Kära vänner.

Nu är Littfest i Västerbotten, närmare bestämt Umeå, över för min del. Jag premiärläste ur Mörkrädd. För första gången exponerades romanen till läsare utanför en krets som antingen jobbar med boken eller känner mig väldigt väl.

Det var kanske fyrtio människor i salen. Medan jag läste om hur David som barn var rädd för att släcka, hur träden utanför fönstren skrapade mot rutan som om de ville ta sig in, så lyssnade folk stilla.

Några blundade. Andra hade hakan lutad i handen. Huvudet på sned. Det var tyst i salen. Utanför regnade det, jag stod i mitten och läste långsamt, ibland med någon enstaka gest. Längst bak i salen var det en tjej som grät lite. Men bara lite. Jag tror inte så många märkte det.

Efteråt var det ingen som rörde sig. Alla satt kvar. Jag bockade kort och tackade för mig, sa att nu var det klart. Men det förblev tyst. Till slut så sa en kvinna: "Jag vill ha mer. Kan du inte läsa mer?"

Men jag hade bara ett kapitel med mig, så det blev inget mer. Folk applåderade och gick ut ur salen. När jag gick förbi bokståndet en halvtimme senare, så var alla Vigilante slut.