Bokmässan tjoar vidare

Johan och jag tjoar vidare i Bokmässans monter. Det är ett liv och ett kiv. Vi skjuter ärtrör på förbipasserande, och när de vänder sig om så pekar vi oskyldigt men förtroligt på Eva Gedin som står i närheten. Folk blänger ilsket på henne och undrar varför hon skjuter med ärtrör på folk.

Vi riggar vattenhink på monterns kant, knuffar lite försiktigt på den när Jan Guillo går förbi så att han blir alldeles blöt. "Det var då schutton", säger han, "vad fuktig jag blev nu. Och jag som har älgfärs i skjortfickan, hur ska det här gå?"

Sedan kommer G.W. Hans enorma kalufs skjuter ut sina tentakler åt alla håll och kanter, vi får kämpa mot den likt kapten Nemo kämpade mot jättebläckfisken, som tur var har Johan med sig sin tentakelmachete och jag har gamla olästa kriminalfallsluntor med mig. De delar av kalufsen vi inte lyckas kapa, matar vi med luntorna tills G.W. simmar iväg, helt ovetande om vad hans jättelika man har ställt till med.

Men lustigast är när en asiatisk kvinna ställer sig framför oss, spänner blicken i oss och säger: "Var är manga?"
Johan och jag blir svårmodiga. Han blir tyst. Jag knäpper händerna. Frågan kan tyckas vara konkret, men den döljer ett filosofiskt djup som inte går att förneka. Johan tar av kepsen och lägger den på bordet.
"Jag är manga."
Jag lägger en hand på hans axel. "Det är vi alla, Johan."
Kvinnans ögon växer. "Manga? Var?"
Men vi förmår icke mer, stundens allvar griper oss och vi har inget svar. Var är manga? Ja, sannerligen.

Världskulturmuséet nästa

Ja, då var samtalet på Torslanda bibliotek avklarat. Det var många äldre där, jag tänkte att nu skrämmer jag väl bort dem allihopa. Men det gjorde jag inte och jag fick en fin blomma efteråt.

Tack så mycket, Torslanda Bibliotek, för att jag fick komma. Vad trevligt vi hade.

Vidare - Världskulturmuséet! Jag och Naviden ska prata om skrivandet, det blir workshop och man får jobba och svettas. Men biljetterna är tyvärr redan slut.

FAST - du kan komma och lyssna ändå. Biljetterna ger deltagarna vissa privilegier men alla kan ändå komma och lyssna. Du får inget fint välkomstpaket och du får inte tillgång till oss som redaktörer mellan klasserna, men du får åtminstone träffa oss och lyssna på oss.

1300, söndag. Om du är sugen. Ses där.

Att kränga böcker på Bokmässan

Det är bokmässa. Fredag, 1500. Jag och Johan Theorin sitter i en monter och signerar böcker. Det har rests kravallstängsel, pikéstyrkan ledd av Mikael Persbrandt är inkallad för gammal vänskaps skull, skyttetornen är armerade. Ordningen kring signeringshysterin måste bibehållas, till varje pris.

Men det kommer nästan inte en käft och jag och Johan sitter mest och tjoar och skojar i montern. Vårt goda humör lockar i och för sig till sig rätt många, bland annat tre damer från Stockholm. Johan kör sin klockrena pitch: "Har ni varit på Öland?"
En av damerna plockar upp Skumtimmen. Hennes blick smalnar. "Ja men den här boken har jag hört talas om ... gav jag inte den här till Janne?"
"Jag tror inte att Janne har den", säger Johan.
"Jag snackade med Janne", säger jag. "Han har den inte."
Damerna skrattar - vi är ju så kvicka, Theorinen och jag - men så säger en av dem: "Men du. Det var nog inte den här."
"Just det", säger Johan. "Det var en annan bok som Janne fick."
"Janne har sagt till mig att han gärna vill ha den", påpekar jag. "Vi ringdes vid i går, han var nästan förbannad för att han inte hade fått den än."
"Ja det klart ...", säger en av damerna eftertänksamt. "Jag har ju hört talas om den här, det har jag ju. Den ska ju vara väldigt bra."
"Javisst! Den är jättebra", säger vi båda två. Johan plockar upp en mindre tummad pocket, greppar pennan och säger: "Ska jag skriva Till Janne då?"
"Jag tror Janne blir ledsen om han inte får en signerad kopia", säger jag.
"Ja det förstås", säger damen.

Och efteråt, när damerna har gått, så gör Johan och jag vår krigsdans, som vi alltid gör när vi sålt en bok.

