Nu har även jag sett Låt den rätte komma in.
Det var en riktigt skön rulle, och söt. Jag tyckte mycket om den. Alla scener där Eli och Oskar är tillsammans, är rysligt bra.
Filmen handlar om två barn som är lite utanför och som blir kanonbra kompisar.
Något annat handlar den inte om egentligen.
Vilket man kan se som en triumf eller ett nederlag, beroende på vad man heter och vad man vill ha sagt.
Hej alla ni.
Nu är Mörkrädd släppt på danska,.
Jag tyckte det svenska omslaget var snyggt, men det danska är nog faktiskt ännu läckrare. Kolla här:
Angående katter i litteraturen och allt sådant där som det pratas om nu hela tiden.
"Men jag blir så satans jävla trött på er! Fattar ni ingenting eller? Tänder ska inte vara gula! De ska inte vara skeva! De ska inte ruttna bort! INTE INTE INTE! Ska det vara så svårt att förstå?"
Tandläkaren står med järntång, tungstensborr och industrisvets i engelsmannens mun. Han andas tungt, han har god lust att slå av sin utrustning och gå hem för dagen.
"Jaha", säger engelsmannen. "Säger du att jag ska borsta tänderna inuti munnen? För jag har alltid gjort det utanför, ser du."
"Nej! Nej! Nej! För fan! Ni kan ju inte dra rören utanför huset! Då fryser det ju när det blir kallt! Och hela kåken lutar ju! Och heltäckningsmatta i badrummet blir ju till mögelskador! Och det räcker med EN kran för varmt och kallt vatten, man behöver inte två!"
Engelsmännen kollar på varandra, förvånat.
"Jaha", säger den ene."Kan man ha värme i husen numera?"
"Men vad fan?!
Här kommer jag med fint, gott te. Och så kokar ni sönder vattnet, häller mjölk och socker i alltihopa och bakar in tebladen i en påse? Fattar ni ingenting eller?"
Engelsmännen tittar på varandra. En av dem säger: "Man kanske kan ha ett snöre till påsen, så att det blir lättare att ta ut den ur koppen?"
Så -
- Jberg vann.
Du vet vem du är.
Kontakta mig på:
andreas@andreasroman.com
Så ska du få dig en signerad ljudbok.
Ni andra - stay alert. Det blir snart fler tillfällen att vinna sköna grejer.
Nattinatti.
-Andreas
Emellanåt hamnar jag i konstiga sociala situationer, som den på cocktailpartyt. Men även middagsbjudningar kan bli underliga.
Så jag var på en fin middag då. Det var kostym, slips, inneskor och hela kalaset. Jag hade till och med väst på mig och det var tur det. Kanske hade middagen gått åt skogen om jag inte burit väst. Kanske satt värdparet och svettades i soffan innan, höll varandra i handen och blundade hårt.
"Har Andy väst på sig i dag tror du?"
"Inte vet jag. Vad tror du?"
"Hur fan ska jag veta det?"
"Ryt inte!"
"Förlåt. Älskling, vi grejar detta. Vi tar oss igenom det tillsammans."
"Ja. Hoppas bara Andy har väst."
"Ja. Hoppas."
Ja, men det hade jag ju, så den biten ordnade sig. Middagen serverades, vi åt och skojade och på bordet fanns även grovsalt. Stora saltkorn, rejäla grejer. Vi snackar havets diamant här.
En av gästerna hade livlig fantasi och sa: "Titta, grovsaltskornen ligger så festligt, jag kan föreställa mig formen av en banan i er saltskål."
"Ja jisses!" sa värden. "Och jag, jag ser en ... en apa!"
Alla skrattade, vad galet. "Och jag", sa en tjej, "jag ser en CD-spelare!"
"Så fiffigt!" ropade en annan. "Men jag då! Jag då! Jag ser ... jag ser... ETT HUS!"
"En barnvagn!"
"En ränteamortering!"
Nej vad tokigt! Hur toppa detta? Hur gå vidare? Hade vi redan nått vägs ände?
Jag lutade mig fram, granskade saltet noga och sa:
"Jag ser ett rövhål. Det är ett stort rövål. Vidgat. Med plats för häst och vagn. Då talar jag inte om bondens handelsvagn, utan om kungens ekipage. I detta rövhål kan pager, tjänare, ryttare och soldater rida in. Sannerligen, denna saltskål är en rövhålsportal till en annan värld, en annan tid, där vi alla kan sugas in och vara de som vi alltid egentligen velat vara."
