Att jobba på Ica

I stället för att skriva har jag nu sökt jobb på Ica. Jag hamnade i kassan, mycket trevligt. Första dagen gick till ungefär så här:

Stor man i fyrtiofemårsåldern har handlat för över tusen spänn. När varorna passerat bandet och jag, i min fina rutiga skjorta och svarta väst med logga på, har stämplat in allt, så tänker jag att här måste allt gå rätt och riktigt till. Inga undantag får göras, här på Ica är vi alla lika.
Så jag ber naturligtvis om legitimation. Så här:
"Får jag be om legitimation?"
Han blir förvånad. Haha. Han trodde att han skulle komma undan, men icke.
"Öh ... va?"
"Ja? Legget, tack. Är du verkligen över tjugo?"
Mannen ser förvirrad ut. "Behöver jag vara det för att handla potatis?"
"Ja, vad vet jag? Du ska väl bränna hemma, det ser så ut i alla fall. Ska jag tolka ditt svar som att du inte har legget med dig eller?"
"Nej, men ... jag är fyrtiofem? Och har handlat mat? Glass. Godis."
"Jaha. Vad fint. herr Pannben. Går det bra om jag kallar dig för det? Utmärkt, vi förstår varandra. herr Pannben, visa mig din legitimation eller ta dig i röven."
"Va?"
"Bara att välja."
"Men ... men så här otrevlig får du inte vara. Du jobbar ju här, jag är kund här, så här kan du inte göra."
Jag vänder mig till flickan som knäckar extra som packare och som - mycket dugligt - har lagt mannens varor i påsarna. "Ge mig herr Pannbens påsar."
Hon skjuter över dem till mig, jag lyfter ner dem och ställer dem bredvid min stol.
"Det blir ingen mat för herr Pannben om herr Pannben inte visar legitimation."
Nu börjar han bli röd i ansiktet, herr Pannben.
"Jag vill tala med din chef."
"Jag är din chef. Och nu säger jag att du antingen ska ta dig i röven eller visa mig din legitimation."

Han visade mig inte legget. Inte heller tog han sig i röven. Jag, däremot, fick sparken. Lika bra det, får man inte rätt förutsättningar att göra sitt jobb så kan det kvitta.