20090322

Vi, juryn

Just.

Schlagerjuryn från Göteborg - redan från början förhandstippad till seger - bestod av en framstående regissör, en skådespelare, två schlagerexperter, en tv-producent, en författare (det var jag det) och en journalist som agerade ordförande.

"Äntligen ska det röstas ordentligt", sa vi alla, tog i hand, ryggdunkade och kramades. "Äntligen ska vi ta Sverige till seger."
Förstås förstod vi, att vi var utvalda för att lösa den tioåriga torkan som stavades brakförlust, att den ryske björnen nu darrade när vi fattade våra röstpennor, att segern i princip redan var klar.
"Bäva, Putin!" ropade skådespelaren med näven mot skyn. Vi hurrade samstämt och tågade sedan mot vår uppgift.

Och sedan ringde Christer Björkman.

Jag satt i schlagerjuryn

Kära vänner.

Lördagen den 14 mars satt jag i juryn för Melodifestivalen, Göteborgsdivisionen. På grund av ett sekretessavtal har jag inte kunnat berätta om den kvällen förrän nu. Men det var en mörk och stormig afton, där en samling främlingar fördes samman för att avgöra elva artisters öde.

Smaka lite på den, så återkommer jag med detaljer snart.

Och så kan ni smaka på en annan sak också: Hur röstar ni egentligen?

20090321

Naviden svarar

Ja, Naviden kanske inte tog upp mitt förslag om ninjor i politiken, men han hade ändå råg i ryggen att svara. Han är en hedersknyffel, om detta råder ingen tvekan.

............
Hej Andreas.

Tack för ditt mail till Hallå P3.

Vi på redaktionen älskar också ninjor och hoppas på fler Ninjakupper, Ninjapartier och Ninjaskandaler i riksdagen.
Dock tror jag att ninjor är rätt så ljusskygga varelser som inte lämpar sig för politiken som den ser ut idag. Kanske vi borde
ninjaanpassa riksdagen lite mer? Bambu istället för furu? Kaststjärnetvång istället för slips?
Vi ser fram emot fler av dina förslag.

Med vänliga hälsningar,
Navid Modiri - smygninja
................

20090320

Tips till Navid-radio

Min sköna kompis Navid, som ju bland annat har den minst lika sköna 365 Saker Du Kan Göra-bloggen, gör radio med hög frekvens (haha! hajar ni eller? frekvens! ja jävlar). För inte alls länge sedan talade han i Hallå P3 om politik och vad som engagerade lyssnarna, men trots Navids street smarts, missade han det viktigaste av allt. Jag hjälpte till genom att skicka en anonym insändare till programmet medan de fortfarande brassade på live.

............
Hej Navid,

En sak som engagerar mig är ninjor.

Jag vill se fler ninjor i politiken. Eller inte se då, förstås, för då är de ju inte riktiga ninjor. Men du hajar vad jag menar. Jag vill ha lite mer volter, lite mer rökbomber, lite mer kaststjärnor.

Tänk att öppna ett möte i riksdagen med att drämma en rökbomb rätt i golvet, och sedan stå med armarna i kors och tala till publiken. Det vore något det. En annan sak vore att alla fick klättra in längs med väggarna med sina kattklohandskar, ta sig upp via taket till sin plats och sedan landa med perfekt volt på sin plats. Det vore också något.

Men så lär det ju inte bli. De där politikerna fattar ju ingenting.

Kram,
Andreas Roman
............

Gubbsvettströjorna

Jag har ett par t-shirtar som luktar gubbsvett. Jag har haft dem så länge att de är ingrodda, helt enkelt. Vanligtvis har en t-shirt gjort sitt när den når den här fasen, men jag gillar de här så mycket att jag inte kan slänga dem.

Men varje gång jag bär dem, känner jag hur förvandlingen sakta kryper över mig.
"Blir det aldrig nåt jävla kaffe eller?" muttrar jag på jobbet,
eller "Det finns fan ingen vettig lunch här i stan",
eller "Satans ungdomar, gå med nålar i näsan och målade i ansiktet",
eller "Det var då fan vad trångt det var här på bussen",
eller "Nu var lättölen slut också, och jag orkar inte gå och handla heller, vad trött jag blir",
eller "Det är fan bara pussmunnar och kosmetika på nyheterna nu för tiden."

Sedan kommer Hanna hem, sjunker ner i soffan bredvid och lägger armen om mig. Hon pussar mig gokväll och säger Hej älskling och stänger av teven. Sedan frågar hon om jag är hungrig och tillsammans steker vi fisk och gör potatismos. Gubbsvetten kanske är kvar, men gubben är borta.

