Steve Söderbälte vill köpa datan

Det ringer.
"Andreas."
"Hej hej. Mitt namn är Steve Söderbälte och jag har läst din annons här."
"Jaha. Vad trevligt. Är du intresserad?"
"Javisst. Men jag har några frågor."
"Fire away, Steve."
"Gott. Först och främst: Har den data?"
"Va?"
"Ja? Har din maskin data?"
"Eh, ja. Tja. Ja, jo, jag antar det."
"Vad bra. Har den mycket data?"
"Öh ..."
"Förlåt, jag är otydlig. Jag menar om den har åtta bitar, sexton bitar eller rentav trettiotvå?"
"Tja ..."
"Du skojar gosse! Hör jag sextiofyra! Har den sextiofyra bitars skärmupplösning?"
"Eh, nej ... eller jag vet inte ..."
"Men även för trettiovå, kompis, så har vi en affär. Då slår jag till. Då köper jag din CD-Rom."
"Öh, ja. Alltså. Det är en laptop, den har tyvärr inte ens CD-Rom."
"Nu förstår jag inte vad du säger. Lapptok? Har den lappsjuka?"
"Nej, alltså ..."
"Jag väntar på ett svar. Din IT-lösning verkar bra men du har inte sålt den än."
"Okej. Alltså, vem fan är du?"
"Steve Söderbälte? Fet chef på fett spelföretag?"
"Jaha."

Steve Söderbelte och styrelsen

Styrelsen börjar undra vad Steve Söderbelte håller på med och de har skickat en representant för att prata förstånd med honom.

"Du", säger Söderbelte till denne kostymkille, "hur vågar du och din fåniga styrelse komma här och ifrågasätta mig? Jag, dataSteve? FilhanterarKungen? CDRomBelte?"
Kostymkillen kliar sig i huvudet. "Ja, vi har fått en del klagomål, och att ändra om i hela spelet tre dagar innan ni skeppar verkar väl kanske lite dumt."
"Nu ska du lyssna på mig."
"Jag lyssnar."
"Jag har gjort tjugo spel. Inte ett enda av dem har blivit klart i tid. Alla har dragit över budget. Vi har inte tjänat royalties på en enda titel. Spelen har fått låga betyg och dåligt med publicitet. Min personal slutar hela tiden, i synnerhet dom som är duktiga. Så jag vet nog vad jag håller på med. Om du sköter ditt så sköter jag mitt, okej?"
"Öh, jaha?"
"Eller du kanske tror att du kan göra det här bättre?"
"Ja, det kan nog vem som -"
"Oj, det där lät som en diskett just var färdigkopierad. Om du och din hjärncell ursäktar mig nu, jag har en datamaskin att göra klart."

Styrelsen frågar senare till kostymkillen: "Hur gick det?"
Han trummar med fingrarna mot hakan. "Sådär."

Steve Söderbälte löser ekonomin

Det är dags att skeppa spelet. Men Steve vill ändra och det kommer skapa förseningar.

Producenten säger: "Men vitet från spelförlaget. Om vi missar deadline så får vi betala tjugo miljoner i vite."
"Ah. Bra poäng. Men du, du har ju smällfet lön. Säkert 40,000 i månaden."
"Ja?"
"Bra, då tar vi från den. Till att börja med. Vi behöver 19,960 miljoner till. Du där, datakillen. Du har nog åtminstone 30,000, vilket egentligen är för mycket. Men just nu gynnar det oss. Vi tar dom också. Kanon, då är vi nere i 19,930 miljoner. Räknar jag rätt här nu? Hjälp mig lite, jag är dålig på matte. Vi vill inte bomma här, det får inte bli fel."
"Men ..."
"Detta är varför jag är chef och ni är lallare. Jag ser möjligheter, ni ser problem. Seså. Ut och jobba med er nu så räknar jag vidare på hur mycket av er lön jag behöver ta för att lösa det här problemet. Kan nån fixa mig en kaffe också? Att man ska behöva göra allt själv."

