Schlagerns ände
Och sedan föll publikens röst.
Vi var krossade och förkrossade. Vi satt i cirkel, höll varandra i händerna, stirrade ut i luften. Malena Ernman hade gått vidare till Moskva. Den sjunde ängeln hade blåst i basunen. Apokalypsens ryttare syntes vid horisonten. Havet fradgades när odjuret steg från djupet.
När vi skiljdes åt, kramades vi länge, under tystnad. Himlen var svart, en vass kyla bet i oss. "Berätta om vad som hände här", sa de alla till mig. "Berätta, så att världen minns. Att vi försökte. Att det inte var vårt fel."
Jag åkte hem och skrev det här. Och nu vet ni, kära vänner.
Så skyll nu fan inte på oss om det går åt skogen i Moskva IGEN.
5 kommentarer:
Många av historiens stora härförare har ju stött på problem utanför Moskva. Varför ens försöka?
Men jag hoppas "doing the omoralisk schlagerfestival"...
...är över nu (skulle jag säga... trigger happy med klickandet tydligen)
Kanske kör de med den brända jordens taktik igen. Det hade nog jag gjort.
De franska och tyska bidragen i synnerhet glömmer antagligen att ta med sig rätt kläder, halva svenska teamet kommer fly till Turkiet, och ryssarna själva har inte så mycket utrustning så de förväntas ta mikrofoner, outfits med mer från döda konkurrenter.
Apokalypsens ryttare... när man ser dessa fyra ryttare...en vit, en svart, en blodröd och en gulblek... ja då vet man att Domens Dag är nära... NEJ, ni kan ju inte bara ge upp... Ni måste göra något! Det är ju Ert brödrasällskap som ska rädda världen, var det inte så... ring regissören! han verkar va den som tar tag i saker... men han behöver en knuff framåt... den får du stå för!
Post a Comment