Journalisten i Skåne

Min journalistkamrat drog ner till Skåne för att skriva om jordbävningen. Han träffade en ortsdam på ett café som gärna ville vara med i tidningen. I bakgrunden sprang en man över Lilla Torg och ropade "Så här lät jordbävningen". Han var iklädd rosa ballerinadräkt, ropade "Ompapa ompapa ompapa ompapa", sprang i cirklar runt alla som var där, för så lät och kändes nämligen jordbävningen.

"Berätta lite om jordbävningen", säger journalisten till damen.
"Ja sat po pågatåget med min kartoffel, och sulle till lomman med spittekakan för at eda lide maud. Og då var de som so att ..."
Hon pratar vidare. Journalisten antecknar först frenetiskt men inser sedan att allt han får med är fonetiska tecken. Han vänder sig till fotografen, som bara rycker på axlarna.
"Og do sa jag: er de en gammelmylla som lauder sa, eller er de bare en liden dräng som tar traktorn till joubet."
Journalisten hänger inte med. Han lutar sig till fotografen. "Vad fan säger hon?"
"Ja jag vet inte. Jag tar bara kort och jag tror fan knappt kameran fattar, hon fastnar inte ens på plåten."
Damen fortsätter: "Jag hade min kattakatt som kraektes i sänga, pa Osterlen då, och det var val ungefär da som den gamle dansken kom från Kobenhavn med droskan."
Journalisten kastar blocket åt helvete. "Det här är ju fan ingen idé", muttrar han och går därifrån.

I bakgrunden kryper en tant på alla fyra. "Så här kändes det när jordbävningen kom", säger hon och låtsas kräkas på gatan, "jag trodde det var min katt", hon gör hulkande ljud, sedan lägger hon sig på rygg med alla fyra i vädret och jamar mot himlen, för så lät det och kändes det när jordbävningen kom.