Steve Söderbelte skeppar vidare

Steve Söderbeltes företag ska snart skeppa sitt nästa spel. Han ger värdefull och insiktsfull feedback till teamet.

"Jaha", säger han. "Som jag förstår det så ska den här datadisken till kasettkopiering om om en vecka."
"Öh, till bränning för BluRay, just det", säger producenten. "Vi är klara och väntar bara på godkänt från Sony nu. Vilket vi borde få senast i övermorgon."
"Kanon. Då har vi alltså två dagar. Gott om tid. Jag vill lägga till tre banor, fem vapen, åtta fiender, tjugo sidor dialog - roligt ska det vara, skoj dialog, humor är viktigt - fem musikspår, hundrafemtio bananer, en sportbil, åtta trampoliner och en melonplantage."
"Men ... men ... dialog ... skådespelarna ... jag tror Tom Cruise är upptagen nu ... det kan bli svårt att ..."
"Lös det. Fixar vi detta på två dagar? Ni kanske är klara i morgon till och med? Så har vi en dag till godo för att rätta buggies."

Steve Söderbelte ska skeppa spelet

Stärkt av nyår så ska nu Steve Söderbälte, som äger ett stort spelföretag, skeppa ett spel till pressarna. Men Steve har spelat spelet och ska ge feedback.

Alla sitter runt bordet. De darrar. Någon gråter. Kramar sitt radband. Söderbelte säger: "Först och främst: Varför har vi inte Multiply i spelet?"
De blundar hårt, någon vågar snegla mot designern. "Multi ... ply?"
"Han menar Multiplayer", viskar någon.
"Just det", säger Steve. "Varför har vi Multipass i gamedatan?"
"Öh ... men du frågade just varför vi inte hade ..."
"Ja, varför har vi inte det?"
Designern börjar gråta. "För att du sa att du inte ville ha ..."
"Lyssna nu. Ert jobb är att förstå vad jag menar. Bara för att jag säger att jag inte vill ha något så betyder inte det att jag vill ha det."
"Eh, nej ... precis, så ..."
"Alltså ska ni lägga in saker i hårddisken som jag säger att jag vill ha, om jag inte vill ha dom. Om jag inte vill ha dom så är det knappast någon idé att lägga tid på att inte lägga in det. Vad är det ni inte förstår med det?"

Designern bryter ihop. Steve knäpper med fingrarna, två svartklädda vakter kommer in och för ut honom.
"Gott. Han var inte bra på att programma LCD-raster ändå. Till nästa punkt."

Steve Söderbelte firar nyår

Steve Söderbelte är ensam hemma i sin trehundrakvadratare. Det är nyårsafton och han har köpt hummer och gott vin.

"Nu ska jag skära hummern i bitar", säger han och börjar skära i den. Den går sönder, skal överallt, köttet rinner ut, luktar konstigt och ser tråkig ut. "Strunt samma", säger han. "Jag gillar inte hummer. Jag tar mig ett glas vin."
Han skruvar på korken men den går inte upp, han använder en kapsylöppnare men lyckas bara repa glaset, till slut drämmer han halsen i diskbänken och då går hela flaskan sönder. Hans nya vita skjorta blir fläckig. "Vem bryr sig", säger han. "Jag gillar inte vin. Jag dricker vatten."

Han sätter sig i soffan framför vid sin 52-tums teve, och nu ska här spelas tevespel. Han fumlar med kontrollerna men maskinerna går inte på. "Jag behöver mer dataström", säger han. Han öppnar batteriluckan, trycker på knappar, de surrar och låter men går av och på hela tiden. "Jag kanske måste datera på intranätet." Han försöker slå på sin dator men förväxlar den med diskmaskinen. Sedan försöker han igen men då går tvättmaskinen igång. "Det är nog Windows websida som är trasig", säger han. "Jag spelar på min PMS3:a i stället."
Men den är svart och konstig, han hittar ingen knapp, bara lite lampor, och den vill inte heller starta.

