Följande hände under nyårsafton:

Jag förklarade för en liten tjej på två och ett halvt år, medan hon satt i mitt knä, Vigilantes storheter och tankarna bakom romanen. Jag förklarade att det explicita våldet var nödvändigt för att skildra raseri och att delar av Marcus är jag själv. Det gjorde intryck på henne, hon lyssnade intresserat och frågade sedan om jag ville hjälpa henne klappa katten. Sedan gick vi för att läsa Lotta på Bråkmakargatan (den där Lotta snor en cykel, inte särskilt begåvat med tanke på utfallet).

Hallonsåsen anföll. Jag öppnade kylen, den morrade och sedan kastade den sig ut. Jag var ensam just då, kampen var ojämn och när den var över så var det sås överallt. På golvet. På väggarna. Över duken. På stolarna. Och bordsbenen. Det rann. Alla som kom in i köket undrade vad sjutton som hade hänt och jag hade inget bra svar. Vi hjälptes åt att torka upp. Någonstans i lägenheten jamade en katt.

En av våra katter var arg och låg mitt i vardagsrummet och utstrålade kattilska. Den lilla tjejen skrattade och klappade henne och matade henne med mintkulor. Katten ansträngde sig för att bibehålla värdighet men somnade istället.

Vi hade fulsnaps kvar från julafton. Den gick åt framåt natten. Några ångrade senare detta. Det var även en Red Bull med i upplägget. Katten jamade.

Hanna var oerhört vacker.

Jag åt korv.