20090319

Torgny Lindgren och nyponsoppan

Medan jag gör min nyponsoppa, kommer Torgny Lindgren in i skjorta och väst, med nytänd pipa och lockigt skägg. Han kupar ena handen runt pipan och har andra handen i fickan och han lutar sig över nyponsoppan på storkok och luktar. Sedan vänder han sig till mig och plirar över glasögonen.
"Andreas."
"Torgny."
Han pekar med pipskaftet på soppan. "Har du rett skinntäcket?"
"Sedan i mars."
"Och nyponen är från?"
"Krokskusten, 2004 års plockning."
"En fin plockning, en fin plockning. Och den tredje slevningen, när gör du den?"
"Om en vecka."
"Ojoj. Du kan dina saker du."
"Äsch."
"Du fläskar förstås av spadet på renset?"
"Naturligtvis. Och därefter kryddar jag i dagarna tvenne med salt från Hanssons gård."
Torgny nickar och puffar på pipan. Han lägger en hand på min axel och kramar den löst. "Då kan inget gå fel, Andreas. Då kan inget få fel."

Sedan går Torgny Lindgren och hämtar ett hagelgevär. Han laddar och gör en skön mantelrörelse, säger: "Nu drar jag till Ekströms." Jag bara nickar och smakar av. Vilken nyponsoppa.

Nyponsoppa på mitt sätt

Jag står i köket och gör nyponsoppa. Det är en god och fin nyponsoppa. Jag har gjort ett långkok, den har stått på plattan i flera dagar. Jag har låtit den hänga innan jag kokade den, piskat den med köttsvarv och sedan flått innanmätet tills fogmärgen kom fram. Därefter saltade jag och kryddade, beredde en fond och tog granris från skogen för att häva fram nyponen bättre. Nu ska den redas i tre dagar, med små regelbundna tillägg av humlehonung och anusrot, därefter ska russinen knytas och knådas tills man kan slå dem mot brödskaftet tills saften har gått ut.

Så ska nyponsoppa göras, Ekströms. Och det finns INGET ni kan göra för att hindra mig.

20090318

Ekströms auktoritet

Telefonen ringer. "Ekströms, det är Lina."
"Haha, du säger det ja."
"Ursäkta?"
"Ja, har jag kommit till naziEkströms?"
"Va?"
"Det är ni med nyponsoppan, eller hur?"
"Ja, jo."
"Gott. Jag läser högt: Häll upp rätt mängd vatten och koka upp. Vispa ner torrvaran. Servera väl kyld. Låter det bekant, frau Fascist?"
"Nej nu ..."
"Du ska inte tala om för mig hur jag ska äta min soppa."
"Du får äta den hur du vill."
"Håll tyst. Du är inte min morsa. Du har inte rätt att bestämma över mig."
"Nej, det har jag inte sagt heller."
"Käften. Jag gör min soppa hur jag vill. Och det finns INGET ni kan göra åt det."
"Nej. Det stämmer."
"JA MEN DÅ SÅ!" ropar jag och slänger på luren.
Hahaha, där fick dom.

20090317

Gravidpanik vid posten

Jag ska just till att hämta ut ett paket med alla nya teer jag köpt, och jag har nummer 36 i postkön. Men eftersom jag är höggravid och därmed allmänt förvirrad (och febrig och lite ont i magen, jag borde inte gått hemifrån, mycket dumt), reagerar jag inte snabbt nog när mitt nummer ropas upp.

"36!" ropar lallaren bakom kassan, keps har han också den dåren. Jag blir förvirrad, välter omkull min ena kasse, famlar efter den i beslutsångesten huruvida jag ska plocka upp påsen eller ropa upp mitt nummer eller bara falla gråtande ner på golvet, knockar även den andra kassan, snubblar på knä, viftar med lappen i luften och väser fram: "Threeettiooo ... threeettiooo ... sex."
Men ingen hör mig och en stor man med jätteskägg och väldiga glasögon kliver fram, deklarerar att han har nummer 37 och då är det hans tur tamigsatan.

