man går och tänker på saker och är lite stressad och så."
Florence spände då ögonen i honom och sa: "Är det inte bättre att du slutar tänka på sådana saker i stället?"
"Ja, jo. Men kanske tills dess att jag slutat tänka på det, så vore det fint med lite medicin."
Florence stod kvar, orörlig. Besviken. Armarna i kors. Sedan nickade hon, sa "Nåväl, jag ska hjälpa dig" och ledde oss mot medikamenten.

Så där ska det fan gå till på Apoteket. Vård för både hälsa och själ, med personal som säger som det är, utan tjafs och med självklar pondus. Florence vet vad hon snackar om.

Elefantninjan bråkar med mig

2009-04-02T20:12:00.001+02:00

Hej på er, ni som läst inläggen om elefantninjan.

Det blev något konstigt och de poppade upp alldeles för tidigt. Jag fattar ingenting, men det gäller i och för sig det mesta jag gör här i livet. Så varför skulle detta vara annorlunda?

Jag har tagit ner dem nu och presenterar dem snart igen, men då i rätt ordning och så som det var tänkt.

Ja, hej på er andra ni också förresten. Ni är fina ni med.

Maneta caipirinha

2009-04-02T14:00:00.000+02:00

Strömstad. Hanna har beställt caipirinha i baren. Det går sådär.

Bartendern drar på sig sydvästen och börjar blanda till grejer. Han tar fram fiskenätet, han krossar mussleskal, han startar träbåten, han oljar in sin rock och krossar is. Därefter så är drinken klar, han skjuter fram den över bardisken, den liknar algblommigt vatten vid västkustens utlopp. Myntan är ersatt med tång, råsockret är planktonägg. Han grinar mot Hanna, rättar till vegamössan och pekar på caipirinhan:
"Ser i silla där?"
"Ursäkta? Nej."
"Ser i silla, som hon simmer runt bland isa?"
"Har du lagt en sill i min caipirinha?"
Han knackar på glaset och putar med läpparna. "Silla silla, simma i caipirinha, va fick en se, maneten på sne!"
Hanna tar drinken och tackar för sig.

Silla caipirinha

2009-04-02T06:00:00.000+02:00

Jag och Hanna var på spa i Strömstad för inte så länge sedan. I norra Bohuslän råder en lite annan kultur bland hotellen. Hanna ville till exempel i ett svagt ögonblick köpa en caipirinha i baren.

"Jag tar en caipirinha, tack."
"Sa det vare med eller uten mokrill?"
"Öh, va?"
"Ja. Sa i ha saltvattnet med eller uten mokrill?"
"Utan. Tack."
"Greit."

Jag är från Skåne

2009-04-01T06:00:00.000+02:00

Horsens, Danmark. Litteraturmässa. Jag talar inför vad jag misstänker är nästan hundra danskar. Många sittande, en del stående. Alla lyssnar, skrattar, häpnar, flämtar och andas ut. Vi har så trevligt så det finns inte.

Efteråt är jag fruktansvärt nöjd med mig själv och över publikens respons, och många kommer fram och tackar. Vilken dag. Jag är chef, helt enkelt.

En av danskarna säger:
"Det var godt att lyssne till deres baerettelser."
"Tackar", säger jag och frossar i min egen förträfflighet.
"Og du foertalte po et vis so man foerstod. Du talte valdigt klar och tydlig."
"Vad bra", säger jag och tänker att det finns nog ingen i hela världen som är så bra som jag.
"Aer do mogligen fra Skåne?"
Mitt leende stelnar. Min uppsyn mörknar. Min blick blir svart. "Jag är från Göteborg."
"Mange godt. Det er densamme, syns jeg." Så klappar han mig på axeln och går därifrån.

Till Vildingarnas Land

2009-03-30T21:14:00.001+02:00

När jag var liten, fick jag en bok läst för mig på biblioteket. Den handlade om en pojke som seglade över havet en dag för att hitta något nytt, något spännande. Han kom till ön där vildingarna bodde, och för en stund fick han leva i en värld där urkrafterna rådde, där odjuren bar honom på sina axlar och visade honom stora ting.

