Thomas Andersson Wij gör bot och bättring

Thomas Andersson Wij är på fest. I bakgrunden hörs skön pianomusik. Konversationen kring cocktails flödar. Någon säger: "Valutadevalveringen som sker i öst oroar mig. Vad tycker ni?"
"Jag tycker", säger en annan, "att det är ett typexempel på Asiens frammarsch mot väster."
Varpå Thomas Andersson Wij inflikar: "Min tanke kring det här är är att de har simmat för långt ut."
Någon hämtar flygeln och kastar den i huvudet på honom.

Senare, under festen. Thomas Andersson Wij är med i en klunga där man talar politik.
"Hillary Clinton ligger lite efter."
"Ja men hon har substans i det hon säger. Obama är mer show."
"Men är det inte det som gäller i staterna då?"
Varpå Thomas Andersson Wij kommenterar: "Grejen med Hillary är att hon har simmat för långt ut."
Och då hämtar någon Rosenbad och kastar i huvudet på honom. Han tappar sin drink och allt.

Festen går vidare. Thomas Andersson Wij slölyssnar medan några pratar om Playstation3:s uppgång.
"Skönt att den äntligen är i gång nu."
"Ja den förtjänare bättre, liksom."
"Ja den hade verkligen simmat för långt ut."
Varpå någon hämtar Ken Kutagari och kastar denne japan i huvudet på Thomas Andersson Wij.

Festen är nästan slut. Thomas Andersson Wij hänger dock kvar, han är inte den som går tidigt från en fest. Det talas om att bli lite tokiga, springa ner till stranden och bada nakna, kanske simma en bit ut.
Alla vänder sig till Thomas Andersson Wij.
"Ska du med?" frågar de, ödesmättat.
Tystnaden går att skära i.
Thomas Andersson Wij dricker ur sitt glas. Tuggar på isen. "Visst", säger han. "Gärna. Bada är alltid trevligt."
Varpå han får en gitarr i huvudet, så hårt att hans huvud sticker ut genom stallet och strängarna böjer sig över hans skalle. "Men vad fan?" säger han. "Vad gjorde jag nu för fel?"
"Jävla pellejöns", säger någon och sedan springer alla ner till stranden för att bada, alla utom Thomas Andersson Wij för risken finns ju att han simmar för långt ut.