Så här funkar spelförlag

Exakt så här, faktiskt.

Jonas Bonnier ringer upp igen igen

Ring ring.
"Andreas här då ja."
"Ja hej. Det var Knas von Bonnier här."
"Knas vem, sa du?"
"Förlåt ..." Host harkel. "Knas von Bonnier den Andre."
"Ja men heeej, Knas von Bonnier den Andre. Kul att du ringde. Vad har du på dig?"
"Jag ... jag har ..."
Paus.
"Ja? Vad har du på dig?"
"Jag har en jättestor brandgul peruk, en enorm röd lösnäsa, alldeles för stora skor och tokiga hängslebyxor som man kan stoppa ner saker i. Jag har även en tuta man kan skojtuta i, om man drar ett skämt eller trampar på ett bananskal eller så."
"Vad galet. Det låter som om du är en clown."
"Jo, ibland ... ibland ... när jag ska på styrelsemöte, kommer jag som en clown."
"Ni kanske är clowner hela familjen?"
Han svarar inte. Jag visar barmhärtighet och säger: "Äsch, nu räcker det. Du skötte dig bra, Jonas Bonnier. Du är okej."
"Hurra!" jublar han i andra änden luren. "Får jag bli din vän nu? När kan vi ses? Kan vi hyra en rulle och göra popcorn tillsammans?"
"Jaså nu passar det ja. När jag varit på omslaget av Time, när jag haft högläsning i Vita Huset, när jag -"
"Ja men skit i det då", säger Jonas Bonnier, börjar gråta och lägger på.

Efter ett tag trivdes Jonas Bonnier så mycket i sitt clownsmink att han aldrig tvättade bort det, inte ens när han gick och la sig.

Jonas Bonnier ringer upp igen

Det ringer igen, jag svarar. "Andreas här ja."
"Ja hej, det var Jonas Bonni -"
"Ap ap ap! Vad sa vi att du skulle säga?"
"Just ja. Förlåt. Jag lägger på, så kör vi igen."
"Gott."

Bonnier vill leka

Men gudars skymning vad telefonen ringer. Jag svarar, väluppfostrad som jag är.
"Ja hallå då var det Andreas här ja."
"Ja hej Andreas. Det var Jonas Bonnier här."
"Jaha du."
Tystnad. En sådan som man kan skära i.
"Ja", säger han. "Jag såg att du kom tvåa här i ViLäsers bloggtävling."
"Just det."
"Grattis", säger han.
Igen, tystnad. Sedan fortsätter Jonas Bonnier: "Vill du bli min kompis?"
"Jaha, nu passar det", svarar jag. "Nu när man blivit känd och vunnit priser och hamnat på löpet och får skriva autografer och fått en biografi skriven av PO Engquist och blivit inbjuden av Hugh Heffner och ska filma i Hollywood, då passar det."
"Ja, jo."
"Vet du vad, Jonas Bonnier. Jag ska ge dig en chans, trots att ni varit så fisiga mot mig tidigare. Men du ska få en chans. Det här är vad jag vill att du ska göra. Du ska ringa upp mig igen men då ska du i stället -"

FADE OUT

(fortsättning följer - som vanligt, förstås)

"Den där Andy, han är svår. Men gud så stilig och sålunda väl värd besväret. Nu - dags att rulla sig i sirap och fiskolja!"

Den sköna lärjungen

Som ni säkert alla vet så hette ju en av lärjungarna Andreas, och Bibeln beskriver honom ungefär så här:

"Andreas var en riktigt skön lärjunge, kanske den snyggaste av dem alla. Han liksom bara jazzade fram på Jerusalems gator med sin svala stil, gjorde pistolen till både romare och judar, drog spontana skämt på agoran och flirtade med damerna som hämtade vatten. På kvällarna drog han på sig västen och jammade hela jävla natten lång på den lokala mezebaren, medan Jesus och de andra göbbarna dansade tills de stupade. Lagom till gryningen så återuppstod hela ekipaget för att sedan efterfesta hemma hos Petrus. Men de gångerna Andreas sa: "Nej vet ni vad göbbar, jag är lite trött, jag får nog gå hem och krascha i stället", då blev det aldrig någon riktig efterfest. De andra lärjungarna försökte men till slut sa Jesus vad alla tänkte: Men vad fasen killar, det här är ju bara waste of time. Om inte Andy är med så kan vi lika gärna gå hem och kvarta. Eller hur?"

