I går var det fest av det slag där jag nästan inte kände någon. För att lösa situationen sammankallade jag junker Patric, mäster Henrik och onkel Thomas. Planen rullades ut på bordet och lösningen var lika enkel som elegant. Den bestod av två delar.

1) Jag skulle vara snyggast.

2) Jag skulle vara fullast.

Nu är festen över och jag är hemma igen. Att jag var snyggast är det nog ingen som kommer att sätta sig emot. Jag har redan hört det tidiga pratet på stan, folk säger saker som "Ja, helvete vad snygg Andreas var på festen" och "Vem var snyggast? Ja, men det fattar du väl själv, ska vi verkligen slösa tid på att diskutera det?" En tjej svarar i mobilen, "Hej, det är Sara. Ja. Ja. Ja, självklart var han snyggast." Västtrafik ropar ut i sina högtalare över staden, "I går var det fest, gott folk, och Andreas var så klart Snyggve."

Så på den punkten lyckades jag.

Angående punkt två. Ja, där lyckades jag också. Jag somnade på soffan med huvudet lätt på sned, saliven rinnande från mungipan längs med hakan och ner på skjortan och västen. Kanske putade magen ut lite också. Uppdraget var därmed slutfört. Jag vann.