Paus till måndag

Nu är det bloggpaus tills Bokmässan är över.

Ses på måndag igen.

Agenda för Bokmässan

Ja, hörni. På Bokmässan ska jag träffa lite utländska förlag, prata med översättare, gå på en del mingel och sådana saker.

Men jag ska framför allt:
På fredag signera i SF-bokhandelns, klockan 1500, tillsammans med Johan Theorin

På söndag hålla ett miniseminarium, 1300, i sal F5 - söndagar är seminariegratis!


Just söndagens seminarium kommer bli intressant. Kanske det enda seminarium jag håller, som kan vinna på att inte så många dyker upp. Men förstås så vill jag att alla som vill träffa mig ska komma, så vi ses där och så har vi lite myspysigt tillsammans i mörkret.

Skynets lunchrum

Bengt jobbar på Skynet. Varje dag har han med sig en unikabox med två sköna mackor i. Hans fru Inga-Gerd gör dom på morgonen och pussar honom hej då innan han går för att stämpla in för 06:32-passet på Skynet.

Bengt går in till lunchrummet på Skynet och sätter sig ner med sin unikabox. Han brukar vara först. Två terminators, robotar avsedda att förinta mänskligheten, sitter och spelar schack bredvid. Bengt öppnar lådan och luktar på prickikorven som nästan kryper fram över kanten. "Hel-VE-te vad gött", mumlar han för sig själv.
Han vänder sig till en av mördarmaskinerna: "Du, Berra. De e när man får såna häringa goa mackor varje dag, som man ändå tänker att man har det rätt gött."
Roboten flyttar en pjäs över brädet. Den andre roboten tänker i en halv sekund och gör sedan ett motdrag.
Bengt tar en tugga och ser tankfullt ut genom fönstret. "Ja men du vet att vi har ju ändå vatt gefta nu i kanske ... ja, vad blir det ..." Han kisar med blicken. "Ja jävlar, det blir nog en trettiotvå år snart. Vi har bröllopsdag om en månad. Kan du tänka dig det? Va?" Han knuffar den ena förintelsemaskinen i sidan. Sedan tuggar han och nickar förnöjt, häller upp kaffe ur termosen.
"Du kanske ska ha dig en kopp?" säger han och erbjuder termosen till en av köttamaskinerna. De har spelat klart, de flyttar tillbaka pjäserna och börjar om. I snitt gör de kanske trettio drag var i minuten.
"Inte det nej. Jaja, alla har ju sin grej. Du kanske inte e en sån som dricker kaffe." Han skrattar. "Ja du vet att jag skulle inte kunna vara utan kaffe. Nej en dag utan kaffe vettö, då skulle jag nog stryka med."
Maskinerna vänder sig exakt samtidigt mot Bengt. Deras ögon pulserar rött.
"Javesst", skrattar han. "Rakt av bara. Pang bom." Han tar fram snusdosan och kör upp en rejäl prilla under läppen. Han erbjuder dosan till maskinerna. De tittar på den.
"Och så snusen då", säger han. "Utan snusen skulle det nog också gå åt helvete."
När ingen av dödsmaskinerna tar en snus, så stoppar han ner dosan i fickan igen och fortsätter äta sin prickikorvmacka. Maskinerna återvänder till sitt spel.
Dörren slås upp och Sven kommer in. "Hallå Bengan", säger han.
"Hallå Sven. Allt gött och så eller?"
"Gött som fan."
"Fan vad gött."
"Som fan."
"Gött gött."
"Hamen."

Skynet spelar allan

Varje morgon stämplar Bengt in på Skynet, där han kör truck. På Skynet bygger man terminators, robotar avsedda att utrota mänskligheten. Men det dagliga arbetet på golvet måste ändå fortlöpa och Bengt vet vad han vill.
När han kör trucken genom meterhöga hyllor med pall, reservdelar, muttrar, syntethud och annat sådant skönt, så vill han ha ordning och reda i korridoren. Han hatar framför allt när någon av robotorna är i vägen och bara inte fattar att han faktiskt måste fram.

Just i dag är det en sådan dag. Bengt susar i femton kilometer i timmen med gaffeln åkande upp och ner. Han är på gång. Han flyttar pall. Han kör runt hörn. Han stämplar in, han stämplar ut. Han längtar efter lunchen då han kan få äta prickikorvmacka ur unikaboxen.

