Vi talade om det goda vigilantestryket.

Och det började så här: en kamrat till mig berättade om hur en vän till honom blivit misshandlad av en samling maskerade män, av skäl som var i nivå med "Du säger inte till mig, okej?". Han avslutade sin historia med att säga att det ibland hade varit skönt att dela ut det goda vigilantestryket, för ibland så fanns det verkligen ingen tvekan om att en del förtjänade en omgång av just detta.

Vi diskuterade begreppet vidare och kom fram till att det fanns det dåliga vigilantestryket och det goda vigilantestryket. Det dåliga är det när man kan ifrågasätta skälet, där den utlösande händelsen kan ha ett motiv som man kan förstå och kanske till och med relatera till, där komplexa mekanismer såsom sociala förhållanden och trängda lägen kan utlösa desperata handlingar.

Det goda vigilantestryket sysslar inte med sådant tjafs. Det goda vigilantestryket utdelas till en mottagare som förtjänar varenda slag. Vad det löser, hur utövaren mår efteråt, vad effekten blir, hör inte till definitionen av det goda vigilantestryket. Möjligen till diskussionen, men inte till definitionen i sig.