Att jobba som besiktningsman

Vidare: Jag är nu besiktningsman. Riksbyggen har byggt nya fina lägenheter nere vid vattnet och det är givetvis min uppgift att se till att bärande väggar håller, att tapeterna inte släpper och sådana saker. Man har gärna med sig de som ska flytta in vid besiktningen, så att man kan språka med dem om vad som är bra och vad som kanske behövs åtgärdas.

Jag är i en trea med ett ungt par. De följer mig nyfiket genom lägenheten. Jag kommer in i köket och börjar skratta. "Hahahaha, har folk sådant här kakel nu för tiden? Herregud, var finns smakpolisen när man behöver den?"
De säger ingenting. Vi går vidare. Jag knackar på en vägg. "Ojoj", säger jag. "Den här skiten lär inte hålla mer än en vecka. Jag skulle tro att ni får taket i huvudet ganska omgående om det här inte fixas."
"Hur lång tid tar det att fixa?" frågar killen.
"Ett par år", svarar jag och bankar hårdare på väggen. "Jävligt länge i alla fall. Här kan ni inte flytta in om en vecka, om ni trodde det. Hoppas ni har någonstans att bo."
Vi fortsätter. In i badrummet. Jag viftar med handen och rynkar på näsan. "My god! Här stinker ju av gammal fukt! Det här badrummet är som Titanic på havets botten! Silverfiskarnas paradis, det är vad det är."
"Jaha, det ser nytt och fräscht ut tycker jag."
Jag vänder mig till dem. "Ja men då kan ju ni ta över besiktningen då. För ni verkar ju inte vara så jävla noga med kvalitet. Jag ska visa er kvalitet." Jag drämmer näven i spegeln, den går sönder. "Kallar ni detta kvalitet? Känns det här okej? Va? Va?"
"Nej", mumlar de tillsammans.
Jag går vidare ut på balkongen. Jag hoppar, känner på svikten i underlaget. När de är på väg ut på balkongen, så skriker jag högt: "NEEEJ! KOM INTE UT HIT, FÖR HELVETE! DÅ RASAR HELA SKITEN OCH VI SLÅR IHJÄL OSS!"
De står kvar, paralyserade. Jag rör mig mycket långsamt runt på balkongen. "En hastig rörelse, så tippar hela huset ner i vattnet. Rör er inte! JAG SA: RÖR ER INTE!"

En stund senare kom en annan besiktningsman. Och så blev jag arbetslös igen. Ja, så är det när man säger sanningen, folk gillar inte den obehagliga verkligheten utan vill leva i sin drömvärld tills allt rasar samman.