Då var det dags för ny fråga. Efter att vi konstaterat att Kongo förmodligen är det som döljer sig i Henning Mankells kalufs (enligt 56% av er läsare), så går vi raskt vidare till att ta reda på vad JanneG tycker om att sova sked egentligen.
Vad tror ni? Ge mig er åsikt längst upp på sidan här. Seså. Tjopp tjopp filiklart.
Jag ligger på hotellsängen och tittar på teve. Jag äter skalad gurka. Gott.
Det knackar på dörren. Jag suckar, reser mig upp och går fram till dörren.
"Ja? Vem är det?"
"Det är jag. Släpp in mig."
"Ursäkta", säger jag. "Vem är du? Vem är jag? Levande charader. Haha, det är Arja Sajoma det. En härlig kvinna." Så rycker jag till. "Vänta! Är du Arja Sajoma? Arja, är det du?"
"Lägg av. Släpp in mig."
"Jag känner ingen jag. Som sagt: Vem är du? Vem är -"
"Sluta! Jag vill in. Jag är trött. Klockan är nästan tolv."
"Men du stack ju."
"Ja men du håller ju på med din sova sked-grej. Jag vill inte sova sked med dig, Andreas. Okej. Jag tycker det är äckligt. Jag sover sked med min tjej. Inte med dig."
"Hon är inte här nu. Här finns bara jag. Och du."
"Släpp in mig."
Jag ler. "Jag förstår att dina känslor förvirrar dig. Jag har den effekten på människor. Du känner avsky. Men du dras också till situationen och därför är du nu tillbaka för att -"
"HÅLL KÄFTEN OCH SLÄPP IN MIG!"
"Jag tror inte det, du."
"MEN SLÄPP IN MIG DÅ FÖR HELVETE!" Han bankar på dörren. "JAG BEHÖVER GÅ PÅ TOA! BORSTA TÄNDERNA! SOVA LITE!"
"Nu hör jag dig väldigt dåligt här genom dörren. Tala till mig. Hjälp mig att hjälpa dig."
Tystnad en stund. Han suckar, jag ser framför mig hur han sjunker ihop med axlarna.
"Okej Andreas. Vi kan sova sked."
Jag öppnar dörren och slår ut med armarna. "Haha, jag skojade bara med dig. Jag vill inte sova sked. Fy vad äckligt. Jag sover bara sked med min flickvän, min fina Hanna. Du är inte ens i närheten så snygg som hon är ändå."
Han andas ut, verkar lättad, går över tröskeln och skrattar nervöst. "Du är inte klok", säger han, men nu är han glad.
"Nej jag vet. Du förresten, din tandborste. Jag har borstat mig med den."
Han blir blek. "Va?"
"Ja. Jag borstade mig i rö -"
"KÄFT!"
Han håller upp ett finger. Ådran i tinningen pulserar. Han är röd i ansiktet.
"Okej."
Vi är nu framme i Stockholm, jag och min rumskamrat. Vi bor på ett skönt, östeuropeiskt hotell mitt i centrum.
Han drar isär sängarna.
Jag knuffar ihop dem.
Han drar isär dem, lite irriterad nu.
Jag trycker ihop dem, arg över hans tramsande.
"Kan du bara ge fan i att trycka ihop våra sängar hela tiden!" ropar han. "Jag vill inte sova sked med dig, okej?"
Jag sätter honom ner på sängen. Lägger en hand på hans axel. "Min vän. Är du blyg?"
"Va?"
"Jag förstår. Vi kan ta det i etapper. Att sova sked är inget man skojar med, om man inte har rutinen inne."
"Men fattar du trögt eller! Jag sover gärna sked, men inte med dig!"
Jag tittar på honom. Oförstående. Sedan ler jag svagt. "Vi börjar varligt, helt enkelt. Ända mot ända kan ingenting hända. Känns det bra för dig?"
"Jag tänker byta rum. Jag vill ha ett eget rum." Han rusar ut.
"Givetvis får du behålla kalsongerna på!" ropar jag efter honom. "Det handlar om värme mellan kroppar, inget annat!" Han försvinner nerför korridoren, runt hörnet. "Okej?" ropar jag. "Känns det bra? Kom tillbaka! Jag kan krulla ditt brösthår om du vill! Känns det okej?"
Men jag får inget svar.
Nu ska jag ut och åka igen. Till Stockholm, som vanligt. Att göra datafiler till datamaskinerna som ska spela dataspelen, kräver globetrottertakter.
I dataspelsinternetvärlden så är man inte blyg när man reser, man delar ofta rum. Och jag ska dela rum med en skön snubbe från jobbet. Vi sitter i Grins kök och käkar lunch, alla är där. Jag sitter mitt emot killen.