Jag klappade händerna i takt, för att imitera ljuden av flera hästar som red framåt i rask takt, in i denna mörkrets anal.
Efter det så var det konstig stämning resten av kvällen.
Ni kanske har märkt att det har legat en fråga här och hängt i några dagar, där ni ska svara på om ni jobbar Skynet.
Det här är ett nytt, stående inslag på bloggen. Räkna med att frågan uppdateras ett par gånger i veckan, kanske två-tre. Frågornas tema lär ni räkna ut rätt snabbt. I synnerhet ni som hängt här ett tag (you, I love).
Bloggen kommer även framöver att få minst ytterligare ett stående inslag, utöver texterna och frågan. Aningen mer visuellt, kommer det bli. Vilket fest.
Men det är lustigt att så många inte ens fattade frågan i sig. "Jobbar du Skynet?" Jag har fått ett gäng mejl från folk som inte förstår vad de ska svara på.
Det gör inget, jag gillar er ändå, ni är sköna läsare och jag hoppas vi fortsätter hänga en lång lång tid.
(FÖRRESTEN - jag dänger upp en ny fråga snart igen. Days left to vote my ass, det får vara lite fart på uppdateringen tycker jag)
I morgon drar jag en vinnare till en ljudbok av Mörkrädd. Bland er som officiellt - genom att ha klickat på Follow This Blog - följer den här bloggen. Ni vet vilka ni är.
Men var inte ledsen om du inte vann! Det kommer en ny tävling ganska snart efter den här. Gott om chans till revansch.
(en stund senare, vi har lugnat ner oss, Janne-Mari har samlat ihop sin värdighet)
"Okej, vi kör igen. Välkommen Jenny-Maria. Kul att ha dig här."
"Ursäkta, jag heter alltså Jean-Marie."
"Vad är skillnaden? Fruit name som fruit name."
"Du. Du tycker visst att du är väldigt rolig. Men det här är inte skoj. Det är bara lågt och billigt."
"Förlåt, kära Jennifer-Marseille. Du har förstås rätt. Jag borde visa dig mer respekt. Ska vi köra igång då?"
(suck)
"För all del."
"Nej, det här går inte. Jag är ledsen men jag kan inte ta dig på allvar. Heter du verkligen Jannike-Bertil?"
"Va? Nej. Jag heter: Jean-Marie Gustave Le Clézio. Jag har skrivit massa böcker. Jag har vunnit Nobelpriset. Kan vi tala om det nu?"
Men nu skrattar hela kafét. Gästerna ligger på golvet och rullar runt, ägaren kommer ut, slänger handduken i bordet och rufsar vår franske nobelpristagare i håret, polisen kommer in och lutar sig mot väggen, så mycket skrattar de. Fredrik Reinfeldt går förbi, han kommer in, skrattar så han måste lägga raklödder på huvudet och raka sig med hyvel tillsammans med förra Idol-Juryn, så roligt har han.
Och Jean-Marie, han ler lite efter ett tag. Så lutar han sig tillbaka, lägger hakan i handen och säger: "Ja, lite festligt är det ju faktiskt, det måste jag ändå hålla med om."
Svenska Akademien har bett mig att intervjua ett gäng Nobelpristagare. Eftersom de aldrig lyckas få dessa pristagare att säga något vettigt, så ringde de upp mig.
Jag antog utmaningen och först ut på plan är Jean-Marie le Fruit Gustave a Baguette Le Clézio le Arc d'Triomphe. Vi sitter på ett skönt fik i Gamla Stan och pratar över en kopp java.
"Välkommen Jean-Baptiste. Sitter du bekvämt?"
"Du. Jag heter Jean-Marie. Bland annat."
"Hahaha. Jean och Marie. Du är alltså döpt efter inte EN, utan TVÅ tjejer. Hahaha."
"I la France är det vanliga namn på män."
Runt omkring oss på fiket börjar nu folk fnissa. Någon pekar och viskar.
"HAHAHA! Ja harre jävlar. Vänta, vi får ta en paus här, det här går inte. Hohoho."
"Nu förstår jag inte."
"Sitt kvar där, jag återkommer. Åh herre gud ... Jean OCH Marie ... dina föräldrar måste haft roligt den dagen."
