Sven får postförskott
Sven sitter hemma och dricker kaffe. Snön faller stilla utanför fönstret och han äter en nybakad bulle. Frugan läser tidningen. Katten slumrar på kökssoffan, nära kaminen där elden mullrar dovt.
Brevbäraren kommer gående genom snön. Han viftar med en tunn lapp. Sven vinkar tillbaka och går ut för att möta honom. "Titta här Sven", säger brevbäraren. "Du har fått brev på postförskott."
Sven tar brevet, faller ner på knä, stirrar på det, gråter. Han vänder sig mot den vintergrå himlen och skriker medan tårarna rinner nerför hans kinder: "BUT WHYYY?"
Efter detta blev han sig aldrig lik igen. Katatoniskt vaggar han fram och tillbaka i sin gungstol, ögonen stirrande in i en evighet där han inte kan nås. Hans kropp - nej, kadaver - är där, men något annat finns inte kvar.
Hade jag vetat detta hade jag sålt datan till honom. Det hade jag faktiskt.
6 kommentarer:
hahaha why indeed? :)
Stackars Sven. Kommer han efter dig med ett postförskott för att köra ner det i halsen på dig snart också?
Jag tycker synd om honom. Inget funkar för Sven. Allt han vill är att få postförskott.
Det här är ett praktexempel på att även bra killar kan hamna i situationer som de inte reder ut. Så orättvist!Jag hoppas verkligen att Sven återhämtar sig snart, det blir inte sig likt utan honom! Jag erkänner att jag har fastnat för honom lite..
Ja han är fin, det är tufft med motgångar helt enkelt. Vi önskar honom allt gott, tycker jag. Eller vad säger ni?
ja... ja det gör vi nog
Post a Comment