BaristaTristan

Det är sol ute och jag blir kaffesugen. Jag kryper in genom hålet i väggen och där står BaristaTristan. Han har bandage runt huvudet och ena handen är lindad. Men han riggar ändå kaffet som en gud.
"Hej BaristaTristan", säger jag.
"Hev", säger han utan att titta på mig. Han verkar lite sur.
"Du. Kan jag få en kaffe?"
"Mmm, vet inte." Han putar lite med läpparna. "Du dvickev ju bava te. Du gillav ju inte kaffe."
"Sluta larva dig nu, BaristaTristan. Jag tycker också det är jättetråkigt att en buss körde över er allihopa. Men det var inte mitt fel. Och det gick ju bra till slut. Kan vi inte lämna det bakom oss nu? Bli vänner? Sluta fred?"
"Vet inte."
"Okej. Men om jag beställer en KaffeTjosan med extra DingeDong, lite gräddfillemoj på den och extra Kviddelitt?"
BaristaTristan ler lite nu men han försöker fortfarande se sur ut. "Vet inte ..."
"Kom igen nu. Va? Släng i lite fillifjonkasocker också, så blir det bra."
"Mmm ..."
"Va? Är det ett litet leende jag ser där? Va? BaristaTristan? Kom igen nu, får pappa ett litet skratt? Ska jag killa honom under hakan? Va? Killekillekill. Killekillekill."
Då brister BaristaTristan ut i skratt. "Åh, dumma dumma TeDvickavAndveas, det gåv inte att vava avg på dig sävskilt länge, vet du det?"
"Haha, jag vet, ge mig kaffet nu och håll käften."
"Huvva! TeDvickavAndveas ska få jättegott kaffe! Huvva huvva huvva!"
Och medan BaristaTristan gör kaffet så kommer BaristaJeanPaul och BaristaClaude ut i sina Julie Andrews-dräkter, men de känner sig inte alls ertappade för vi är vänner och då kan man vara precis hur man vill när man vill utan att det blir pinsamt.