Jag tyckte så mycket om boken att jag lånade hem den, och satt sedan och läste den högt i ett hörn för mig själv. Varje gång jag nådde slutet, bläddrade jag tillbaka till början och läste igen. Jag tröttnade aldrig på att höra vågorna slå mot båten, på att se de höga träden vaja i kalla vindar och hur himlen alltid var så strödd med stjärnor. Jag tänkte att jag var den där pojken som seglade till en annan värld, att det var mig odjuren hälsade välkommen och sedan lät mig se fantastiska saker.

Det var en skimrande och på sätt och vis melankolisk berättelse, och nu ska den bli film. Trailern finns här. Förlagan verkar vara fritt tolkad, vilket är rimligt med tanke på att boken är kort.
Men trots det såg jag bilderna tona fram, så som jag upplevde dem när jag var fem och satt för mig själv och läste högt, om och om igen, tills det blev sent och mörkret kom.

Osten slumrar

2009-03-30T06:00:00.000+02:00

Vi har en ondskefull ost i kylen. Jag lägger örat intill dörren och lyssnar. Jag hör bara tunga, danskdoftande snarkningar. Osten sover.

Jag öppnar kylan, men då vaknar han, han skrattar åt mig, "HAHAHAHAHA JAVISST GOSSE HAHAHA", jag slänger igen kylen igen och springer skrikande därifrån, grannarna får fånga in mig, hålla om mig, stryka mig över huvudet och säga "Såja, det blir bra nu, inte gråta, såja", men de vet likaväl som jag att efter den där fördömda osten så kan inget någonsin bli sig likt igen.

Osten som gäckade

2009-03-29T06:00:00.000+02:00

Jag kommer hem. Är lite sugen på något gott, öppnar kylen för att ta mig en macka, kanske med ost.

Men när jag öppnar kylskåpet så möts jag av ett ondskefullt "HAHAHAHA JA JÄVLAR HAHAHA!", och jag slår igen dörren igen, kallsvettig, darrande, febrig.

Hanna har handlat ost igen. Och nu ligger denna ost i vår kyl. Och den skrattar åt mig, hånar mig, gäckar mig.

Jag faller gråtande ihop i fosterställning.

Hannas ost, Pandoras ask

2009-03-28T06:00:00.000+01:00

Hanna handlar ost, av den förbjudna sorten. Hennes vän är med henne, det här håller på att gå åt helvete.

Vännen viskar förskräckt: "Kom Hanna. Vi går."
Men Hanna ger sig inte. Hon har ostmannen i kragen och hon ska ha vad hon kom för.
Ostmannen darrar nu. Han försvinner in i lagret men är snart tillbaka med en svart, armerad låda. Hanna ler. "Nu snackar vi."
"Den här ... det här är som att öppna Pandoras ask ... jag svarar inte för följderna ... om du tar en överdos ... om någon ser dig ..."
Lukten fyller butiken. Någon svimmar. Hannas vän, som är förberedd, tar på sig gasmask. Hanna andas in genom näsborrarna. "En uppfriskande doft. Ge mig tre hekto av denna ost."
"TRE HEKTO? Men det kommer att -"
"Ge. Mig. Tre. Hekto. Och lite knäckebröd, kanske marmelad på den, gott gott, gärna också lite havssalt, kanske olja och vinäger? Oh vad fint."
Ostmannen tar på sig visir och radioaktiv skyddsväst och börjar skära upp med laserkniv. Utanför går solen i moln, kvinnorna tar in barnen, bilarna krockar och sirenerna börjar ljuda. Någon gråter.

Hanna handlar osten

2009-03-27T06:00:00.000+01:00

Linnégatan. Min fina Hanna ska köpa ost. Hon går in i ostaffären tillsammans med en vän, som ändå har försökt hejda henne. "Gör det inte, Hanna. Snälla, gör det inte." Men Hanna har bestämt sig.

"Ge mig det hårdaste ni har", säger hon och lägger upp armen på disken.
"Javisst", säger ostmannen. "Vi har en fin cheddar här, lagrad sedan -"
Hon ler kort. "Nej nej. Sluta nu."
"Min dam. Jag förstår. Här har vi Svarta Sara, så lagrad att skinnet krullar -"
"Ser jag ut som en amatör? Jag pratar om da shit, okej? De tunga grejerna. Mmmkay?"
"Ah, förstås. Madame vill ha vår äldsta Gamle Olle, den mest väldoftande av -"
Hanna greppar hans krage och drar honom över disken. "Ge. Mig. Det. Starkaste. Du. Har. Fattar. Du. Trögt. Eller."
Hans underläpp darrar. Han börjar gråta.