Det klev på en gammal man på spårvagnen. Han höll i ett paraply, fastän det inte regnade ute. Jag har sett honom några gånger förut, vi bor vid samma hållplats.

Han ser ledsen ut och lite vilsen. Som om han inte riktigt visste varför han var här och varför han var på väg någonstans på vagnen. Kanske är han ensam eller kanske tänker han att ingen behöver honom längre.

Att vara rädd för att dö, när du undrar varför du ska orka hålla dig vid liv, är en av livets grymmaste paradoxer.