Baristastryk
I går klev jag in genom ett av dessa kaffehål i väggen, där personalen är otrevlig men duktig på att göra kaffe, och jag gjorde amatörmisstaget att beställa en kopp kaffe.

Jag borde vetat bättre. Hur tänkte jag? Kliva in på ett kaffehak och BESTÄLLA EN KOPP KAFFE. Som jag sagt tidigare, jag är min egen största idiot.

"Kan jag få en kopp kaffe?" sa jag, oh jag enfaldige.

Baristan stelnar till. Hans ögon smalnar. "Vad i helvete?" Jag inser mitt misstag, men försent! Det blir ett liv utan dess like. Två män kliver fram, greppar mig under armhålorna och kastar mig ut genom dörren med huvudet före. Den är stängd så jag åker genom rutan, glaset yr omkring mig. Sirenerna ljuder, snart sladdar en baristavan runt hörnet och stannar där jag ligger med näsan fast i brunnsgallret. Fem baristor med moccabryggare rusar ut och börjar puckla på mig med ventiländen. "Thabla tedvickave!" ropar dom (de har svårt med r:en och läspar också lite). "Thabla dumma tedvickave! Dumma dumma!"

Sedan släpar de in mig i bilen, kör ut i skogen, kastar mig i en hög med kobajs och säger att där kan jag ligga och tänka över mina dumheter. "Äv du thå dum thå att du bethällev en kopp kaffe på våvt fina kaffethälle, thå fåv du faktiskt skylla dig själv!" Sedan drar de iväg i sin baristavan och lämnar mig där.

Döm om min förvåning när Patrick Olausson sticker upp huvudet ur kobajset och undrar vad jag gör där.