Ungefär så står det i Bibeln.

Mobiltelefonens vrede

Min mobiltelefon är rolig.

Jag ställer in den på alarm, så att den ska väcka mig på morgonen. Och så börjar den ringa runt halv sju. Givetvis trycker jag på snooze, och då säger den i displayen: "Jag hör dig kompis. Vi snoozar i tio minuter då, okej?"

Efter tio minuter ringer den igen, jag trycker igen och telefonen säger: "Gosse, jag ger dig din morgon, jag ger dig din snooze. Sov du vidare lite till."

Och så ringer den igen och jag trycker på snooze igen och den säger: "Detta är du värd, Andy. Du ska få snooza som du aldrig snoozat förr."

Men nästa gång, när den ringer igen och jag vill snooza igen, då stänger telefonen bara ner sig, displayen blir svart, som om den sa: "JA MEN SKIT I DET DÅ FÖR HELVETE TROR DU JAG TYCKER DET ÄR SÅ JÄVLA ROLIGT ATT LIGGA HÄR OCH FÖRSÖKA VÄCKA DIG VARJE MORGON DÅ ELLER NÄ JUST DET SÅ HÅLL KÄFTEN NU DU KAN GOTT FÖRSOVA DIG DITT ÄCKEL OCH DESSUTOM SNARKAR DU IBLAND ÅH VAD JAG ÄR TRÖTT PÅ DIG"

Det ni.

Skynet får fler husdjur

Smaka på mitt kaningarnityr, petty humans.

Som om inte den ursöta katten Franco var nog för mänsklighetens utplånare Skynet, så kände nu det mördarrobotproducerande företaget att det var dags för en ny liten kelboll.

Möt sålunda Julius "Minsc" Ceaser - JMC.

JMC gör som alla vältränade kaniner med sund blodtörst - han hoppar högt och hugger mot strupen. Här följer en lektion från experterna i ämnet:

Jekyll och Hyde

Man kan säga att det finns två sidor hos mig. En litteraturens Jekyll och en Hyde.

(eller jaha? det är alltså en litterär förlaga får jag höra i örat här nu. jaja, har ni suttit i schlagerjuryn eller? nä just det, då går vi vidare och låter udda vara jämnt)


Det här är jag när jag ägnar mig åt litterär gestalning, när varje ord är på allvar och inget får skojas bort. Den här killen bråkar man inte med, då får man smaka på bollträet.


Och det här är jag när jag bloggar. Då är det trams och flams mest hela tiden. Den här killen vill man bara pussa och krama hela tiden.


Det är verkligen ingen ordning på mig.

Jesus åt helvete

"Harrejävlar göbbar vad full jag är. Nu dröjer det inte länge innan jag stämplar ut", sa Jesus, strax innan allt gick åt helvete.

SvD står bakom DN

Brev från Svenskan. Vad de håller på, de också.

"Hejsan Andreas,

Vi hörde att DN är ute efter att sätta dit dig på något vis, så att det ska framstå som att du fuskade i ViLäsers bloggtävling.

Vi vill att du ska veta att vi står till etthundrafemtiotvå procent bakom DN i detta. Du och dina pellejönsfasoner går oss på nerverna och alla försök som på något sätt kan bidra till din undergång, är värda tiden och risken.

Vi har för övrigt en bild av dig på vår piltavla här, med din panna rätt i oxögat. Varje gång vi har afterwork här på redaktionen och någon träffar din nuna med en pil, applåderar vi och ropar "Haha där satt den, mitt i prick på den sabla dårjäveln."

Men efteråt får vi dåligt samvete och samlas i grupp, tar i hand och kramas. För egentligen gillar vi dig. Men det är inte helt okej att gilla dig än, så vi håller det hemligt tills kulturvärlden har kommit överens om att du är kosher.

Kram,
Redaktionen på SvD, ja faktiskt varenda en

p.s.
DN gillar dig också egentligen, men de har inte kommit lika långt i sitt terapeutiska arbete och är fortfarande bara i förnekandestadiet. Jobbigt för dem, och det gör oss ont, men de grejar det så småningom, det har de alltid gjort till slut"

DN sätter dit mig

Jaha. Brev från DN. Igen. Vad de håller på.

