Fotsvetten i finkan

Så nu sitter jag i finkan då och jag delar cell med Sveg, Pravda och Ivan. Sveg är en hårig jävel, han säger: "Jag sitter här för att jag malde ner min advokat i ett köttkvarn."
"Varför malde du ner honom i en köttkvarn?" frågar Pravda.
"För att han bråkade lite."
"Jag förstår."
Jag sitter lite i skymdundan och täljer, medan jag fortsätter lyssna. Ivan säger: "Ja, jag sitter här i finkan för att jag stängde in ett gäng affärsmän i en köttfrys. En sådan med stora krokar från taket."
"Varför gjorde du det?" frågar Sveg.
"För att dom inte ville betala 95% av deras intäkter till min beskyddarverksamhet."
Alla är överens om att detta är upprörande, Ivan får ryggdunk och de säger att han gjorde helt rätt. Man måste ju kunna förvänta sig lite professionalism av sina medarbetare.
Pravda talar: "Jag krossade knäskålorna på ett par kommunala tjänstemän och skalperade dem sedan, innan jag skar öronen av dem."
"Varför?" frågar Ivan och Sveg i kör.
"För att de var skyldiga mig pengar."
"Hur mycket?"
"Ja, ett par hundra kronor var det nog."
Jag täljer vidare. De grymtar uppmuntrande och håller med om att då får man räkna med krossade knäskålar och sådana grejer.
Men så vänder sig Ivan till mig. "Men du då Andy, vad sitter du här för? Du säger ingenting, du bara täljer som den mystiske - och får jag tillägga snygge - främling du är." (de andra muttrar instämmande)
Jag slutar tälja.
"Vill ni verkligen veta?"
"Ja för fan. Annars hade vi inte frågat vet du."
Så jag tar av mig skorna då. Ivan skriker högt och flyger upp i sängen, kryper in mot väggen och börjar gunga med tom blick. Pravda dreglar, roterar skallen som om han blev demonutdriven och mumlar på gammalhebreiska. Sveg kastar sig mot dörren, bankar och slår, "the Horror! the Horror!"

Jag sprattlar lite med tårna och täljer vidare.