Det satt en ung tjej i kassan på Konsum i morse. När det blev den gamla damens tur, så skulle hon bara köpa lite blommor. En bukett.
"Jag tycker dom här är så fina", sa tjejen i kassan och drog fingrarna över kronbladen. "Dom har så fina färger."
Damen ryggade tillbaka. "Förlåt?"
"Dom är så fina, dom här blommorna", fortsatte tjejen oberört.
Damen var förvirrad i en sekund. Sedan sa hon: "Ja, det är dom. Jättefina. Och jag gillar färgen, de är röda och gula. Det passar ju så bra, nu när det är höst."
Och så fortsatte de att prata medan tjejen tog betalt som om de känt varandra väldigt länge. Jag stod vid sidan av och betraktade detta medan jag packade ner min mjölk och mitt bröd, och blev lite varm i magen.

Allting i mitt kylskåp smakar vitlök. Hanna hade fest i lördags och till det gjorde hon vitlökssmör. Det blev ganska mycket över och det står nu i kylen och muterar. Äggen smakar vitlök. Mjölken. Chokladkakan. Rädisorna. Ja, till och med salsan.

Det innebär att även jag smakar vitlök just nu. Men inte gammal, ingrodd dagen efter-vitlök. Utan färsk, nyskalad och kanske just ungsbakad vitlök. Så om du någonsin undrat hur en vitlöksmarinerad människa, så kan du ta dig en tugga av mig.

Jag träffade en vegan för ett tag sedan, och vi kom oundvikligen in på frågan som de är så trötta på, nämligen enformigheten i kosten. "Blir det inte svårt att variera sig?" frågade jag.
"Nä", sa han. "Jag har mängder av valmöjligheter. Jag har fler än köttätare."
Nehej du, det har du inte, tänkte jag. Och så tänkte jag också att den diskussionen kommer inte leda någon vart.
"Nej du", sa jag. "Det tror jag inte."
"Jo, jag kan göra -"
"Tyst. Lyssna nu. Du har inte fler alternativ än jag."
"Jodå. Jag kan till exempel göra en -"
"Tyst, sa jag. Jag kan äta allt som du kan äta. Och jag gör det gärna. Och jag respekterar din ideologiska hållning gentemot din livsstil. Men fler alternativ än jag, det har du inte."
"Jo."
"Okej. Säg något du kan äta, som inte jag kan äta."
"Mmm."
"Medan du tänker, så säger jag några grejer som jag kan äta, som inte du kan äta, och så kan du komma ikapp när du väl kommer på några av dina grejer."
Efter ett par rostbiffar, tonfiskar, oxfiléer, kotletter, skinkor, salamikorvar och kräftor senare så gick han bara. Det påminde mig om en grej som jag läste i en bok en gång och jag började skratta.

Nu ska jag prova att blogga lite som de som bloggar flera gånger om dagen. Nu kör vi.


"Oj. Fint väder i dag. Jag går nog en promenad. Hej då."


Ja, det gick ju ganska bra.


Håll utkik efter vidare storverk från mitt håll.

Jag såg en trailer för en rulle med Jodie Foster, där hon åker på däng och lackar ur för att samhället inte kan ta hand om förövarna. Hon tar saken i egna händer och börjar rensa runt, skjuta busar och så. I ett klipp så ser man en tidningsrubrik med stora bokstäver: "VIGILANTE!"

Och då tänkte jag: "Fan, det där är ju min bok. Den handlar ju om precis samma sak."

Sen tänkte jag: "Fast det gör ju ganska många andra böcker, filmer och serietidningar också. Det är inte direkt en ny idé."

Och då tänkte jag: "Ha! Var det det bästa ni kunde komma på? Ha ha!"

Nöjd med min egen förträfflighet så fortsatte jag äta popcorn.