Stress genom tiderna

I min redux-serie av gamla inlägg presenterade i ny form, för nya läsare, har vi nu kommit till tolkningen av stress genom tiderna. Utan vidare prat (för sådant blir man bara nervös av), så kör vi:

Stress är inget nytt, det har funnits sedan vi kravlade upp på land eller hoppade ner från träden eller tog ett bett i äpplet eller vad man nu föredrar.
Stress för länge sedan gick väl till ungefär så här:

"Fasen också, nu är nötterna slut igen. Och ingen frukt har vi heller. Kallt i grottan är det också. Typiskt att det ska regna. Inne hos grannen verkar det ju mysigt men där är man förmodligen inte välkommen efter incidenten med elden. Han får skylla sig själv när han är så luden, plus att fram och bak ser faktiskt nästan likadant ut med allt hår överallt. Men om Zonk är så jävla barnslig och surar för det, så kan han behålla sina grottmålningar för sig själv."