Blindtarmen via rektum

Nu har det alltså gjorts en blindtarmsoperation genom munnen. Under presskonferensen så säger en av läkarna: "Ja, vi fick ju använda laserdomkraften för att spärra upp käftarna så att vi kom in med gomsvaljsborren. Sedan så krävdes det ju en rektumvidgare för att kunna göra den kompletterande snittningen via analkanalen, som behöver två läkare för att spännas ut ordentligt. Plasmakameran som måste användas under de första fem timmarna av ingreppet, behövs dessutom laddas upp tio gånger under ingreppet, vilket man gör via lilltån. Lägg till det att vi behöver skicka in en mikromakanick, som gnuggar tunntarmen mot tjocktarmen för att undvika bajskaskader, så vill jag överlag säga att det här är en bra och lyckad metod. Som inte tar mer än tjugo-trettio timmar, kaffepaus med kaka inräknad."

Han dricker ur sitt vattenglas och ser väldigt nöjd ut. Pressen antecknar och fotar. Men vän av ordning frågar: "Men det här låter ju jättemeckigt. Varför fortsätter ni inte bara snitta upp buken och plocka ut blindtarmen och sy ihop magen igen? Det är ju jätteenkelt jämfört med den här ... den här ..." Han tittar ner i sitt block. "Den här lasergrejen."

Läkarna tittar häpet på varandra. Någons underläpp börjar darra. En annan suckar och rynkar pannan. Men en tredje reser sig upp och väser till läkaren som just talat: "Det här var din jävla skitidé, Börje. Nu får du fan röja upp här. Vi går på lunch. Idiotpucko. Rektumvidgare my ass."

Börje tittar ut över presshavet medan de andra muttrar och går därifrån. "Ja", börjar han, "och på tal om rektumvidgare då ..."

Ridå.