"Jaha då ska vi till Stockholm i morgon då", säger jag.
"Japp", säger han.
Jag tar en stor tugga från min enorma kebab. "Då djävlar ska vi sova sked."
Han sätter lite av sin rotfruktssoppa i halsen. "Ursäkta?"
"Var inte blyg nu. Vi har ju dubbelrum. Klart vi ska sova tätt. Mänsklig kontakt är bara bra."
"Men ... alltså ... jag har flickvän."
"Ja men det har väl jag med eller. Vad har det med saken att göra?"
"Sluta larva dig nu. Jag drar ändå alltid isär sängarna på hotell, när jag bor ihop med någon annan."
"Lustigt. Jag trycker alltid ihop dem."
"Va?"
Jag kniper ihop ögonen och gör en grimas. "Nära som fan ska sängarna stå, så att man inte halkar emellan när man rullar över till andra sidan."
"Men ... jag vill inte -"
"Jag brukar lägga dubbla lakan emellan, så att det verkligen inte blir någon spricka mellan bäddarna."
"Jaha, men -"
"Fy fasen vad mysigt det kommer bli. Och du. Om du hör en rökare eller så under natten, då är det inte jag, okej? Det kan vi komma överens om, va?"
"Men -"
"Då är det förmodligen du som släpper dig. Och du ska veta att jag tycker sånt är lite äckligt, när man ligger och snosar ihop, sked i sked, kaka söker maka. Okej?"
Nu härsknar han till. "Du, det blir inget med det. Ska du hålla på så där, så får du sova i eget rum."
"Ingen fara. Jag smyger in till dig senare, när du somnat. Var inte orolig. Du kommer få kroppskontakt, lita på mig."
Han vänder sig desperat till en bordskamrat, som bara rycker på axlarna och äter vidare. Han vänder sig tillbaka till mig igen. "Du, alltså. Kolla här ..."
Jag höjer på ögonbrynen och spärrar upp ögonen. Tar en tugga från min kebab.
Han börjar gråta.
Jag reser mig upp och går.
Jag orkar inte ens säga hej då, Selma har förstört allting. Hon lyfter på benen, hennes kjol breder ut sig som en sol och varmluftsblåsen börjar pumpa. Hon lyfter, rund och vid, och stiger mot skyn. Förtöjningarna släpper.
Personalen skriker i bakgrunden, "HÅVA IN HENNE GUBBAR, OM HON DRIVER UT ÖVER SKÅNE SÅ BLIR DET SPITTEKAKA AV HELA RASKET!"
Men det är försent. Selma guppar iväg, Henning Mankell springer efter henne och försöker nå henne, "Släng ut ditt hårsvall, släng ut ditt hårsvall!" Men Selma är redan uppe i det blå och Henning är ensam kvar, med glasögonen gömda någonstans långt inne i el grande kalufso, kanske rentav nära mörkrets hjärta.
Som ni ser längst upp här på bloggen, så har vi en ny fråga som rullar, denna gång om Henning Mankell. Låt höra vad ni tycker, är hans kalufs bara enorm eller också full av mysterier?
Selma och jag har tagit en paus i vårt samtal. Just nu äter hon kycklingklubba med svartsoppedipp, och jag får ducka för köttslamsorna som far ut ur hennes mungipor hela tiden.
"NEJ VET DU VAD ANDY, NU SKITER VI I DET HÄR. DEN HÄR GAMLE VASEN BEHÖVER VILA LITE OCKSÅ."
"Jaha, men vi har ju knappt börjat -"
"KANON, DÅ SÄGER VI SÅ."
Hon lutar sig bakåt och tar av sig hatten.
Tar av sig hatten.
Det var ju precis det hon inte fick göra, precis det som personalen varnade mig för. Jag hör hur de ropar, "HELVETE GÖBBAR, NU TAR HON AV SIG HATTEN I ALLA FALL!"
"MEN VAD FAN! VAR ÄR HENNING? SER NI HENNING? HAR NI BÄRING PÅ HENNING?"
Men för sent. Selma skakar på huvudet. Hennes enorma hårsvall faller likt Viktoriafallen längs med hennes axlar, hon skakar sin man som lejonet på savannen, och det är då - precis i takt med Afrikametaforen - som Henning Mankell kommer glidande in över golvet från ett annat håll. Hans enorma kalufs är tyglad i ett hårnät och någonstans långt där inne är hans glasögon begravda. Han sträcker ut sina händer, Selma anar intet, hans händer slukas av hennes jättelika dunderkalufs.
"Åhhh", suckar han. "Det här är fina grejer. Sicken kalufs. Den som ändå hade kalufs av denna rang. Men var har du glasögonen, Selma? Va? Var har du glasögonen? Är de här inne i hårsvallet någonstans? Ska Henning leta rätt på dem? Va? Va?"