Men så står där en robot i vägen, en två meter lång terminator, ett metallskelett med röda brinnande ögon. Bengt kommer inte fram. Han höjer och sänker gaffeln upprört.
"Du! Öh, du!"
Roboten tittar på Bengt. Bengt lutar sig ut åt sidan.
"Kan du ta och flötta på dig eller? Jag behöver komma förbi här med trucken."
Roboten rör sig inte.
"Tror du att du kan gå så här hur som helst och bara hålla på som du gör eller? Va? Kan du ta och flötta på dig nu så jag kan köra förbi? Jag har fem ton pall att flötta här innan det e dags att stämpla ut då va, och jag har verkligen inte tid och tjafsa med nån jävla plåtniklas som springer runt här och spelar allan i mina korridorer!"
Roboten flytter på sig. Bengt växlar upp, trucken hostar till, gaffeln far upp i toppen med en skräll och sedan ner igen. Bengt rullar vidare, han är så arg så han tar kurvan på nästan två hjul. "Jävla idiot", muttrar han. "Tror att dom kan komma här och bara uppföra sig som viktigpettrar. Snart ska dom la börja köra truck också."

I dag fyller Hanna år

I dag fyller min fina Hanna år. 0739, 1980, så föddes hon. Det var en bra dag, en av de bästa. Hanna har under sin karriär regelbundet rymt från dagis, lindat in sin farfar i toapapper, försökt montera ner kristallkronan från Berså Bar, lagat de bästa pannkakorna jag ätit i alla fall, hittat ett nytt hemligt recept till hur man kan göra pop-corn ännu godare, bott i ett spökhus i Gamla Uppsala, utvecklat en godissmak som motsvarar den av en 80-årings, plåtat lejon i Tanzania och varit med om översvämningar i Indien, fått fason på en skolklass och många andra fina grejer.

Det är bra jobbat av en 28-åring. Nu tycker jag att vi tar och hurrar för henne, hörni. Allihopa nu:

Ett tjofaldigt leve för Hanna. Hon leve:

HURRA

HURRA

HURRA

HURRA

(for she's a jolly good fellow, for she's a jolly good fellow, for she's a jolly good feeeellow .. and so say all of us ...

och så hoppar gubben upp ur tårtan och mejar ner alla med kulsprutan, som i Some Like It Hot när Al Capone har lackat ur på några lirare och gör processen kort med dem)

Jobba Skynet

Härom dagen mötte jag min gamle granne från förr, Bengt. Han är nästan sextio år och har knegat fabrik hela sitt liv. Han har flint med lite hår på sidorna, en skön ölmage, han käkar prickikorvmacka och gillar fotboll.

"Amen tjenare Bengt, hur står det till?" ropade jag när jag mötte honom.
"Men hallå grabben, gött o se dig. Det är gött som fan."
"Härligt. Vad gör du numera då?"
"Nä du vet, jag jobbar Skynet nu."
Skynet? Jag fattar ingenting, kliar mig i huvudet. Bengt fortsätter:
"Jag kör truck på Skynet. Har hand om pallhanteringen av alla nya såna däringa törminajtors som kommer in. Det är en jävla massa lådor ska du veta. Dom kommer ju i flera delar så då. Och så ska dom upp på bandet och rullas ut i ett djävla tempo. Bygga bygga bygga. Sånt jävla tryck på dom där maskinerna nu."
"Jobbar du på Skynet?"
"Jajamensan. Kolla här." Bengt drar fram ett passerkort:

CYBERDYNE SYSTEMS
SKYNET
AVDELNING 2A
BENGT LARSSON


"Jaha ja", säger jag. "Ja där ser man."
"Vesst. 0637 är jag där, stämplar in, gör mitt skift och stämplar ut åtta timmar senare."
"Åtta timmar?"
"Jajamen. Skynet bjussar på lunchen, jävligt schysst faktiskt. Och om bilen pajar så betalar dom taxi. Bra sjukvård också."
"Skynet ... har sjukvård?"
"En riktigt bra sådan också. Men facket var på dom, vettö, det var konflikt. Förhandlingarna strandade. Men sedan blev det retroaktivt från förste februari och nu är avtalet i hamn."
"Jaha. Vad bra."
"Kanon. Nej men du vet att nu måste jag dra. Frugan väntar. Vi ska handla på Konsum och sedan laga medda hemma. Det blir matlåda till Skynet i morrn."
"Jaha."
"Ha det gött killen."
"Ja ... detsamma."

Jobba Skynet?

Bokmässan fredag, bokmässan söndag

Hörni.

Nu är det Bokmässa.

På fredag, klockan 1500, så sitter jag i SciFibokhandelns monter. Jag signerar böcker tillsammas med Johan Theorin. Kom gärna och hälsa på oss, vi vill gärna träffa er och veta vilka ni är.

