Jag var på trettioårsfest häromdagen. Det var fantastiskt trevligt och det var en av mina äldsta vänner och hennes kamrat, som fyllde år.

Det var också en satans massa akademiker där. Det vill säga, sådana som en gång gick på universitet men som nu inte längre gör det. Akademiker som återsamlas i grupp faller omedelbart tillbaka in i ett mönster som bygger på sång, glada tillrop och stolligheter i tweedkavaj.

Nu ska det sjungas, till exempel, och då går texten i stil med "Vi går över groggstänkta berg, falleSKÅL! och groggen ja den flödar Bacchus HEJ"

(här dunkar alla två gånger i bordet och skålar i C-dur)

Sedan så ska glasen riktas åt olika håll före och efter skål, vilket alla är noga med i början men mot slutet när fyllan slår till så sveper man mest runt med glasen i något slags trasigt mönster innan man dricker.

"Och supen den är min, och supen den är din, HEJ HEJ!"

(banka i bordet två gånger, ställ dig upp och vifta med ena armen)

Och så dricker alla igen. Under talen när någon säger att det skojas ju och dricks ju gärna en del här (någon ropar THOMAS KARLSSON och alla akademiker skrattar) så nickas det menande och skrockas. (THOMAS KARLSSON då)

Sedan, när borden röjs undan och musiken drar igång och snackset kommer fram, ja då är de precis som alla oss andra igen.