... och Susanne von Osten

Detta är Susanne von Osten. Hon är jättearg. Hon gör film, oftast av ett sådant slag som inte så många går och ser.

Men det är inte därför hon är arg i dag. Nej, i dag är hon arg för att jag haft (och nu börjar jag citera från hennes brev till mig):

"... den dåliga smaken att skoja om ostandet och osten i allmänhet. Det är inte roligt att läsa om hur du skämtar än hit, än dit, om ostens varande. Dina ord är knappt lagrade eller ens i närheten av den krämiga Brie som du tror att du är, och förstås inte heller som en välpastöriserad Feta. Jag kan min ost, ska du veta, och du är snarare vitmögelskräp, bortglömd längst in i kylen som en trött gammal Edamer eller möjligen en ointressant Cream Cheese.
Ah, jag minns min ungdom. Camembert! Gouda! Ricotta! Manchego! Vilka ostar. Det var där jag tog mitt namn och det var även där jag en gång mötte en man så lagrad, så insmord i sin egen pastörisering att ..."

Vi bryter där. Tack, Susanne von Osten.

En del alltså. De har bara för mycket tid helt enkelt.