Ja jävlar, säger jag bara om denne Patrick Olausson.

Nu har det blivit en grej av det. Nu kan jag inte släppa taget. Jag måste sluta blogga om detta Dumkopf. Men hur? När jag nu gläntat på Pandoras ask, så ter sig möjligheterna oändliga. Jag får adrenalin av att det finns en risk att han får reda på det, dessutom. Och försöker göra något åt det.

Till och med om jag blir stämd hela vägen ner till helvetets sjunde cirkel, så kommer jag inte kunna sluta skratta när jag tuggas i stycken av Lucifer. Jag kan bara höra bevisföringen framför mig: "Den åtalade har bland annat skrivit att Olausson är ett ... hmmm ..."
(här får även åklagaren svårt att hålla sig för skratt)
"... melonhuvud, dumkopf, manetskalle och ... ja, och sådana saker."
Nämndemännen tjuter av skratt, domaren bankar klubban i podiet, så mycket skrattar han, och han böjer sig fram och rufsar Patrick Olausson i håret och säger: "Klart den där Roman ska få sota för det här. Du har ju rätten på din sida. Va? Lilla ..." Han vänder sig till åklagaren, som kniper ihop läpparna och plirar ner i golvet, och sedan viskar ur mungipan: "(kötthuvud - det är min favorit, säg kötthuvud)"
"Lilla kötthuvud", säger domaren och skrattar.
Själv är Patrick bara sur och förstår inte varför ingen kan ta hans klagan på allvar.