Jag har ätit korv hos en annan.

Jag var hemma hos Patric. Vi var några vänner, vi hade spelat Talisman Fjärde Upplagan. Han hade korv hemma. Han skar upp, la fram, han bjöd.

Jag åt.

Jag kände mig smutsig. Solkig. Kladdig. Men också befriad. Korven var god. Pepprig, stark, rivig. Uppfriskande, stark och bekräftande. Korven såg mig. Jag såg korven.

Sedan kom jag hem och min korvajävul luktade på kragen, sniffade runt läpparna, och sa: "Du har ätit en annan korv." Jag utbrast: "Ja! Det stämmer! Jag fick den skuren och serverad. Vad ska du göra åt det? Vad tänker du göra åt det?"

Korven bara grät och sa att är det så här du tackar mig, är det hit vi har kommit, och jag skrek tillbaka att jag hade gjort det igen om jag hade kunnat. Jag ångrar ingenting! Sedan skrattade jag högt, jag öppnade en ny flaska whisky och jag hällde upp mig en ÅTTA utan is. Jag svepte hela, drämde glaset i bordet och satte mig ner för att skriva. Korven var tyst, kröp i i skåpet, stängde dörren och hängde sig.

Så vitt jag vet, hänger den där än.