Närmare tolv så står Steve och hamrar på sina spelmaskiner, medan vitvarorna sköljer och snurrar. Han är vinfläckig, den sönderhackade hummern luktar rutten tång, utanför skjuter raketerna upp mot himlen och alla skålar och sjunger. Alla utom Steve, som fortsätter banka sönder sina maskiner, röd i ansiktet, vattnig i ögonen.

Steve Söderbelte vid julemiddagen

Vid julemiddagen så säger Steves bror så här: "Hördu brorsan, skulle du kunna tänka dig att ta in ungarna på ditt företag i några veckor över sommaren? De kanske kan jobba med QA eller något, testning eller så."
"Javisst", säger Steve samtidigt som han missar munnen med köttbullen och stoppar den i näsborren i stället. "Det går bra. Över sommaren, säger du. Perfekt. Då jobbar vi extra hårt."
"Har ni inte semester?"
Då börjar Steve gapskratta. Han skrattar så han blir röd i ansiktet, han dunkar brorsan i ryggen, tittar på de andra och pekar på honom som om hans bror var en riktigt skojare. "Ja jävlar", säger Steve och torkar tårarna. "Kan jag få lite skinka?"
"Ja hur som helst", säger brorsan, "jag tänkte det kunde vara roligt för dom att få tjäna lite egna pengar och lära sig värdet av pengar."
Steve får en hostattack, han skrattar så han gråter, han rufsar brorsan i håret, dunkar handflatan i bordet och kvävs nästan av skrattanfall. "Pengar", hostar han. "Som i lön då eller? HAHAHAHAHA! Ge mig lite bryssekål, jag dör."
"Kan vi skriva något slags avtal på det här? Så att jag vet att pojkarna har jobb i sommar då?"
Steve skrattar så han kiknar, han trillar av stolen och vrider sig krampaktigt på golvet. "Haavtal", hostar han. "Haavtal ... han sa ordet ... och så lön ... semester ..." Han slår nävarna i golvet, skrattar och skrattar, orkar till slut upp på stolen, dricker flera glas vatten och andas ut. Brorsan öppnar munnen igen men Steve sliter ut juleäpplet ur munnen på julegrisen och kör in det mellan käkarna på brorsan. "Nej nu får det räcka brorsan", säger han. "Vi måste få äta lite också. Du är hysteriskt rolig men nu pallar jag inte mer. Nu äter vi. Okej?"

Steve Söderbelte firar jul

Steve Söderbälte, stor chef på stort spelföretag, brukar fira jul med sin bror och familj. Denna jul har han med sig klappar till broderns barn, som gillar tevespel.

"Hallå ungar!" ropar Steve när han kommer hem till sin bror. Pojkarna sitter och spelar Little Big Planet på PS3, de har ett skönt flyt.
"Spelar ni Nintendodatan?" frågar Steve och gör pistolen till brorsan. Han har koll med kidsen, liksom.
Ungarna tittar på honom och spelar sedan vidare.
"Vad är det för spel, pojkar?" frågar Steves bror. Steve stönar, slår handen för pannan, blinkar till pojkarna och säger till dem: "Jag tar hand om det här killar." Sedan vänder han sig till brorsan. "Sluta löjla dig nu. Du har ju ingen koll. Jag kan snacka med kidsen, jag kan deras språk, jag jobbar ju med flashdata själv. Stick och fixa julskinkan eller något."
Brorsan lommar iväg och Steve sätter sig bland pojkarna. "Ser skoj ut", säger han om spelet. "Är det SegaSofts nya eller?"
Pojkarna blänger på varandra men spelar vidare.
"Snygg spelgrafik", säger Steve. "Ser ut som minst hundrafemtio pixlar och åttatusen färger. Fina grejer. Jag jobbar på ett spelprogram som är ännu bättre än så, förstås."
Pojkarna säger fortfarande ingenting.
"Oooh", ropar Steve när en av dem nästan stryker med. "Där tappade du nästan bonuslivet. Vet ni vad, killar? Tomten kanske har med sig spel till X-station. Det ni."
Då tittar den ene pojken på Steve och säger: "Du är så jävla töntig onkel Steve. Kan du inte bara dra åt helvete?"
Söderbelte tittar på honom. Sedan reser han sig upp, puffar lite med munnen och kör ner händerna i fickan. "Jaha ja, happ happ, jag går nog och tittar vad er pappa håller på med. Spela ni vidare på skärmdatan, jag kanske kommer senare med en egen kontroll-PC och spelar Cop med er."

