Ah! Jag är nu tillbaka till skrivandet. Detta är gott och jag förstår att ni glädjer er med mig.

En indikation på detta är alla brev jag fått från läsare under min frånvaro. Några lyder så här:

"Fy fan vad gött att du slutar skriva din jävla pellejöns, ge plats åt såna som kan i stället och låt ditt dravel ruttna till fossilbränsle."
(nu ruttnar ju inte saker till fossilbränsle direkt på det viset, det är inte så det funkar lilla idiot, men är man rudad så är man)

Ett annat brev lyder så här:
"Här på gården hade vi bokbål med din skit när du äntligen la ner, sällan har sådan glädje varit så äkta och fin. Vår borgmästare kom ner och höll tal, prästen välsignade askan och vi reste ett tempel för att glädjas åt att din smörja äntligen var över. Sedan åkte vi och köpte upp hela Akademibokhandelns lager av din dynga, tuttade på den också och grillade korv och marsh mallows över elden. Det du, din förbannade lallare. Det du."
(korv och marsh mallows är väldigt gott, svårt att bli upprörd när böckerna används till så smaskiga syften. icke desto mindre är det tydligt att denna skara människor ska få besök inom kort. av Baltic Inkasso).

Och så skrev Patrick Olausson ett brev:
"hej anndreas jag spelar fotbol i dag och driker lite folcköl äter även chips jag gillar det och tyker att du vart dum mot mig på blogen även fast jag var ett as i skolan som folk var räda för och som jag slog ibland men jag är som jag är ock om jag inte finge plåga och tortera de som var svagare än jag, vem skulle jag då annars vara under denna min tid som definierade mig?"
(ingen kommentar här, självrannsakan måste ske i frid)

Men det här gillade jag bäst:
"Snälla Andreas. Sluta inte skriv. Jag har läst alla dina böcker och noveller. Den om mannen som blev fångad i rymden fick mig att gråta. Slutet på Demonen var något av det vackraste jag läst. Vigilante gjorde mig arg och nu längtar jag efter Mörkrädd. Snälla sluta inte skriv, säg att du bara skojade.
(det här brevet var på riktigt, jag fick det några timmar efter inlägget, jag blev rörd och fick gå undan en stund med vetskapen att emellanåt rör man vid någon som man aldrig ser, aldrig träffar, aldrig talar med, men som ändå tycker att man är bra grejer. sådant är stort och jag är glad och tacksam för att ni människor finns)