Hannas ost, Pandoras ask

Hanna handlar ost, av den förbjudna sorten. Hennes vän är med henne, det här håller på att gå åt helvete.

Vännen viskar förskräckt: "Kom Hanna. Vi går."
Men Hanna ger sig inte. Hon har ostmannen i kragen och hon ska ha vad hon kom för.
Ostmannen darrar nu. Han försvinner in i lagret men är snart tillbaka med en svart, armerad låda. Hanna ler. "Nu snackar vi."
"Den här ... det här är som att öppna Pandoras ask ... jag svarar inte för följderna ... om du tar en överdos ... om någon ser dig ..."
Lukten fyller butiken. Någon svimmar. Hannas vän, som är förberedd, tar på sig gasmask. Hanna andas in genom näsborrarna. "En uppfriskande doft. Ge mig tre hekto av denna ost."
"TRE HEKTO? Men det kommer att -"
"Ge. Mig. Tre. Hekto. Och lite knäckebröd, kanske marmelad på den, gott gott, gärna också lite havssalt, kanske olja och vinäger? Oh vad fint."
Ostmannen tar på sig visir och radioaktiv skyddsväst och börjar skära upp med laserkniv. Utanför går solen i moln, kvinnorna tar in barnen, bilarna krockar och sirenerna börjar ljuda. Någon gråter.