20090313

Chefen åker hem

Och det är så jag hittar honom, i ett hörn, med armarna slagna runt huvudet, skälvande och gråtande.
"Hur är det?" frågar jag. "Gråter du?"
"Jag förstår inte vad dom säger", snyftar han och tittar fram bakom händerna. "Vad pratar ni om? Jag fattar inte vad ni säger. Har jag kommit så långt bort från produktion? Är jag verkligen så efter nu?"
Jag ler. "Nejdå. Vi bara skojar lite. Det är ett skämt vi kör."
"Är det?" Han verkar märkbart lättad. "Åh, vad skönt. Ja då förstår jag. Haha, ni göteborgare, vad tokiga ni är. Åh, jag gick på det också." Han ler slugt. "Aaah, luriga är ni också. Men det är bra. Det gillar jag. Man ska alltid ha en röv ... förlåt, räv bakom örat."
"Javisst. Kom nu så spelar vi CD-Romen lite, så får du se den senaste filen vi har lagt in."
"Eh ... okej. CD-Romen, javisst. Filen, låter toppen."
Han börjar gråta igen. Strax därefter åker han hem.

20090312

Katterna vidare

Kväll, snart natt. Jag släcker och lägger mig på sidan, på väg att somna.

Den första katten, Selina, hoppar upp och lägger sig vid mitt huvud. Hon tänker:
"Kanon, nu ska här sovas, jag ska ligga bredvid papaAndy, vad mysigt vi ska ha det, jag ska bara pussa honom lite med nosen först, sedan trampa runt lite för att sedan slappna av gött och vila huvudet mot hans arm. Mmm vad härligt, jag ska drömma kattdrömmar."

Den andra katten, Timjan, hoppar upp och lägger sig på mitt bröst. Hon tänker:
"Nej vad fint, läggdags med papaAndy, jag vilar på hans ståtliga bröst, som sjunker som jätten Polyfemos andetag upp och ner. Jag gillar när han lägger armen runt omkring mig, då känner jag mig ombonad och omhuldad, ah vad mysigt med läggdags, och Andy är varm och god. Kan inte bli bättre."

Den tredje katten, Esther, hoppar upp och lägger sig vid mina fötter. Hennes ögon glimmar i mörkret, hon bevakar mig stilla, samlad som ett väntande rovdjur. Och hon tänker:
"Du din satan."

Vidare förvirring för chefen

Chefen går runt. Allt verkar bra, han är nöjd. Två level designers sitter och jobbar på en bana tillsammans, han ställer sig i närheten för att titta utan att störa.
Den ene säger: "Men om du gör internet, då kan du inte bygga xmlfilen via hårddisken."
"Inte? Är du säker? Jag formatterade om mappstrukturen, då borde det funka."
"Jajaja, du menar så ..."
De försjunker i tanke. Chefen ser sig om. Alla andra verkar förstå vad de säger, någon nickar menande och en annan stryker hakan fundersamt. Men el Chefo börjar svettas. De fortsätter:
"Men du! Om jag gör så här -" Den ene designern stänger av skärmen och sätter på den igen, med en svepande trollerigest - "vad tror du om det?"
"Haha, lysande. Där satt den. Vad enkelt det var när man väl kom på det."
Kom på vad? tänker chefen och får ont i magen. Vadå kom på vad?
"Hej hej", säger den ena av designkillarna. "Trevligt med finbesök. Allt väl?"
"Ja ... jo. Javisst. Går det bra här eller?" Han bävar för svaret.
"Ja, du vet, vi håller på att kompilera diskettspåren nu, så att skärmstorleken matchar spelets upplösning." Den andre killen sitter och mäter med linjal över skärmen.
Plötsligt rusar spelets Creative Director in i rummet, hans ögon är vilda, något har hänt! "Vi fick precis datanät!"
"JAAA!" ropar alla och jublar. "Äntligen!"
Chefen springer därifrån med gråten i halsen.

20090311

Nya téer igen

Nu har jag beställt nya téer igen.

Det kommer jag få sota för.

Jag har förstås en del kvar från förra beställningen, men inte tillräckligt för att sunt förnuft ska få råda. En sällsynt vit sort och därför självklar att beställa när jag väl fick tag på den. En fin skörd av ett rött (i folkmun kallad svart) te från Yunnan-provinsen och förstås också ett vitt jasminte som jag vet Hanna gillar.

På tal om Hanna, ja. Hon kommer säga "Du har tio burkar med te som du inte druckit upp än, varför kan du inte dricka upp dom först?" En inte helt orelevant poöng. Denna kvinna är inte bara vacker, hon är även vis.