Och på söndag, 1300, håller jag ett miniseminarium om urskräck och om Mörkrädd i synnerhet. På söndagar får man gå på seminarier på sin entrébiljett, så det räcker med att ni är på mässan så får ni gå.

Så kom nu och hälsa på, så ses vi där. Det blir väl trevligt, så säg.

Vigilante blir film

Då var det klart.

Vigilante blir film.

Efter flera samtal med regissören Magnus Hedberg och hans sköna bundsförvanter på Rock'n Roll film, så är jag nu övertygad om att Vigilante kommer att bli en visuellt stark, våldsam och dramatisk berättelse.

Drivet hos de här människorna gör att jag med fullt förtroende och enorm spänning ser fram emot resultatet. Vigilante är inte på något vis en behaglig historia och Marcus Gyllendahl kommer alltid vara en karaktär som polariserar läsarna. Hans mardrömslika fall och det suggestiva anslaget har nått hela vägen till teamet bakom filmen, och deras bild av vad den ska bli, är smått lysande.

Så vi ses på premiären då, tycker jag.

I dag Lund

I dag ses vi nere i Lund, hörni. 1600 pratar jag om varför manus i tevespel suger, och detta gör jag i Stadshallen, Sessionssalen. Det blir grejer det. Man kan läsa lite mer om det här om man vill.

Ses där då kanske? Gött gött.

Blogglördag hemma hos G.W.

Blogglördag, sista dagen i bloggveckan. Vi avslutar den hemma hos Leif G.W. Persson (Gee-Wee herman som hans vänner kallar honom, efter hans favoritfilm).

Numera är Leif G.W. Persson kortklippt. Det har han inte alltid varit.
Han klippte sig kort av två skäl: Dels för att han, tillsammans med Janne och Henning, blivit en Chick Fatale. Men också för att hans enorma kalufs slukade allt som kom i dess väg.

Leif kunde vakna på morgonen och så kunde hans fru säga: "Var är kaffet, Leif?" Och Leif kunde sträcka in handen och känna efter bland sitt enorma hår, treva och leta. Det ska vara här någonstans, tänkte han och hittade det till slut.

Sedan sa frugan: "Var är kaffemaskinen, Leif?" Varpå hon själv stack armen in i hans kalufs, hon trängde förbi armbågen och letade med vida gester inne i Leifs jättelika kalufs. Hårstråna rörde sig likt tentakler kring hennes hud, någon ropade "Hörrö, akta dig va, visa hänsyn!" inifrån kalufsen. Till slut kände hon något hårt och metalliskt och tänkte att det måste vara kaffemaskinen.

Men det var inte kaffemaskinen, det var deras gamla Skoda, som de undrat så var den varit under den senaste veckan. "Du har vår Skoda i din kalufs, Leif."
"Ja", sa Leif. "Var det där den var?"
"Du måste göra något åt ditt hår. Det går ju inte att komma fram i lägenheten snart, så som det växer och flödar. Jag är rädd för ditt hår. Jag är rädd att ditt hår kan börja få för sig saker. Göra grejer."
"Ja", sa Leif. "Jag ska se vad jag kan göra."

I hemlighet smög han sedan in i garderoben, där han inte alls hade en läshörna som han sagt till sin fru utan en frisörhörna, där han hade egen fön, torkmaskin, höj-och-sänkbar stol och handfat för hårtvätt. Där vårdade han sin kalufs ömt, han sa: "Det är du och jag, kalufsen. Du och jag."

Och hans fru skulle aldrig få veta.

Bloggfredagen möter Jan Andreas Linnéa Roman

Under bloggveckan får man ofta besök från när och fjärran, och i synnerhet då på fredagar när en del lever i villfarelsen att man är mer benägen att vilja umgås för att man är slutkörd efter en hel veckas dumheter.

Vi fick oväntade gäster från en annan tid. De hade fått barn, en liten flicka på bara några månader, och de var på genomresa. Jag kom hem sent från jobbet och det hade redan ätits middag och kalasats på vattenmelon när jag kom hem.

"Hej hej", sa jag och kramade alla som skulle kramas. "Vilken söt liten unge."
"Tack", sa mamman. "Vi är väldigt stolta."
"Homen", sa pappan.
"Vad heter hon?" frågade jag.
"Linnéa."

