Chefen är borta

Chefen är borta. Bara i några timmar. Men vi har ingen vikarie.

Vi springer mellan arbetsborden och tjoar och tjimmar med armarna viftande i luften. Bland planeringsdiagrammen på whiteboardtavlorna har vi ritat snoppar och bröst. Några har skrivit ut Excelark från printern, tuggat dem fuktiga och kastat dem på väggarna kring kontoret. Andra springer in och ut ur lokalen, över till parallelljobbet hos SEB och busar med tjejerna och killarna där. Deras chef är helt förvirrad, sliter sitt hår och ropar "Nu får ni vara tysta!", men ingen lyssnar på henne. Vi busringer från telefonen till det andra dataspelsföretaget i Brunnsparken, när de svarar och säger: "Hallå det var dataspelsföretaget ja", så ropar vi "Bajs i rumpan!" och lägger på medan vi fnissar hysteriskt. Fönstren är öppna och vi hoppar ut, klättrar in igen, flera på en gång så att vi ramlar på hög och skrattar högt. Alla gapar och skriker och skrattar och tjoar.

Men Peter, som håller vakt, väser plötsligt över lokalen: "Nu kommer han!"

Och vi får panik och försöker skynda oss tillbaka till våra platser.