Men detta handlar inte om relevans, mina vänner. Så jobba med mig nu. Låt oss komma överens om att vi inte säger något till Hanna, låt oss arbeta för att tepaketet når mig utan att Hanna märker något. Vad har vi för alternativ? Ser vi några lösningar? Alwilda, kan du ta ditt skepp kanske? Kallskänkan, kan vi skicka via Vancouver? Änglavakten, finns det expressbud genom himlen? Coffee, går det att lura iväg henne med en serenad? David, kan du paralysera henne med en sarkasm?

Kom igen nu, jobba med mig här, hjälp mig att hjälpa er (eller tvärtom då). Jag tar tacksamt emot alla förslag och erbjudanden om hjälp.

Faktum är att jag är helt beroende av dem.

De tre katterna

Vi har tre katter. Och så här går det till när jag kommer hem:

Första katten, Selina, kommer rusande till dörren. Hon hoppar och jamar, tänker:
"Gött, Andy är hemma, lite klapp bakom öronen, sådärja, nu blir det käk också, kanske tonfisk om jag har tur, oj nu springer han, ska vi rejsa genom lägenheten, haha vad kul, fasen vad fint, det är aldrig tråkigt när Andy kommer hem, sicken kille han är ändå, ska bli gött att sova i hans knä sen."

Andra katten, Timjan, kommer rusande till dörren. Hon springer i cirklar och ropar, tänker:
"Hurra, Andy är hemma, nu är det färdigsovt, nu ska här busas och stojas och springas och klappas, kolla här kasta leksaken då, yes där åkte den jag springer som en ninja, kasta igen, kanon, roligare än så här kan man inte ha det, Andy är hemma och allt är väl."

Tredje katten, Esther, ligger kvar i soffan. När jag kommer in i vardagsrummet, blänger hon på mig och tänker:
"Du din djäfvul."

Chefen och språket

En sak som är skoj, det är att serien om Steve Söderbelte (ja, han kommer tillbaka, var inte oroliga) har spritt sig på jobbet. Så nu går alla runt och pratar som honom. Det är inget problem, vi är ju homeys och fattar vårt prat, men varje gång en chef kommer och hälsar på, är det lika roligt.

"Hej Andreas. Jag tänkte komma hit och kolla läget. Jag är ju chef, trots allt. Går det bra här eller? Kolla vad jag kan, jag pekar med hela handen."
"Javisst. Vi sparade just ner grafiken på nätverkskortet och ska snart öppna Flashdisketten."
"Öh ... jaha. Låter bra. Får jag se?"
"Nej inte nu. Spelet finns inte på PC."
"Inte på ... PC? Nehej. Men var finns det då?"
"Sa jag inte just det?"
"Öh, ja. Okej. Bra. Jag går och pratar lite med producenten nu, vi hörs sen."
Han tittar sig försiktigt om över axeln när han går vidare. Plötsligt verkar lokalen trängre, personalen mer främmande.

20090310

Samuel Fröler blir arg

Ibland, när jag skriver texter här som retar upp folk, får jag arga mejl. I dag fick jag ett jättekonstigt sådant, kolla här bara:

"Andreas,

Jag blir så trött när du framhäver dig själv som du gör, på bloggen.

Vad har du att säga om det? Va? Ja men säg nåt då! Tala till mig! Sitt inte bara där, som en hålögd gengångare. Åh, du gör mig illamående. Hör du mig? Illamående! Jag hoppas du är nöjd med dig själv, din lilla människa, när du sover där om natten, i din egen självgoda slummer. Jag flyttar till prästgården nu och jag behöver inte dig, inte henne, inte nån! Allt jag vill ha, finns här. Förstår du mig? Va? Ja men sluta flina då!

Vänliga hälsningar,
Samuel Fröler"

Jättekonstigt.

Q&A - Omgång två

Vi kör vidare! Andra omgången frågor och svar. Kom ihåg - ni har ställt frågorna, jag bara levererar svaren.

Varför tar du bara helvete över scenen när du kliver upp och får en mikrofon? (J. Travolta, San Francisco)
Ja John, det pratar jag gärna om och jag förstår att du vill ha tips. Det beror på att jag föddes med en flygel under armen. I skolan när läraren sa, Andreas stoppa undan flygeln, då sa jag du kan inte säga åt mig vad jag ska göra, du är inte min mossa. Jag menade morsa förstås, blev tokigt där. Men hur som helst, sedan höll vi alla händer och kramades, alla utom läraren som vi tryckte ner i flygeln.

