Illuminati Göteborg och stockholmaren

Han ser inte männen i röda kappor som gömmer sig bakom stora pelare på Göteborgs Centralstation. Han kliver av, snygg frisyr och skräddarsydd kostym, tunna glasögon och väska från Vuitton som han läst på Andreas Romans modeblogg att det måste man ha annars är man mer rökt än laxrullen.
Han andas in. Ah, Göteborg. En trevlig omväxling från kära Stockholm. Mindre, javisst. Utbudet, sådär. Men ändå, miljöombyte. Det här kan bli bra, tänker han. Riktigt bra.

Men Illuminati Göteborg agerar. De rusar fram bakom pelarna, kapporna fladdrar som röda fanor kring dem, broder Glenn ropar: "Nu tar vi honom, göbbar!"
Medan broder Sten-Åke och broder Göte håller fast den förvirrade stockholmaren, så tar broder Berra fram en jättestor låda av metall och slår upp locket. "Hahaha!" skrattar han medan de knuffar i stockholmaren i unikalådan och slår igen locket.

Där inne är det mörkt. Allt som finns där är en prickigkorvmacka och Kalles kaviar, och förstås en dosa snus. Stockholmaren förstår inte. Han bankar på väggarna med sin Vuitton-väska, men den är vek och tyget går snart sönder.

Illuminati Göteborg rusar snabbt mot sina getawaytruckar och getawaylastbilar. Omgivningen hinner inte agera, kanske vill de inte, de tittar åt ett annat håll. Broder Glenn höjer och sänker gaffeln ett par gånger, han flyttar runt några lastpallar men ingen vågar göra något. Sedan ropar han högt: "Gasa gött nu göbbar så kör vi härifrån fort som fan!"

Truckarna bränner gummi, lastbilen sladdar på två hjul och snart är de på väg mot Hisingen, där ingen någonsin kan hitta dem (eller hitta någonting eller någonstans alls för den delen).