Den förträfflige agenten och hans förträfflige klient

Jag träffade min agent. Vi åt en strålande lunch i Gamla Stan och vi gratulerade varandra till vår förträfflighet.

"Fanken, Joakim, vad du är förträfflig."
"Äsch", säger han, "du med. Du är mer förträfflig."
"Nej, du är förträffligare."
"Du är förträffligast."
"Du är mer förträfflig än vad du kan säga."
"Gånger tio!"
"Du är så förträfflig så att i Förträfflighetsrådet så har de röstat dig som nummer ett i år."
"Ja men du är så förträfflig att du har en egen websida, www.andreasarfortrafflig.com"
"Min tjej ringde, hon sa att de hade gjort ett avbrott i valet i USA för att diskutera din förträfflighet."
"De har avkodat ett inristat meddelande i bergen på planeten Mars. Där står det: Andreas Är Förträfflig"
"Den tionde planeten som de har hittat, den har de döpt till FörträfflighetsJoakim."
"Okej."
"Okej."
Vi fortsatte att äta och pratade om framtiden och om stora ting.

Ni vet den där scenen i Jerry Maguire, i slutet, när Rod Tidwell har dominerat på plan och kliver ut till pressen och ropar på sin agent? Och i skuggorna står slemmige Bob Sugar med en av sina klienter, och klienten säger: "Varför kan inte vi ha en sådan relation?" Den relationen som klienten menar, det är den som jag har med min agent. Den önskar jag er alla.