Okej, nu lottar vi ut en Mörkrädd som ljudbok här, hörni.
Alla ni som har valt att klicka på Follow This Blog, den där lilla grejen längst upp i högra hörnet, är med i lotteriet. Just nu är ni:
31 stycken!
Det innebär att (enligt statistiken) ni övriga 3,969 läsare inte är med i det här lotteriet.
Om tre dagar så kommer jag att slumpvis välja ett nummer av alla de som är med och sedan räkna uppifrån och ner. Den som räknaren stannar på, vinner en Mörkrädd som ljudbok. Vad som är gött med det är att ljudboken har en novell med som jag har läst in, och jag kommer förstås att signera hela rasket. Alltså, det låter väl inte så dumt, eller vad säger ni?
Tre dagar, få se, det blir alltså ... på torsdag?
Jag drar en vinnare på torsdag.
Det blir grejer det.
Hörni!
Sydsvenskan har uppmärksammat att Vigilante ska bli film.
Såklart har de det, det kommer ju bli en sjuhelvets skön rulle. Jag tycker ni ska läsa artikeln, den finns här.
Det var ett gäng dårar som bjöd på filmoptionen, faktiskt. Några av dem rätt stora. Men jag orkar inte med alla Mikaelar som poppar upp på filmduken hela tiden, så nu gör Rock'n Roll filmen i stället, för de var de enda som hade fattat vad boken handlade om egentligen.
Det är väl det enda argumentet man ska behöva när man väljer kompisar att jobba med? Eller vad tycker ni?
Kolla här, hörni. Jag är domare i en skön speltävling. Jag har redan spelat alla bidrag och nu ska jag spela dem igen, och så en gång till då, för att kunna ge dem en väl avvägd bedömning.
En sak som är värd att nämna i sammanhanget, är att jag är genomkorrupt. Jag är den moraliska föruttnelsen personifierad. Sodom och Gomorra är som Sörgården jämfört med min boning.
Jag är så korrupt att man till slut blev tvungen att muta mig för att göra en rättvis bedömning, vilket ledde till att de föregående mutor jag fått för att se åt ett annat håll och bara ljuga hela tiden, slogs ut.
Jag har med andra ord gått runt hela korruptionscirkeln och är så genomusel, att jag faktiskt har hamnat på ruta ett och därmed agerar som om jag vore ett helgon.
Det hela är mycket förvirrande.
"Tjenare John-Ajvide Lindqvist. Vad trevligt att ses. Nu ska här göras film."
"Javisst! Toppenkul. Vad blodigt det ska bli. Jag har alltid gillat monster. Ska vi köra mycket splatter eller?"
"Eh ... va?"
"Ja? När det blir blodsugardags och när han hänger upp folk i trädet och -"
"Vänta, ursäkta mig."
(bläddrar i manuset, kliar sig i huvudet. Fortsätter):
"Ja, haha, nu förstår jag. Du menar dom där bitarna. Ja vi får se hur vi gör med det. Vi har faktiskt saxat lite just där. Det här handlar om utanförskap, ser du. Mobbing, isolering, ensamhet i Sverige."
"Ja, visst, det är ju ett tema som finns där, men det är ju framför allt en -"
"LARS MOLIN!"
(tystnad. Ajviden skruvar på sig. vad sjutton?)
"Öh, Lars Molin?"
"Ja, jag ropar det ibland när jag tycker att vi börjar komma för långt från hans sätt att göra film."
"Gjorde han skräckisar?"
"Vad hette det?"
"Du vet, rysare? Skräckfilmer? Vampyrer, varulvar? Såna sköna grejer?"
"Ah, vampyrer. Du har visst någon sådan med i din grej här, va? Jag har hört talas om dom ... hmm ..."
(bläddrar i manuset igen, rycker i ögonlocken lite, hittar något)
"Ja just det! Du, vi strök lite här också. Tog bort en del blod. Tänder och sånt. Kändes liksom inte helt trovärdigt. Tyckte att det var väl inte viktigt. Vad har stora tänder med svensk ensamhet att göra? Såvida inte han är mobbad för att han har stora tänder, hahaha! Vänta förresten! Där har vi en vinkel. Gud vad bra. Jag fattar varför folk gillar den här boken. Det här manuset skriver sig själv."