Men varmluftspumpen har dragit igång på allvar och Selma är på väg därifrån.
Jag försöker fortsätta mitt samtal med Selma Lagerlöf. Hon guppar som en ballong ovanför marken och när jag tittar närmare, så ser jag faktiskt att hon svävar några centimeter upp i luften. Under kjolen är hon förtöjd kring anklarna, och vad är det jag hör? Är det ett flämtande från en varmluftsutrustning? När jag kikar ännu lite närmare, så ser jag mycket riktigt att en varmluftspump står och blåser där och håller henne uppe.
"Fröken Lagerlöf. Du flög alltså hit på en gås."
"SPARV!"
"Öh, jaha? Men i mina papper står det här att -"
"JAG FLÖG HIT PÅ EN SPARV, OKEJ? TÄNKER DU GÖRA EN GREJ AV DET?"
"Nej men jag ser ju att det står en gås parkerad där borta och -"
"BARA FÖR ATT JAG SKREV EN BOK EN GÅNG OM EN GÅS SOM FLÖG RUNT SOM EN BERUSAD SKADESKJUTEN SKATA ÖVER SVERIGE MED EN GRABB PÅ RYGGEN, SÅ BETYDER INTE DET ATT JAG ALLTID MÅSTE HA EN GÅS I RÖVEN SÅ FORT JAG ÄR UTE OCH RÖR PÅ MIG, OKEJ?"
"Okej, förlåt. Du behöver inte ryta, det var inte meningen att -"
"DET ÄR SAMMA VISA VARJE GÅNG. JAG GÅR TILL ICA OCH HANDLAR. MANNEN I KASSAN SÄGER: VAR HAR DU GÅSEN, SELMA? HAR DU DEN I RÖVEN KANSKE?"
"Ja, förlåt, det var inte meningen att- "
"ELLER NÄR JAG GÅR PÅ SYSTEMET OCH DOM SÄGER: JA DÅ ÄR DET EN FLASKA TILL DIG OCH EN FLASKA TILL GÅSEN DÅ ANTAR JAG. HAN SKA VÄL OCKSÅ HA SIG NÅGOT NÄR NI ÄR UTE OCH FLYGER."
"Jag menade inte -"
"DU, JAG HÖR FAKTISKT INTE VAD DU SÄGER. ENKLAST ÄR VÄL EGENTLIGEN OM DU HÅLLER KÄFTEN."
"Okej."
"SÅVIDA DU INTE VILL SPOLA MINA ÖRON MED REVAXÖR, FÖRSTÅS? ELLER PETA LITE I DOM? VA? VA? DET KANSKE DU VILL VA? ELLER? HAHAHAH! LITE SELMA LAGERLÖF-VAX, DET ÄR VÄL DET DU EGENTLIGEN ÄR UTE EFTER DIN SNUSKHUMMER?"
"Hahaha."
"DU KANSKE INTE VISSTE DETTA MEN JAG ÄR INTE BARA FÖRFATTARE, JAG ÄR OCKSÅ FÖRDJÄVLA ROLIG."
"Ja, Selma. Skitrolig."
I min av Svenska Akademien beställda intervjuserie med Nobelpristagare, har det nu blivit dags för Selma Lagerlöf. Det ser jag verkligen fram emot, denna enorma kvinna är onekligen en stor del av vårt litterära arv.
Faktum är att hon är jättelik. Hennes vida kappa och mutantliknande hatt drar tankarna till ingenjör Andrés varmluftsballong. Hennes luftfordonsliknande kvaliteter går inte att förneka. Hon är en spärrballong till Nobelpristagare. Hennes gigantiska lekamen faller som en solförmörkelse över Skåne, och under hatten döljer sig ett hår så bundet och tyglat, så att släppa det loss vore att öppna Pandoras ask.
Personalen har varnat mig, hon får inte ta av hatten, vad som än händer. "Då kommer Henning", säger de. "Då blir det jobbigt."
Vi börjar vårt samtal.
"God morgon, fröken Lagerlöf."
"VA?"
"Jo jag sa, god morgon frök -"
"DU VET ATT JAG HÖR SÅ DJÄVLA DÅLIGT, ANDY. HÄR UPPE ÄR DET SÅ TUNN LUFT SÅ MAN HÖR KNAPPT ETT SKIT."
"Jaha. Ja, okej, jag skulle ändå vilja -"
"NEJ DET HÄR GÅR INTE, JAG HÖR ABSOLUT INGENTING. HAR DU ETT TUGGUMMI DU KAN SLÄNGA TILL MIG? JAG SER JU ATT DU HAR, KASTA HIT NU, SÅ HÄR KOMMER VI INGEN VART."
