Under just denna kväll så går jag genom parken runt Hagakyrkan. Det är mörkt ute, en sen kväll. Parken är full av tonåringar i sexton-sjuttonårsåldern, de är fulla och glada.

En av dem, en mörkhårig tjej, rusar fram och krokar arm med mig. Jag fortsätter att gå men jag är inte avvisande. Hon har blå ögon och solfräknar.

"Hej vad heter du?"
"Andreas."
"Hej Andreas."
"Hej."
"Vad ska du göra i kväll?"
"Jag ska ut med några kompisar."
"Okej. Vi har fest här. Hur gammal är du?"
"Trettiotvå."
"Okej. Röker du?"
"Nej."
"Inte?"
"Nej."
"Har du cigaretter då?"
"Nej, jag röker inte."
"Okej. Dina kompisar då, röker dom?"
"Nej."
"Okej. Du."
"Ja?"
"Jag älskar dig. Jag älskar dig så mycket. Du anar inte."
"Nej. Det gör jag nog inte."
"Hej då. Ha det underbart."
"Du med."

Sedan gick jag vidare och lämnade snart parken och tjejen som älskade mig, bakom.