"Men det handlar ju om vampyrer."
"Hmmm, vampyrer vampyrer ... då var vi där igen ja ..."
(trummar pennan mot hakan, tittar fundersamt på Ajviden)
"Ge mig en referens. Något att gå på här. Vad är en vampyr? Vad har det med svensk förort att göra? Förresten, vi har köpt in ett gäng diskbänkar här, vi tänkte ha en scen där mannen - brutalt och smutsigt, kanske har han sallad i mungipan och potatis står oäten på köksbordet - tar sin kvinna på diskbänken. Närbilder, svett, blekfeta kroppar och celluliter. Vad sägs?"
"Vad har det med min bok att göra?"
"Vilken bok? Jaså den boken. Ja ... referens, sa du?"
"Tja. Dracula? Vi kan ju börja där, du verkar inte direkt ha stenkoll på genren i övrigt."
"Ah, Dracula ..."
(lutar sig tillbaka, brett leende, dimmig blick)
"... Christopher Lee ... varför gjorde man inte fler filmer om Dracula efter honom?"
"Ja, det gjorde man ju då. Dracula är kanske lite mossig som vampyrmyt. Finns moderna tolkningar som tillför lite mer. Hur som helst, jag tänkte - massa blod. Splatter. Rädd som fan ska man bli. Kusligt, mörkt, den där scenen i källaren till exempel -"
"ROY ANDERSSON!"
"Va?"
"Jag brukar ropa det när det börjar bli väl konkret. Här jobbar vi abstrakt, ser du. Vad tycker du om gråfilter, förresten? Så att bilden ser riktigt daskig, jobbig och 70-tal ut. Allt och alla var ju fula på 70-talet och det vill vi bevara."
"Men för helvete. Jag har skrivit en skräckroman. Det här är en skräckroman. Utanförskap, ensamhet, socialrealism - javisst! Men det är en skräckroman. Fattar du? S K R Ä C K."
"Hmmm. Lustigt ..."
(bläddrar i massa papper)
" ... jag har massa recensioner här, ingen säger något om skräck. Vänta, här, så här skriver DN: 'Framför allt så fångar han samhällskroppen i sin mest svulstiga uppenbarelse, som en böld på vårt sociala samvete, en uppgörelse med den socialism som rådde då.' Bra grejer."
(Ajviden börjar mörkna)
"Här är mer: 'Den bottenlösa kärleken mellan det abstrakta och konkreta, mellan jaget och duet (duett, haha! festligt men också lysande!), mellan nuet och dået - det är ett litterärt sköte som vårdas och ansas ömt, som hanteras med pincettprecision och därmed också levererar en inte så lagom knivskarp egg av samhällskritik.' Jojo. Svenska Dagbladet. De gillar dig, kompis."
"Jag blir så -"
"Apapapapap! Här är mer: 'Prosan är som en vårflod, vild ibland och ohejdbar, emellanåt lugn och samlande inför nästa klimax. Jag tänker närmast på Zolas gruvstrejk, men är heller inte främmande för Balzacs svallande språkmantel eller varför inte - vågar jag säga det - Eyvind Johnsons böljande ordmagi?' Fina grejer, Ajviden."
(Avjiden har ansiktet i händerna)
"Nej, jag vet. Jättekul att alla gillar grejen. Men det är ju en skräck -"
Dörren slås upp! Ajvidens assistent stormar in. "John, du har vunnit ett pris igen! Ett skönt poesipris, prestigefyllt som fan! Hör här, motiveringen lyder: 'För att likt en rosenträdgård ha odlat taggar till knoppar, påtat i bokmyllan med ordsekatörens briljanta -"
"MEN FÖR HELVETE! JAG VILL INTE HA NÅGOT SATANS POESIPRIS! JAG VILL HA NÅGOT BLODPRIS! EN SPLATTER AWARD! EN ÄCKLIG SOM BARA FAN AWARD! EN TENTAKEL OF THE YEAR AWARD! KAN JAG FÅ EN SÅN ELLER? ANNARS KAN NI BARA LÄMNA MIG IFRED!"
"Ska jag säga att du tar emot priset då?"
"CLIVE BARKER!" skriker han och reser sig upp.
Filmkille och assistent tittar på varandra.
"Va? Vad menar du?"
Men Ajviden går därifrån och säger inget mer.
Back to TOP