Steve Söderbälte förhandlar med facket

Steve Söderbälte, el grande chefo på el feto spelföretago, förhandlar med facket om drägligare arbetsförhållanden.

Anna Svensson, Unionen: "Kan du tänka dig att dra ner på övertiden för dina anställda?"
Steve Söderbälte, CHEF: "Nej."
"Kan du då tänka dig att börja betala ut ersättning för övertiden?"
"Du skämtar förstås. Nej."
"Okej. Är det tänkbart att du kan uppmuntra din personal med kompledigt, kanske extra semester, sådana saker?"
"Hahaha. Nej."
"Kan du sluta be din personal jobba lördagar och söndagar?"
"När skulle dom annars jobba? Dom jobbar ju redan måndag till fredag så de dagarna är ju redan upptagna. Sålunda: Nej."
"Vad sägs om att börja betala ut lön till dina anställda?"
"Du menar i nötter och bananer då eller? Nej."
Anna suckar. "Hur tycker du att den här förhandlingen går?"
"Jag tycker att du ska sluta slösa bort min tid och fortsätta jobba på filstruktursversionen. Vi har deadline i morgon och jag förstår inte varför du är här inne och bråkar med mig när du ska vara där ute och göra klart IP-effekterna."
"Jag jobbar inte här. Jag är från facket. Från Unionen."
"Hahaha, eller hur. Jag ser ett tomt skrivbord där borta och jag ser inte att du sitter vid det. Rappa på nu, om du över huvud taget vill bli utsläppt från byggnaden."
"Det är fan värre att förhandla med dig än med Skynet."
"Jag äger Skynet. Också."

Steve Söderbelte förhandlar

Steve Söderbelte, storchef på stort spelföretag (det största i världen tycker han), har besök av facket. Anna Svensson har hört att folk på Steves företag jobbar under besvärliga omständigheter och hon vill reda ut det hela.

"Berätta", säger Steve. "Vilket spel kommer du från?"
"Jag kommer inte från något spel. Jag kommer från Unionen. Fackföreningen. Och jag vill diskutera arbetsförhållanden med dig."
Han höjer och sänker ögonbrynen och blicken blir tom. Hon fortsätter: "Du vet. Som i att jobba rimliga timmar om dagen. Få rast. Lön. Sådana grejer."
"Lön? Men dom får ju poäng?"
"Poäng?"
"Javisst. Varje månad delar jag ut datapoäng till alla som programmerar spelet. Och dom som har mest poäng, dom vinner."
"Vad vinner man då?"
"Man får stå högst upp på high score-listan på vår White Board-tavla här." Han pekar med tummen bakåt och där på väggen hänger en white board. "Men det är ju inga namn på den", säger Anna.
"Nej, det är för att ingen har gjort data så bra den här månaden. Men du, tala om för mig, är du ljudgrafiker?"
"Va?"
"Eller jobbar du hellre med att dumpa skärmar?"
"Är det sant att man får gå runt med en dumstrut på huvudet när du blir arg på den personen?"
"En datastrut menar du. Det är ju bara roligt. Man måste ha den hela tiden i en vecka annars får man inte jobba med våra hårddiskprodukter."
"Jag bryr mig inte om vad du kallar den. Men så här kan vi inte ha det. Du måste ändra dina arbetsförhållanden annars så stänger vi ner den här arbetsplatsen."
"Som en reset då eller? Eller stänger du PCWindows?" Han sträcker ut armarna och ser oförstående ut. "Jag lyssnar gärna", säger han. "Men du pratar så konstigt. Jag förstår inte vad du säger."
Anna lutar ansiktet i händerna.