"Hej Andreas,

Just nu jobbar vi på en artikel som bygger på att ditt andrapris i tidningen ViLäsers bloggtävling är storfusk och att du på något sätt fiskat röster olagligt. Kanske genom olaga hot, vad vet vi.

Vi har inget belägg för detta men vi är förjävla trötta på dig och tänker göra allt för att sänka dig, hur förbannat långsökt det än är. Vi greppar efter halmstrån, det förnekar vi inte, men finnes hopp så finnes möjligheter.

Vi återkommer med fler detaljer i frågan när vi har kommit någon vart.

Ha det gott tills dess,
Hälsar,
I princip hela redaktionen på Dagens Nyheter utom några av damerna, som verkar gilla dig trots allt"

Jag sa ju att Malena Ernman skulle tanka

Jag vill bara påminna alla om det här.

Jag visste att Malena Ernman skulle tanka. Men lyssnade folket? Nehej då.

Nästa gång det är schlagerfestival i Sverige, och jag sitter i juryn, då gör ni fan som jag säger. Det kan ju knappast gå sämre i alla fall.

"Vi slänger in lite sköna masker också och så får nån dåre sjunga opera, så lär vi ta hem hela skiten. Igen." - Fredrik Kempe

Tjyvaringning ertappad!

Det har busringts till mig och nu fnissas det i andra änden luren, de skrattar så de kiknar, det dunkas i ryggar och slås på knäna och jag hör Mankell säga Ja jävlar, Janne, ingen kan leverera som du alltså, vilken tajming, herregud.
"Är det du, Jan Guillou?" säger jag då.
Knäpptyst i luren. Jävla skit, viskar G.W. Sedan, förstulet från JanneG: "Ja, jo."
Hur kom han på oss? viskar Mankell. Fråga hur han kom på oss!
"Ja", säger jag och stryker min haka, "när jag hörde svallet från Mankells enorma kalufs, då visste jag att det var ni."
Jag visste det, morrar G.W., vi har fan sagt åt dig Henning att du ska trimma din man men lyssnar du på oss? Nejdå, du ska ha ditt hårsvall, du ger dig inte. Men jag vill se ut som det lejon jag är, klagar Mankell tillbaka, jag vill vandra över den mörka kontinenten på fyra ben, pälsklädd och stolt -
- och då lägger jag på, jag har verkligen inte tid med sådant här trams.

Tjyvaringning

Nu ringer det i telefonajävul igen. Jag svarar.

"Hallå ja det var Andreas här."
Fniss i luren. Det låter som skolflickor, det skulle inte vara första gången de ringer och busar med mig.
"Hej", hör jag en förvånansvärt djup och manlig röst, som dock verkar inse sitt misstag och snabbt växlar till en förställd ljusare variant. "Ja hej, det är Jan Gui - eller, jag menar, Janna Giljesson."
(bra bra, viskar två andra storvuxna karlar i bakgrunden, den tog du dig ur snyggt Janne, Andy lär inte fatta något haha han må svara Snyggve men SmartLars, det är han inte)
"Jaha?" säger jag. "Vad kan jag göra för dig, Janna?"
"Heter du Roman?"
"Javisst."
"Skriver du romaner då eller HAHAHA!"
Sedan fnissar de så hysteriskt i andra änden att de får kippa efter andan för att inte kvävas.

Jan Guillou svarar

Haha, Jan Guillou har faktiskt svarat på mitt brev. Han är för skön.

"Hej Andreas,

Du säger att du kom tvåa i en bloggtävling och du antyder att du sålunda vann över mig i någon slags tävling som du förväntar dig att jag ska ha ett intresse i. Jag har liksom inte ens en blogg. Du har även hävdat på din blogg att jag gjort könsbyte i Botswana och att jag och Henning har grovhånglat i en bokhandel.

Jag tycker faktiskt inte något av detta är roligt.

Eller ja okej då, lite roligt är det allt. Jag småskrattar lite åt det - men inte ofta, det ska du veta.

Nej vad fan, när jag tänker efter så är det förjävla roligt. Jag skrattar högt och slår mig på knäna, dunkar Henning (Mankell alltså) i ryggen, pekar på bloggajävul och säger: Harrejävlar Henning, den här Andy, han är rolig han. Och Henning får något drömskt i blicken, han driver iväg till Afrikas savanner och han säger: Ja men han är också kanske den stiligaste karl vi skådat norr om ekvatorn.

Hej då,
Jan Guillou"