Nej nu jävlar. Jag reser mig upp, greppar påsarna och kliver fram. "JAG VAR HÄR FÖRST!" vrålar jag i hans ansikte så att glasögonen far iväg och hans skägg klistrar sig runt hans hals. Han backar förskräckt och tar sig för bröstet. "Du måste vara gravid", säger han.
"DRA ÅT HELVETE!" Sedan vänder jag mig till postkillen. "TA AV DIN LÖJLIGA KEPS, HÄMTA MITT FÖRBANNADE PAKET OCH FRÄS UPP PURJOLÖK MED MANDELFLARN OCH CITRONFROMAGE NU!"

20090316

Gravidcravings för pepparrot

Pepparrot.

Jag måste ha denna djävla pepparrot.

Inte snart. Inte senare.

Utan NU.

Jag går till Coop, rycker tag i en anställds krage så hans mössa flyger av, trycker honom så nära intill mig att han känner min andredräkt, och jag säger: "Om du inte vill smaka på bollträet gosse, så visar du mig var ni har er djävla pepparrot NU."
Han darrar. "Är du gravid?"
"Det kan du ge dig fan på att jag är. Och jag ska ha smält mozzarella på pepparroten, med stekt shitakesvamp. Annars .."
"Jajaja jag fixar direkt."
"Bra det."

Auktoriteten hos en förpackning

Det slår mig ofta att instruktioner på en förpacking är skrivna med total och självklar auktoritet. Nyponsoppa, t.ex. "Häll upp rätt mängd vatten och koka upp. Vispa ner torrvaran. Servera väl kyld."

Där finns inget utrymme för självständigt tänkande. Inget forum för debatt eller dialog. Ingen som bjuder in och säger: "Hur vill just du ha din nyponsoppa serverad?"

Sånt gör mig så jävla förbannad, så nu ska jag ringa upp lallarna på Ekströms och tala om för dem att tiden för deras George Orwell-fasoner är förbi.

20090315

Gravidchock!

Jag tror ta mig tusan jag är gravid på riktigt. Låt mig presentera bevisen:
* Jag mår illa på morgonen. Ett par toabesök är obligatoriska innan jag kan möta dagen.
* Jag har enorma cravings för Sprite, Cola och apelsiner. Samtidigt.
* Jag är trött och hängig och vill sova mycket.
* Jag lufsar fram i lägenheten, febrig och förvirrad, förundrad över hur detta kunde drabba mig.
* Jag blir ledsen och förorättad när Hanna inte tar mitt tillstånd på allvar.

Ni fattar ju själva. Jag ser ingen annan förklaring. Gör ni?

Barnets far, den djäfvulen

Haha, såklart. Hanna är far till mitt barn som jag nu bär. Jag sitter vid frukostbordet och stryker ömt handen över magen och tittar på henne med projicerad skuld.
"Det här är vårt kärleksbarn!" ropar jag åt henne över bordet. "Du måste ta ansvar för det också."
"Sluta nu, Andreas", säger Hanna och dricker sitt te över tidningen, utan att se på mig.
Men jag blir förtvivlad. "Är det så du ska säga till lille Sune-Lars när han kommer skrikande till världen? 'Sluta nu, Sverre-Henrik. Vad du låter.'"
Hanna suckar och tittar på mig. "Du har typ 37,7 grader. Det är inte ens feber. Varför ska du alltid hålla på så här?"
Men jag rusar gråtande därifrån och skriker över axeln: "Åk och köp tio kilo päronglass och massa ost, om du älskar mig!"

20090314

Katterna vidare

Men ibland, när inte Hanna är hemma, kommer Esther gående mot mig. Hon rör sig så diskret att man knappt hör henne och ställer sig vid fåtöljen, där jag sitter och läser.

Med ett ljudlöst hopp studsar hon upp i mitt knä. Trampar några gånger, spinner och lägger sig till rätta. Med nästan vädjande blick, höjer hon på huvudet och jag kliar henne under hakan, kring öronen och stryker henne över ryggen. Efter en stund blundar hon och somnar.

Febrig och dann

Govänner, ni som har denna blogg som er dagliga injektion av vishet och självklarheter på morgonen, har säkert märkt att inget poppade upp i morse. Detta är för att jag drabbats av en hastig och oväntad feber.

Jag skälver och svettas i sängen, driver in och ut ur ett hyponotiskt tillstånd där drömmar blandas med verkligheter och gränsen gör det oklart vad som är vad.

Jag mår dessutom lite illa. Jag kan därför inte dra någon annan slutsats än att jag är gravid. Men vem den djäveln är som gjort det här mot mig, det kan jag för mitt liv inte komma på.

Här nere är det slut.

Snopet va?

  © 'Sunshine' by 2008

Back to TOP