Fransmännen och Ishavet

Förstås så skulle jag ut och åka båt. Vi skulle kolla in valarna i Ishavet. Med på båten var en stor samling fransmän, som alla gick snabbt fram till fören, tände sina cigaretter, började prata politik och blev osams. Kaptenten sa i högtalaren: "Det kan bli rätt kallt, hörni fransmännen. Och båten kommer gunga rätt mycket. Så vi föreslår att ni tar på er ordentligt och håller i relingen."
Fransmännen tittade upp. De tog ett bloss. "Parles vous francais?" sa någon. När han inte fick något svar, så fortsatte de dricka vin och äta baguetter, och båten puttrade ut.

Vad vi gungade. När båten krängde åt höger, så ropade fransmännen "Sacre Ceur!" och rasade i en klunga mot högra relingen. De tände nya cigaretter, nickade åt varandra, diskuterade ränderna på sina tröjor och blev osams. Sedan krängde båten åt vänster, "Charles de Gaulle!" utbrast fransmännen när de alla rasade åt vänster. En del tappade sina cigaretter, andra spillde rödvin, någon tog fram dragspelet och drog en Edith Piaf. Sedan tände de nya cigg och började kivas.
Båten krängde åt höger. "Arc de Triomphe!" ropade fransmännen när de staplade i klunga mot högra relingen och debatterade Sarkozys äktenskap med Carla Bruni. Sedan åt vänster, "Je m'apelle!" hojtade de medan de satte på sig baskrar och halsdukar och sjöng Marseillejäsen. Och åt höger igen, "La revolution!", de bytte idolbilder på Jacques Cousteau, och åt vänster igen, men DÅ SA PIERRE: "I can also speak English."

Aldrig har jag sett sådan besvikelse. Michelle slutade spela dragspel och slängde det i ishavet, Jean-Paul slet åt sig baguetten från Pierre som han just bjudit på med brieost, Juliette spillde allt rödvin över Montagne som slet av sig sin randiga tröja och kastade den efter dragspelet.
Nu var allt förstört och det var bara Pierres fel.