Varför är du så jävla grym på kampsport? (J. Chan, typ Kina)
Ja Jackie, det är en fin fråga det. Det är för att Bruce Lee mötte mig en dag och sa: Harrejävlar Andy, kan du visa mig dina moves? Det gjorde jag och vi fajtades i tre dagar mellan bambuträd och vattenfall. Efter det så sa han: Andy, är du chefen eller är du chefen? Och då sa jag: Det är jag som är chefen. Sen blev de goaste vänner och flyttade till Amerika, där han aldrig blev riktigt lycklig men ändå fick lukta på äppelplantan innan han dog.

Helvete vad grym du är. (O. Thörnkvist, Svedala)
Ja Ove, det är väl egentligen inte en fråga utan snarare ett påstående.

20090309

Q&A - Omgång ett

För ett tag sedan hade vi en skön Q&A, och jag tycker mycket bra och viktigt kom fram ur den. Ni fick se sidor av mig ni inte sett förut, nyanser av en mångbottnad människa som förtjänade att tecknas, och jag vill delge er dessa frågor och svar än en gång. Kom ihåg att ni ställde frågorna, jag bidrog endast som er ödmjuke tjänare med svaren.

Diskutera gärna svaren med era vänner, med familjen hemma, kanske också i skolan.

Första frågan - Varför är du så jävla grym? (G. Clooney, LA Hollywood)
Ja George, det förstår jag att du vill veta. Det är för att jag har the moves och bara dominerar som den uppsvidade flanör jag är. Du kan få tips av mig om hur du viker kragen på skjortan, där är jag extra vass.

Andra frågan - Varför är du så jävla snygg? (D. Hasselhoff, Stuttgartjugend)
Jawohl Meine Hasselhoffen, det kan man undra. Min far är stilig och min mor är fager hon också. Det är nog därför. Sedan så kör jag inte en töntig bil som pratar heller, det hjälper till.

Tredje frågan - Varför är du så jävla smart? (S. Hawking, London)
Ja Steffe, frågan om där. Min far var kanske inte vassast i skolan men han var klyftig, min mor däremot var väldigt skolsmart. Jag är en perfekt kombo. Mina syskon fick lite av det där men jag fick hela paketet med extra allt. Det gäller även Snyggve-faktorn men det har vi ju redan konstaterat. När ska du förresten gå ut med att jag spökskrev din bok som gjorde dig känd?

20090306

Ett dåligt erbjudande

Alla våra ljus är slut och jag tänker att nu ska jag klara skivan, här ska handlas ljus. Affären i fråga har något de kallar ett kap, ett ljus för sex kronor MEN tolv ljus för sextio kronor.

Hahaha. Ett kap. Eller hur? Sådana dumheter går jag inte på. Tror de jag är dum i huvudet? Vilka lallare.
Med bestämda steg går jag mot kassan för att läsa lusen av expediten. ”Vad är detta?” frågar jag. ”Tolv ljus för sextio kronor? Det håller ju inte.”
”Ja, visst är det bra? Du får tolv ljus till priset av tio.”
”Ja precis, ni lurar ju mig. Om jag betalade styckpris blir det ju billigare ... sex spänn per ljus, syster. Du, jag tar dem styckvis, okej? Jag ber, se inte så snopen ut, jag har överlistat dig. Seså, fyll påsen med ljus nu och ta betalt.”
Hon kliar sig i huvudet. ”Men ... alltså ... sex kronor ljuset blir ju tio ljus för sextio kronor. Men du får tolv i stället. För samma pris.”
”Lägg av. Ta bara betalt nu så den här pinsamheten kan få ett slut. Sex kronor ljuset. Något annat vill jag inte vara med om.”
”Men du. Du fattar inte. Du får två ljus på köpet. Du vinner.”
Jag pekar på henne. ”Vad sa vi om detta? Har vi inte pratat färdigt om ... om ...”
Jag glider iväg en kort stund, tittar ut i luften, tänker på vad hon just sa.
Jaja, hon menar så.
Jag rättar till hållningen, sträcker på mig, gör en svepande gest över butiken. ”Jag tycker det är ett skiterbjudande och jag tycker att du kan bajsa ner dig. Hej då.”

Sedan går jag, men givetvis ramlar jag på en korg och river ner hela ljushyllan, får allt över mig, råkar knocka sängavdelningen åt sidan och får därmed kuddar och täcken galore ovanpå, de drar ner gardinerna och porslinen och snart är jag begravd under ett berg av ljus, dun och keramik. Och under allt detta tänker jag: Vad trött jag blir.

20090305

En underbar dag

Storstan. Rusning. Massor av människor, trängsel, sura miner. Alla svettas, är röda i ansiktet och knuffas. Det är slask på marken och himlen är grå. Luften är kvav och full av sot.

Jag bär på en papperspåse från Lagerhaus, full av fina grejer som jag köpt till min fina Hanna. Allt jag vill är att sätta mig på bussen, blunda och åka hem.

