Söderbelte ska spela spel

Steve Söderbelte susar genom korridoren. Han är chef på ett sjuhelvetes stort spelföretag och han är alltid på hugget. Han stegar fram som en cyklop, folk kastar sig bakom skrivborden, rullar under stolarna, hänger sig utanför fönstren för att undvika hans temperament.

Söderbelte grabbar tag i en programmerares nackskin och lyfter honom ur stolen. Programmeraren tjuter och sprattlar med benen.
"Jag lånar din dataspelsmaskin", säger Söderbelte. "Jag ska spela dataspelsnätverksfilen." Han slungar programmeraren likt Polyfemus slungar får, den stackaren skriker när han far genom landskapet och landar med ansiktet före i Coca Cola-maskinen. Steve Söderbelte skrattar högt, han dunkar någon i ryggen som går förbi så att denne tappar all lunch och faller framstupa på golvet, men ändå kravlar därifrån, gråtande av skräck men ändå tacksam över att ha kommit undan med livet kvar.

Sedan hårdnar Steves uttryck. Han vänder sig mot PCspelsdatainternetmaskinen. Greppar kontrollen. Nu ska här spelas spel. SOM FAN.