Steve Söderbelte förhandlar

Steve Söderbelte, storchef på stort spelföretag (det största i världen tycker han), har besök av facket. Anna Svensson har hört att folk på Steves företag jobbar under besvärliga omständigheter och hon vill reda ut det hela.

"Berätta", säger Steve. "Vilket spel kommer du från?"
"Jag kommer inte från något spel. Jag kommer från Unionen. Fackföreningen. Och jag vill diskutera arbetsförhållanden med dig."
Han höjer och sänker ögonbrynen och blicken blir tom. Hon fortsätter: "Du vet. Som i att jobba rimliga timmar om dagen. Få rast. Lön. Sådana grejer."
"Lön? Men dom får ju poäng?"
"Poäng?"
"Javisst. Varje månad delar jag ut datapoäng till alla som programmerar spelet. Och dom som har mest poäng, dom vinner."
"Vad vinner man då?"
"Man får stå högst upp på high score-listan på vår White Board-tavla här." Han pekar med tummen bakåt och där på väggen hänger en white board. "Men det är ju inga namn på den", säger Anna.
"Nej, det är för att ingen har gjort data så bra den här månaden. Men du, tala om för mig, är du ljudgrafiker?"
"Va?"
"Eller jobbar du hellre med att dumpa skärmar?"
"Är det sant att man får gå runt med en dumstrut på huvudet när du blir arg på den personen?"
"En datastrut menar du. Det är ju bara roligt. Man måste ha den hela tiden i en vecka annars får man inte jobba med våra hårddiskprodukter."
"Jag bryr mig inte om vad du kallar den. Men så här kan vi inte ha det. Du måste ändra dina arbetsförhållanden annars så stänger vi ner den här arbetsplatsen."
"Som en reset då eller? Eller stänger du PCWindows?" Han sträcker ut armarna och ser oförstående ut. "Jag lyssnar gärna", säger han. "Men du pratar så konstigt. Jag förstår inte vad du säger."
Anna lutar ansiktet i händerna.