Papperspåsen brister. Allt rinner ut, blir smutsigt, blött och omkringsparkat av jäktade människor. Och då tänker jag:
”Fasen vad fint. Jag gillar när detta händer. Min enda invändning är att det inte händer oftare. Men nu har det hänt och för det är jag glad – nej, tacksam! En gång i veckan borde man få sig en dos av det här göttiga, minst. Helst två. Tre vore perfekt men det är väl för bra för att vara sant. Det är gott att påsarna inte är fullt pålitliga, det gör shoppandet mer spännande. Allt kan hända, inget är omöjligt, här finns bara tillfällen och inga hinder. Jag letar gärna efter alla de föremål som sparkats runt också, och jag tackar de som inte stannar utan trampar på sakerna och knuffar mig ur balans när jag försöker samla upp dem. De är alla fina människor och har alla en plats i himlen, om en sådan skulle finnas.”

20090304

Pipan och dataspelet

Jag jobbar på speldataföretaget Grin och gör sköna datahanteringsfiler. I samtal med mina chefer brukar det gå till så här:
"Andreas. Det här spåret du har valt, vill vi att du ska tänka över. Det finns tveksamheter, säljpunkterna är oklara och ambitionsnivån är inte i närheten av vad budgeten tillåter."
"Vänta lite."
"Jaha?"

Jag böjer mig ner, tar fram pipan ur min väska och lutar mig tillbaka i stolen. Långsamt och med svepande rörelser tänder jag den, puffar ut de första molnen tobaksrök och kisar med blicken. Med ena handen formad runt pipans skaft och andra riktad mot min opponent, säger jag nu: "Det finns saker i det du säger, som inte stämmer riktigt med min bild av läget."
Han skruvar på sig. "Jaha ... ja, jag menade inte att ..."
Jag höjer på ena ögonbrynet och pekar på honom med pipans skaft. "Du borde tänka igenom det du säger en gång till."
"Ja, jo, kanske det ... kanske du har rätt."
Han reser sig upp, nervös och rädd. Jag säger med ett snett leende: "Ska du ut och röka cigaretten eller?"
"Ja, en liten paus bara."
"Hahaha. Behövs inte. Mötet är avslutat. Hej på dig. Cigaretten ... herregud ..."
Med händerna i fickorna bolmar jag på pipan medan jag lämnar rummet.

20090303

Tyskdagen

Hanna och jag är ute och promenerar. Vi går förbi en billig restaurang och Hanna säger: "De där gästerna kommer från Tyskland. Hälsar på hos Volvo. Inte direkt den representationsrestaurang de är vana vid."
Jag svarar med tyskt uttal: "Jaja."
Det är nämligen min tyska dag i dag och jag kan bara prata tyska. Mycket komplicerat, eftersom jag inte kan någon tyska alls.
Hanna fortsätter: "Pizzan där är väldigt god."
"Jawhol mein kleineschnitzel."
"Sluta nu."
"Aber doch, meine Schule, aber doch."
"Du är liksom inte rolig."
"Ich wollen Polen invadieren."
"Jag går i förväg nu. Vi hörs senare när du slutat larva dig."
"Was machen wie mit den Schnitzelstrudel?"
Und so weider.

(haha, hajar ni, jag skrev på tyska även utanför dialogen, jag är så jävla tysk, hahaha - eller borde jag säga jaja hahaha jaja Apfelführer)

20090302

Pipkatastrof!

Photo 81.jpg

Konflikten är ett faktum. Andy saknar sin pipa och det går åt helvete. Med den vanliga avsaknaden av substans och kunskap i sakfrågan, går han en rak förlust till mötes.

Photo 82.jpg

Det här håller inte! Andy flyr, till synes i slumpmässig riktning.

Photo 83.jpg


Hahaha. Trodde ni ja. Andy är slipad som få, han flyr mot sin riktigt sköna stash med pipor. Med en tänd pipa får han det intellektuella övertaget och kommer gå segrande ur konflikten.


Photo 84.jpg

Nej! Piporna är borta! Vad pågår?

Photo 85.jpg

Hanna har hittat min stash. Jag är förlorad. Liksom resten av världen. Ni vet bara inte om det än.

20090301

Var finnes pipan?

Photo 80.jpg

Kära vänner. Här är min sköna stash med pipor. Tur att inte Hanna känner till den. Om hon visste var de fanns, skulle hon säkert ta dem och använda dess kraft mot mig. Men jag har gömt dem på en hemlig plats, i min grymma bokhylla, där lär ju ingen hitta dem. Hahaha.

Här nere är det slut.

Snopet va?

  © 'Sunshine' by 2008

Back to TOP