Chefen åker hem

Och det är så jag hittar honom, i ett hörn, med armarna slagna runt huvudet, skälvande och gråtande.
"Hur är det?" frågar jag. "Gråter du?"
"Jag förstår inte vad dom säger", snyftar han och tittar fram bakom händerna. "Vad pratar ni om? Jag fattar inte vad ni säger. Har jag kommit så långt bort från produktion? Är jag verkligen så efter nu?"
Jag ler. "Nejdå. Vi bara skojar lite. Det är ett skämt vi kör."
"Är det?" Han verkar märkbart lättad. "Åh, vad skönt. Ja då förstår jag. Haha, ni göteborgare, vad tokiga ni är. Åh, jag gick på det också." Han ler slugt. "Aaah, luriga är ni också. Men det är bra. Det gillar jag. Man ska alltid ha en röv ... förlåt, räv bakom örat."
"Javisst. Kom nu så spelar vi CD-Romen lite, så får du se den senaste filen vi har lagt in."
"Eh ... okej. CD-Romen, javisst. Filen, låter toppen."
Han börjar gråta igen. Strax därefter åker han hem.