När jag kom hem från Stockholm, så var det alldeles mörkt. Jag gick och la mig. Hanna vaknade och sa: ”Andy, är det du?”
”Ja, älskling. Skönt att vara hemma.”
”Kan du kolla i garderoben?”
”Varför då?”
”Bara så att det bara är du och jag här. Och ingen annan. Som gömmer sig i garderoben.”
”Det är ingen i garderoben, älskling, det vet du väl.”
”Okej.”
Sedan kunde jag inte somna på tre timmar och låg bara och tänkte på att det kanske var någon i garderoben.