Steve Söderbelte och facket

Steve Söderbelte är stort chef för stort spelföretag. Han sitter nu i sin svarta läderfåtölj och tittar ut över vattnet, begrundande nästa filhantering som han måste data.

Det knackar på dörren. "Vem i helvete?" säger Steve. Men hon har redan klivit in och hon presenterar sig. "Hejsan. Anna Svensson, Unionen."
"Jaha", säger han. "Är det ni som gör dataspelet?"
"Jag är här som representant för facket. Från Unionen, fackföreningen."
Söderbelte får något oförstående i blicken. Han verkar förvirrad. "Jobbar du med skärmgrafik då eller?"
"Nej. Alltså. Jag är ert fackombud. Jag är här för att tala med dig om arbetsrätt."
Steve rynkar pannan. "Arbetsfett?"
"Nej, rätt. Arbetsrätt."
"Vadå? Kan man ha arbetsfel? Alltså, vi gör datorfilsunderhållning här. Man spelar på en teveskärm med en gaypad. Vad vill du?"
"Jag har hört att ni jobbar övertid här utan ersättning."
"Va?"
"Varje dag. Sex timmar om dagen."
"Nu förstår jag inte."
"Även på helger."
"Menar du onsdagar då?"
Anna skakar på huvudet och tar fram en bunt papper. "Det här kommer ta tid", muttrar hon.
"Haha!" säger han. "Nu förstår jag. Du vill sälja något. Ge mig Internetprotokollet så ska jag skriva under det. Ritsch ratsch filliklart. Kaffe på den?"

Steve Söderbelte är chef för Feta spelföretaget, och han tycker om att åka runt och hälsa på andra spelföretag som han tycker är sämre än hans. Det vill säga, alla andra i hela världen.

Hans tur har nu kommit till oss på Grin. Som alla som jobbar här vet så är vi Sveriges skönaste utvecklare. Söderbelte stövlar in, han har rutig skjorta i dag och har just duschat. Vår studiochef tar emot.
"Hallå ja", säger Söderbelte. "Så detta är Glenn då."
"Grin", säger vår studioansvarig. "Grin."
"Hahaha!" skrattar Steve och dunkar vår studioansvarige i ryggen så att denne åker genom rutan. Vår producent tar över. "Är det alltså här ni gör Termiter?"
"Jag kan inte kommentera i detalj vad vi gör."
"Precis. Och då undrar jag, hur lång tid tar det att göra en filhantering för er?"
"Va?"
"Uttrycker jag mig oklart? Nej förlåt, du jobbar ju inte med Transformator. Är du här och hälsar på en datapojkvän kanske?"
"Jag är producent här."
Men Söderbelte har redan tappat uppmärksamheten, han ser en grafiker gå förbi och han vrålar: "ÖVERTID I KVÄLL DÅ TILL KLOCKAN TOLV KANON DÅ SÄGER VI SÅ!"
Grafikern tjuter och tappar sin lunchlåda, makaronerna spiller ut över golvet. Söderbelte blinkar med ena ögat till vår producent, som inte rör en min.
"ERSÄTTNING SA DU TROR INTE DET GOSSE VI GÖR DATASPEL FÖR ATT DET ÄR ROLIGT ANNARS KAN DU DRA"
Han skrattar igen. Sedan lägger han armen om vår producent och säger: "Visa vägen till ert fina Tältrullator, jag ska spela brallorna av er allihopa."

