Karl Lagerfeldt och skåpet

Telefonen ringer.
"Andreas."
"Ja hej, det är Karl Lagerfeldt."
"Kalle, för fan! Hur var läget då?"
"Jo det är gött och så. Du, jag har kollat in din blogg, du är ju utan tvekan vår främste auktoritet på mode."
"Javisst, så är det ju."
"Ja. Och jag tänkte att du kanske kunde komma hem till mig och visa lite var skåpet ska stå."
"Haha, har du köpt ett gammalt skåp? Ska jag flytta det åt dig, Kalle?"
"Men sluta nu, jag menar inte så. Jag menar att du kan ge mig lite tips."
"Jag kan flytta skåpet åt vänster, jag kan flytta det åt höger."
"Lägg av nu."
"Vill du kanske ha det buret uppför trappan? Va? Nära ditt linneskåp? För det har du väl ett, Kalle? Det har ju alla gamla stötar."
"Okej, nu är det inte roligt längre. Jag ringde för att be dig om modetips för att du är så jävla grym, men ska du hålla på och lalla så här så kan det kvitta."
"Vad du skåpar i dig, Kalle."
"Okej, du lägger ribban där alltså."
"Det mesta du gör är ju ändå gammal skåpmat."
"Haha, roligt du. Jag frågar en gång till: Kan du komma hem till mig och lära mig några knep? Kanske om mössor, där är jag svag."
"Beror på. Jag hör att du skåpsuper."
"Okej. Baja ner dig, Andreas."
"Inte i det blå skåpet i alla fall!"
"Nu lägger jag på. Jag drar."
"I skåpbilen då eller?"