Sven får postförskott

Sven sitter hemma och dricker kaffe. Snön faller stilla utanför fönstret och han äter en nybakad bulle. Frugan läser tidningen. Katten slumrar på kökssoffan, nära kaminen där elden mullrar dovt.

Brevbäraren kommer gående genom snön. Han viftar med en tunn lapp. Sven vinkar tillbaka och går ut för att möta honom. "Titta här Sven", säger brevbäraren. "Du har fått brev på postförskott."
Sven tar brevet, faller ner på knä, stirrar på det, gråter. Han vänder sig mot den vintergrå himlen och skriker medan tårarna rinner nerför hans kinder: "BUT WHYYY?"

Efter detta blev han sig aldrig lik igen. Katatoniskt vaggar han fram och tillbaka i sin gungstol, ögonen stirrande in i en evighet där han inte kan nås. Hans kropp - nej, kadaver - är där, men något annat finns inte kvar.

Hade jag vetat detta hade jag sålt datan till honom. Det hade jag faktiskt.

Sven handlar på postförskott

Sven är och handlar mat i den lokala affären. Han har köpt äpplen, apelsiner, renkött, nya vantar, en tidning, snus och folköl.
"Det blir etthundratjugo och femtio", säger damen i kassan.
"På postförskott då eller!" gormar Sven, röd i ansiktet, vibrerande av förorättning.
"Va?"
"Ja men du kan väl ta och skicka varorna hem till mig då. Eller nähä, du skickar väl inte grejer du. Trots att jag föreslår postförskott så vill du fan inte skicka, ditt satans hycklande luder."
Och så stormar han ut ut butiken utan matkassar. Damen skakar på huvudet och säger till de andra: "I morgon blir det insändare, go vänner", och de nickar i samförstånd.

Svens kaffe på postförskott

Sven är arg och besviken över missödet med att inte få köpa min datamaskin via postförskott.
Han kommer hem, frugan har satt på kaffe, han stampar av sig snön från skorna och slår med armarna om kroppen. Det är minus tjugosju grader utomhus.
"Ska du ha lite kaffe, Sven?" säger frugan.
"På postförskott då eller!" vrålar han.
"Men Sven."
"Eller du kanske inte vill skicka kaffet med brev du heller? Din hynda till lögnerska."
Och så stormar Sven uppför trapporna och låser in sig på sitt rum för att skriva insändare.

Sven och datan

Jag har en annons ute på en gammal bärbar dator, en fotogendriven Dell från 1893 med kolugnsbatteri för att skyffla på den där extra krämen som behövs när man är ute och reser med droska.

Jag har fått många svar på datorn eftersom jag säljer den så billigt, och bland annat så har Sven skrivit så här:

"hej,
köper gärna datan om du kan tänka dig att skicka på postförskott?"

Jag svarar artigt:
"Hej Sven, tack för visat intresse. Men jag har fått så många svar i närheten av Göteborg, och säljer hellre datorn till någon som jag kan visa den för personligen, så att inga missförstånd eller tråkigheter uppstår på färden. Men tack ändå för att du mejlade. Hälsar, Andreas."

Varpå Sven svarar, två timmar senare:
"Skitprat.

Ni är likadana allihopa. jag är så jävla trött på er. ni ljuger och hittar på men varför säger du inte bara som det är, att du inte vill skicka datan?"

En del har det tuffare än andra, helt enkelt.