"Jag har faktiskt inget på mig. Jag kanske kan tala högre."
"JA MEN SLÄNG HIT TUGGUMMIT DÅ! JAG FÖRSTÅR INTE VARFÖR DU SKA KRÅNGLA SÅ HÄR. HIT MED DET NU BARA. SESÅ. HIT!"
Jag suckar och lutar hakan i handen. Det här kommer inte bli lätt.
På jobbet.
I tid till möte med Feta Spelförlaget? Check.
Senaste verren av spelet riggad och klar? Check.
Argumenten klara för alla redigeringar vi måste göra? Check.
Ridhjälm på, nu pimpad med fireflames? Check.
Storpamparna kliver in i mötesrummet. Jag väntar med spelkontrollen i hand, ridhjälmen lite bakåtvriden, gangsta style.
"What the fuck is that thing on your head, Andreas?" säger storbusen från Feta Spelförlaget.
"Your ass. Now can we get started?"
Alla nickar och sätter sig ner. De vet bättre än att bråka med en kille som prioriterar sin skalles säkerhet framför allt.
(ryggdunk till Alwilda för pimpfärgen)
Jag väntar på bussen. Jag har ridhjälm på. Det är halt ute. Man kan ramla och slå sig. Det kan gå hur som helst. Jag tar inga risker. Jag pressar hjälmen hårdare ner över huvudet, så att ögonen kikar fram precis under kanten. Remmarna sitter tajt. Jag är redo.
Bussen stannar. Jag står först, och jag går mycket långsamt på. Tar det försiktigt i kurvan så att jag inte får sladd, stämplar långsamt, ser mig om (ingen i döda vinkeln, ingen på väg att köra om), sjunker sakta ner på en stol.
En gammal tant som står precis bakom mig ropar: "Kan du rappa på, din sabla hjälmpellejöns, så vi andra får komma på bussen också?"
Jag skriker henne i ansiktet. Hon ramlar bakåt, slår i backen och börjar gråta. "Tänk om du också hade haft hjälm nu?" säger jag. "Då hade du inte behövt ligga där och ha ont i huvudet."
Alla runt omkring mumlar och nickar medhållande. Andy, han vet vad han snackar om.
"Det blir nog en ridhjälm på lunchen i dag", säger en affärsman.
"Jag ska köpa en röd", säger en konsult.
Bussen rullar in mot stan.
Ja jävlar, det danska förlaget har lagt upp en skön Mörkräddssajt, inspirerad av den svenska. Det gillar vi. Kolla här.
Lite banners och grejer också, den snyggaste finnes här.
Natti natti.
Häromdagen så höll jag på att trilla på ändan när jag var ute och gick. Det gick nästan åt skogen.
Så här var det: Jag snubblade på ett bananskal, så tokigt, så dråpligt, men ack så farligt. Benen for upp i luften, rätt upp mot solen pekade de, Gud själv såg min bakdel, jag skrek "HARRE JÄVLAR GÖBBAR, NU STÅR JAG PÅ ÄNDAN, SER NI GÖBBAR ELLER?", jag flaxade med armarna, mössan for all världens väg, väskan snurrade runt min axel, jag ropade "SATAN OCKSÅ, DET HÄR GÅR INTE GÖBBAR, DET HÄR GÅR BARA INTE!", men som tur var så landade jag på benen igen, rakryggad och ståtlig, och fick inte en skråma. Phew.
Men det var nära ögat, ska ni veta. Riktigt nära ögat. Jag var skakis ett långt tag efteråt.
Så nu har jag bestämt mig för att ha hjälm på mig hela tiden. Eftersom det behövs rejäla grejer när man ska ut på farligheter, så har jag tagit Hannas ridhjälm. Nu ska jag åka buss med denna hjälm. Sitta i möten med hjälmen på huvudet. Fika i kväll med en kompis, hjälmen fast förankrad på min hjässa. Gå och lägga mig med hjälmen på.
Man kan aldrig vara nog försiktig.
HELVETE.
Allt göttigt te hemma är slut.
Vi har förstås Hannas téer. Kaviarjasmine, kaviarceylon, kaviarroibos - gult te med kaviarembryon, svart te med blad från kaviarplanta, gröna téer oxiderade i kaviar, oolongté med hälften kaviar och hälften kaviar.
Men det kan ju ingen djävel dricka. Bara de med en utpräglad kaviarsadistisk kaviarådra kan ge sig på sådant.
Som tur är, så kan jag handla té under radarn utan att Hanna märker något. Rätt som det är så finns det nytt té i burkarna och om Hanna frågar så säger jag bara: "Nej det har varit där hela tiden. Drick nu ditt earlgreykaviarextraktté, älskling."
Jag är så förbannat smart.
Back to TOP