Söderbelte och teamet

Steve Söderbelte stegar nu runt i rummet. Han håller i ett slagträ.
"I ett team", säger han, "är det viktigt att hålla ihop. Att ingen kör sitt eget race. Att alla jobbar i samma riktning."
Alla skrattar. Svettas.
"Jag gör dataspelet här. Jag öppnar internet. Startar extraminnet. Använder processorn. Bygger Windows. För att det ska gå, så måste vi alla jobba tillsammans. Eller hur?"
Oj vad alla skrattar. Steve kramar slagträet hårdare.
"Men ibland så funkar inte spelkontrollen. Speldatorn vill inte starta. Forumprotokollet laddas inte in i hårddisken."
De tittar på varandra, skrattar skrattar. Svettiga.
Steve stannar bakom en programmerare. Han höjer slagträet.
"Så när PC-filen inte funkar, då måste vi alla samarbeta. Och inte köra solo. Okej?"
Javisst, alla nickar, okej okej.
Han drämmer till programmeraren i huvudet. Skallbenet krossas, hår och hud slås ut över bordet, slagträet blir rött och kladdigt.
"VARFÖR -"
bang
"KAN -"
splat
"JAG -"
slafs
"INTE -"
dunk
"SPELA -"
smäll
"DATASPELSFILEN!"
smack

Alla sitter stumma. Programmeraren ligger över skrivbordet, med blodet rinnande från det som återstår av hans huvud.

Steve Söderbelte vill laga datafilen

Steve Söderbelte, el Grande chef på det Stora Spelföretaget, har möte med sina programmerare, grafiker, designers. Spelet ser inget bra ut och han är jättearg.

"Varför är dataspelet trasigt?" frågar han och blänger på dem alla. Någon rycker till. En annan kvider. En tredje håller tårarna tillbaka. Söderbelte vänder sig till en programmerare. "Du! Berätta för mig!"
"Ja, alltså ... vi har ju låg frame rate nu, vi behöver optimera vår AI så att den -"
"Kan du inte bara ändra i datafilen då?"
Nu darrar alla. De vet att programmeraren är dödens lammunge. "Ändra ... i datafilen?" frågar han förskräckt.
"Ja! Öppna internet och ändra i filhanteraren. Ska det vara så djävla svårt?"
"Men ... alltså ..."
"FÖR UT HONOM!" ropar Söderbelte, och två könlösa svartklädda personer med visir kommer in, greppar programmeraren under armhålorna och släpar honom därifrån. "NEJ!" skriker han. "Jag har fru! Två barn! En hund! Ett nymålat staket! Jag kan ändra i datafilen! Jag kan laga CD-romen! Jag kan laga internet! Jag gör vad som -"
PANG dörren slår igen.
Steve vänder sig till de andra. De svettas. "Nu", säger han, "vill jag veta: Hur fixar vi hårddiskmaskinen så att jag kan göra PC igen?"

Söderbelte ger feedback

Steve Söderbelte kvalitetssäkrar den nya dataspelsskivan, den som handlar om att döda. Men han har sett något, hans hökskarpa cyklopöga har fångat upp en bristande kvalitet, det är läge att agera.

