I Umeå är allting rullat, påpekar Andreas på Alastor Förlag under dagen. Och det stämmer. De rullar kebaben, pizzan, hamburgarna, hönökakan, knäckebrödet, osten, gurkan, sellerin och punschpralinerna.

Men de rullar även varandra. "Ska du ut, Fjodor?" säger Hulda. "Jomen", säger Fjodor. "Ja men då ska han ju rullas", säger Hulda. Hon tar fram en stor täckjacka, rullar den runt Fjodor och han rullar sedan ut genom dörren. Han rullar ner mot gatan, stannar när en bil rullar förbi över övergångsstället, sedan rullar han vidare till Ican. Armarna åker runt runt, han sprattlar lite med benen för att få bra rullfart och när han rullar förbi Arvid som rullar i uppförsbacke, så säger han: "Men Arvid, hur var det?" Arvid svarar: "Jo, det rullar."

Ican har de också rullat. Den är inrullad i en Icarulle, vilket gör det svårt att komma in i den. Folk rullar fram och tillbaka utanför entrén, det gäller att sikta och tajma rätt för att rulla in genom dörrarna, annars rullar man in i väggen. Men Fjodor har varit med förr, han rullar rätt och navigerar sig sedan till renskavet. Även det är rullat, och de rårörda lingonen är smårullade för hand och åker runt som små rullbär över golvet.

Men då blir Fjodor arg. Han säger högt: "Det var då ett jävla rullande!"

Och det har han verkligen rätt i.