Max von Osten
Max von Sydow och helvetesosten är i mitt kök och har blivit vänner. Jag fattar ingenting.
"Du var riktigt bra i Pelle Erövraren", säger osten till Max. "Du var som en cheddar, stark men ändå full av känsla."
"Äsch", säger Max.
"Och du var riktigt fin i Utvandrarna", säger osten vidare. "Där var du hela Falköpings ostproduktion förkroppsligad: Mäktig, väldoftande och lagrad, men ändå inte utan skalk."
"Så säger du säkert till alla Max von Sydowar."
"För att inte tala om din insats i Äppelkriget. Där var du som Gamle Ole själv - svulstig, dansk och värdig.
"Får jag smaka?" frågar jag.
Men de bara pratar vidare och nonchalerar mig. Efter en stund går Max, han luktar ost i hela munnen och snart är osten ute ur mitt hem, precis som jag ville.
Ändå känns det som om jag har förlorat något.
2 kommentarer:
Ja precis. Så går det när man inte uppskattar goda ostar. Men det var ju Hannas ost. Vad tycker hon om att Maxan kommer och drar iväg med den bara sådär?
Vad gos-gulliga de var, Osten och Sydow... men lite oartiga, tänk att ignorera värden så...
Nåja nu är det exorcerat i kylen o Du kan köpa hem lite snällmat, kanske.
Post a Comment