Värdelösa lunchmöten
Lunchmöten är ett helt värdelöst koncept. Folk vill ses och prata allvar över en lunch, men hur fasen tänker man då? Hur ska man kunna göra affärer när maten skvätter och flyger, man får spenat mellan tänderna och ris i mungipan, pastasåsen smattrar iväg som en maskingevärssalva över bordet och skjortan blir solkig? Hur ska man kunna föra ett intelligent samtal, när man har munnen full med söndertuggad mat som geggar runt där inne? Grottmänniskor hade bättre bordsskick än affärsmän på lunch, och likafullt envisas dessa pellejönsar med att fatta gubbabeslut över en bit gubbagegg.

"Jo, Viktor, angående morgondagens emission ..."
"Ja, vad är det med den?"
(Viktor får ruccolasallad i håret när han är oförsiktig med gaffeln)
"Det gäller ju att delägarna inte känner sig lurade nu."
(här får Ulf K. en korvbit i näsan och han börjar prata lite täppt)
"Ja, där sa du något, gamle gosse."
(Viktor har pasta i mungipan, som hänger och dinglar som en snorlinje och vägrar släppa taget)
"Eller hur? Så då måste vi tänka på hur vi kommunicerar det här."
(Ulf trycker gaffeln i potatisen, den skjuter iväg över tallriken, rullar över bordet, landar i Viktors knä. Han säger inget för de känner inte varandra så väl och det skulle bli pinsamt om han påpekade att han just fått en potatis i knäet)
"Har du förberett en PowerPoint?"
(denna sista replik levererar Viktor mellan ett smatter av böngroddar, som regnar över bordet och landar som små prickiga finnar i Ulfs ansikte, men Ulf vågar inte göra något för han misstänker att Viktor tjänar mer pengar än han)
"Jag har gjort en PowerPoint i Windows Vista."
(säger Ulf medan han dricker, vattnet rinner som vattenfall från mungiporna och sölar ner hans halva av bordet)
"Vad bra. Då borde vi vara täckta för alla eventualiteter."
(Viktor skär i köttet, blodet skvätter Ulf i ansiktet och det rinner längs med hans kinder)
"Men gud", säger Viktor. "Ulf, vad du sölar."
"Förlåt."