Steve ropar högt: "Vem i helvete har gjort dom här data-animationerna? Det ser ju för fan fördjävligt ut!"
Han snor runt, greppar någon som råkar gå förbi och drar honom till sig. "Tycker du det här är okej eller?"
"Öh ... jag ..."
"Va?" Steve pekar på spelet. "Ska det se ut så här när jag springer över ett slagfält? Känns det här som internetkvalitet för dig?"
"Jag bara städar här."
"Ja men det tror fan att det inte blir något gjort när du springer runt och tömmer papperskorgar! Känns det som en vettig prioritering, tycker du? Hårddisks-spelet ser ut som skit, och du springer runt här och plockar undan vårt kaffespill!"
"Ja men det är ju mitt jobb -"
"DU! DITT JÄVLA JOBB ÄR ATT FÅ ORDNING PÅ DEN HÄR SKITEN!"
"Jag städar inte ens på den här våningen, hälsar bara på en kompis här som -"
"SÅ DU ÄR INTE ENS PÅ RÄTT VÅNING! HUR FAN TROR DU ATT DU SKA KUNNA GÖRA NÅGOT VETTIGT NÄR DU LALLAR RUNT PÅ ANDRA KONTOR OCH LEKER PELLE JÖNSSON?"
Steve trycker ner städaren i stolen. Han skjuter fram tangentbordet under städarens näsa och sätter musen i hans hand. "FIXA SKITEN NU! JAG VILL SE RESULTAT INNAN JAG GÅR HEM I KVÄLL! FATTAR DU DET ELLER?"
Städaren tittar på honom. Livrädd. Liten. Darrande. Sedan börjar han röra på musen. Klicka runt lite. "Okej", säger han. "Jag fixar."
"TUR FÖR DIG DET! JAG VILL ATT CD-ROMEN SKA HA SEXTON MILJONER FÄRGER NÄR JAG KOMMER TILLBAKA!"
Steve stegar därifrån. Allt ska man behöva göra själv, tänker han medan han ändå är nöjd med att ha styrt undan en katastrof än en gång.

Söderbelte kvalitetssäkrar

Steve Söderbelte är enorm chef på ett stort spelföretag. Darra gosse, när Söderbelte talar. Hans röst är likt Homeros cyklop, hans vidsynhet likaså.

Just nu spelar han dataspelet. En grafiker går förbi, Steve snurrar runt på stolen och skriker: "Jag kvalitetssäkrar!" Grafikern skriker, bryter ihop, blir tom i blicken och får ledas bort medan saliven rinner från hans mungipa.

Steve fortsätter spela. Han dunkar knäna i bordet, viftar med armarna i luften, skriker svordomar på låtsasamerikanska och slår sönder tangentbordet för designern som sitter bredvid.
"Varför i helvete förstör du din utrustning?" ropar sedan Steve åt designern. "Kände du att det var nödvändigt att ställa ditt tangentbord där? Ser du inte att jag säkrar kvalitet här? Vem i helvete anställde dig, hur som helst?"
Designern öppnar munnen, Steves ögon mörknar, designern snor runt, konstaterar att fönstret är närmare än korridoren och han slungar sig ut från den glasprydda byggnaden och hoppas att fallet i vattnet från tionde våningen ska mildra nedslaget något.

Steve vänder sig till spelet igen. Han ser något. Hans uppsyn mörknar. Nu är han arg. På riktigt.

Söderbelte ska spela spel

Steve Söderbelte susar genom korridoren. Han är chef på ett sjuhelvetes stort spelföretag och han är alltid på hugget. Han stegar fram som en cyklop, folk kastar sig bakom skrivborden, rullar under stolarna, hänger sig utanför fönstren för att undvika hans temperament.

Söderbelte grabbar tag i en programmerares nackskin och lyfter honom ur stolen. Programmeraren tjuter och sprattlar med benen.
"Jag lånar din dataspelsmaskin", säger Söderbelte. "Jag ska spela dataspelsnätverksfilen." Han slungar programmeraren likt Polyfemus slungar får, den stackaren skriker när han far genom landskapet och landar med ansiktet före i Coca Cola-maskinen. Steve Söderbelte skrattar högt, han dunkar någon i ryggen som går förbi så att denne tappar all lunch och faller framstupa på golvet, men ändå kravlar därifrån, gråtande av skräck men ändå tacksam över att ha kommit undan med livet kvar.

Sedan hårdnar Steves uttryck. Han vänder sig mot PCspelsdatainternetmaskinen. Greppar kontrollen. Nu ska här spelas spel. SOM FAN.