Söderbelte ger feedback

Steve Söderbelte kvalitetssäkrar den nya dataspelsskivan, den som handlar om att döda. Men han har sett något, hans hökskarpa cyklopöga har fångat upp en bristande kvalitet, det är läge att agera.

Steve ropar högt: "Vem i helvete har gjort dom här data-animationerna? Det ser ju för fan fördjävligt ut!"
Han snor runt, greppar någon som råkar gå förbi och drar honom till sig. "Tycker du det här är okej eller?"
"Öh ... jag ..."
"Va?" Steve pekar på spelet. "Ska det se ut så här när jag springer över ett slagfält? Känns det här som internetkvalitet för dig?"
"Jag bara städar här."
"Ja men det tror fan att det inte blir något gjort när du springer runt och tömmer papperskorgar! Känns det som en vettig prioritering, tycker du? Hårddisks-spelet ser ut som skit, och du springer runt här och plockar undan vårt kaffespill!"
"Ja men det är ju mitt jobb -"
"DU! DITT JÄVLA JOBB ÄR ATT FÅ ORDNING PÅ DEN HÄR SKITEN!"
"Jag städar inte ens på den här våningen, hälsar bara på en kompis här som -"
"SÅ DU ÄR INTE ENS PÅ RÄTT VÅNING! HUR FAN TROR DU ATT DU SKA KUNNA GÖRA NÅGOT VETTIGT NÄR DU LALLAR RUNT PÅ ANDRA KONTOR OCH LEKER PELLE JÖNSSON?"
Steve trycker ner städaren i stolen. Han skjuter fram tangentbordet under städarens näsa och sätter musen i hans hand. "FIXA SKITEN NU! JAG VILL SE RESULTAT INNAN JAG GÅR HEM I KVÄLL! FATTAR DU DET ELLER?"
Städaren tittar på honom. Livrädd. Liten. Darrande. Sedan börjar han röra på musen. Klicka runt lite. "Okej", säger han. "Jag fixar."
"TUR FÖR DIG DET! JAG VILL ATT CD-ROMEN SKA HA SEXTON MILJONER FÄRGER NÄR JAG KOMMER TILLBAKA!"
Steve stegar därifrån. Allt ska man behöva göra själv, tänker han medan han ändå är nöjd med att ha styrt undan en katastrof än en gång.