Ständigt denna hotellfrukost

Ny hotellfrukost.

Jag anländer till restaurangen.

Hovmästaren står vid sin pärm och ber om mitt rumsnummer. Jag hör honom knappt. Allt jag ser är all frukt, all yogurth, allt bröd, alla grönsaker, alla bakverk, alla drycker.

Jag grepper honom i kragen, min blick är febrig, jag svettas. Han tappar pennan och gör en grimas, han förstår ingenting.

"Ge mig en hotellfrukost utan alla dessa jävla alternativ", väser jag. "Låt mig få äta i lugn och ro. Ge mig sinnesfrid."

Hans stela uppsyn spricker, han börjar gråta. "Jag vet", säger han. "Jag vet." Vi kramas länge.