Jag hade tre-fyra uppslag till inlägg här nu, alla som var rätt okej. Men inget av dem var jättebra, inget kändes så fruktansvärt relevant. Jag är rätt säker på att ni hade struntat helt i vad jag hade att säga om just de tre-fyra punkterna jag hade på gång.

Så jag sket i alltihopa och tänkte att är det något jag ska göra, så är det att hålla kvalitetsfanan högt. Nu dricker jag vin och käkar pistagenötter och är rätt nöjd med min självinsikt om att det kommer rätt mycket dynga från mitt håll med ganska hög regelbundenhet.

Jag var på trettioårsfest häromdagen. Det var fantastiskt trevligt och det var en av mina äldsta vänner och hennes kamrat, som fyllde år.

Det var också en satans massa akademiker där. Det vill säga, sådana som en gång gick på universitet men som nu inte längre gör det. Akademiker som återsamlas i grupp faller omedelbart tillbaka in i ett mönster som bygger på sång, glada tillrop och stolligheter i tweedkavaj.

Nu ska det sjungas, till exempel, och då går texten i stil med "Vi går över groggstänkta berg, falleSKÅL! och groggen ja den flödar Bacchus HEJ"

(här dunkar alla två gånger i bordet och skålar i C-dur)

Sedan så ska glasen riktas åt olika håll före och efter skål, vilket alla är noga med i början men mot slutet när fyllan slår till så sveper man mest runt med glasen i något slags trasigt mönster innan man dricker.

"Och supen den är min, och supen den är din, HEJ HEJ!"

(banka i bordet två gånger, ställ dig upp och vifta med ena armen)

Och så dricker alla igen. Under talen när någon säger att det skojas ju och dricks ju gärna en del här (någon ropar THOMAS KARLSSON och alla akademiker skrattar) så nickas det menande och skrockas. (THOMAS KARLSSON då)

Sedan, när borden röjs undan och musiken drar igång och snackset kommer fram, ja då är de precis som alla oss andra igen.

Jag lipade i slutet av Heavenly Sword.

(jag har alltså klarat det fina dataspelet nu)

Sedan var det Grey's Anatomy och då lipade jag också.

(vi tankade ner ett avsnitt, vi var tvungna att se hur det gick förMeredith)

Ja och så sedan så var det ju Idol och då åkte någon ut som förmodligen förtjänade att stanna kvar. Ni kan ju gissa vad jag gjorde.

Det är stora lipveckan helt enkelt.

I går var det fest på jobbet och det hade riggats tevespel. Alla fick spela Guitar Hero till 360 eller Motorstorm till PS3.

Amatörfasoner. Men ni behöver inte vara oroliga, jag styrde upp det hela. Jag stängde ner Motorfjant och drog igång Ninja Gaiden Sigma. Inom några minuter rullade huvuden och blodet sprutade. Festen blev spontant primal och folk åt med fingrarna, torkade sig inte om munnen och grymtade mest som konversation. Sedan slet de av sig kläderna och började svettas och slåss.

Det sista var inte sant. Men allt det andra hände på riktigt.

Eftersom mitt förra försök att vardagsblogga enligt den modell som används av folk som alltid bloggar oavsett om de har något att säga eller inte, blev en sådan oerhörd succé, så följer jag nu upp med ännu ett exempel.

Oj. I dag skiner solen. Jag tror det blir fint idag.

Ja, det gick ju bra den här gången också. Jag räknar med att H. Engdahl hör av sig vilken jävla dag som helst nu. Notera det subtila utelämnande av ordet "väder", är jag författare eller vad?