Jag rynkar pannan. Byter tempus. Mungiporna kröks. Utanför blir det mulet. En granne börjar gråta. Hundarna ylar.
"Vad sa du?"
De ser osäkert på varandra. Hanna lutar ansiktet i handen och suckar.
"Linnéa", säger mamman igen.
"Nu förstår jag inte."
"Hehe ... va?"
"Hon skulle väl heta Andreas?"
"Öh ..."
"Jan Andreas Roman. Så var det ju bestämt."
"Jag har inget minne att vi ens pratat om ..."
"Älskling", säger jag och vänder mig till Hanna. "Våra gäster ska visst dra åt helvete nu. Dom har lite bråttom med att vara dumma i huvudet och måste snabbt hem till Idiotsund igen. Puckotåget går vilken minut som helst."
"Men ... vad konstigt det blev nu ..."
"Jag tycker din unge är lite konstig. Framför allt har hon ett konstigt namn. Men det klart, har man vattenskalleföräldrar så är väl inget annat att vänta."
"Men ... vad ..."
"Jag tog det för helvete för givet att ni skulle döpa er dotter till Jan Andreas Roman. Jag blir så jävla ... nej, inte förbannad. Nej, inte det. Utan besviken. Besviken. Det är vad jag blir. Se vad ni har gjort med mig. Se vad ni har reducerat mig till!"
Jag tar fram en kniv och skär mig i armen. "Se här! Det var förstås detta ni ville? Det var det här ni ville uppnå?"
"Vi ska nog gå nu."
Nu gråter jag. "Lämna Jan Andreas här. Jag ska ta hand om honom. Hos er är han dömd. Men hos mig kan han få ett gott liv. Ge honom detta. Se förbi er enfald för en enda gångs jävla skull."
"Henne. Det är en flicka. Henne. Hon heter Linnéa."
"HONOM! JAN ANDREAS ROMAN! EN HAN! EN HANE! EN HÄRFÖRARE! EN TITAN! EN GRAVITATIONSPUNKT DÄR ALLT ANNAT BLOTT ÄR EN OMLOPPSBANA KRING DENNES PONDUS!"
"Hej då."
"Ja skynda er nu, lallarlinjen väntar inte på någon och leder er direkt till Pannbensberga. Seså, skynda. Ah, lämna kvar vinet, va? Och lite melon. Vad gott. Och godis, åh vad härligt. Ja hej då Jan Andreas Roman med sina svettiga föräldrar, hej då."

Bloggtorsdag, kalendariumets dag

Bloggtorsdag! Denna härliga bloggtorsdag. Detta är kalendariumets dag. Följande händer framöver:

21 / 9, kl 1600 - Fantastisk Filmfestival i Lund - Föreläsning om varför manus i tevespel suger
Här håller jag en finfin föreläsning på FFF om varför manus i tevespel suger. I Lund, klockan 1600. Det blir grejer det.

26 / 9, kl 1500 - Bokmässan - Signering med Johan Theorin
Klockan 1500 sitter jag och Johan i Sci-Fibokhandelns monter och signerar böcker så det står härliga till. Kom och hälsa på oss, vi är jättetrevliga, i synnerhet tillsammans.

28 / 9, kl 1300 - Bokmässan - Seminarium om urskräck
Ja ni hör ju själva. Ett litet seminarium om riktigt otäcka saker. Vem vet, kanske blir det alldeles svart i lokalen när jag håller på.

29 / 9, kl 1900 - Torslanda bibliotek - föreläsning
Jahapp. Härifrån kommer jag. Och nu ska jag prata lite om mitt skrivande där. Klockan 1900. Det kommer att bli mycket underligt. Vem är det som reser dig? Offentlige Andy eller Private Andy? Knivigt.

4 / 10, kl 13 - Världskulturmuséet - en workshop om skrivande med Navid Modiri
Det här blir grejer det. Jag och Naviden ska föreläsa om skrivandets konst, det kommer bli något utöver det vanliga med massa rekvisista och bank och svett. Missa inte det, hörni! Man kan anmäla sig här om man vill. Fast platserna är nästan redan slut så skynda er.

10 / 10, kl 2000 - Pocket MedMera, Kulturnatta - Högläsning med Johan Theorin
Då var det dags för mig och Johan att samköra igen. Vi ska läsa lite grejer. Johan ska (antar jag) läsa ur Nattfåk. Och man skulle kunna tro att jag kommer läsa ur Mörkrädd. Men det ska jag inte. Jag ska läsa ur NÄSTA BOK, den som kommer EFTER MÖRKRÄDD. Ha! Det ni. Det blir premiär. Det vill ni inte missa.

Så blir det lite mer saker i november och december också men vi nöjer oss med detta nu, mmmkay?