Orka orka

Under denna båtresa, så kastar sig en späckhuggare upp i luften. Han klipper med käkarna, fransmännen ropar "Merde! Merde!", de tänder nya cigaretter och dricker kaffe, islänningarna kastar torsk på späckhuggaren men denna best är obeveklig. Han är här för att döda, han ska äta från mångfaldens bord i dag, han diskriminerar inga nationer.

Jag tänker att här får jag ingripa. Så jag ställer mig i fören och säger: "Hördu Späckevall, tyckte du att du var rolig nu eller? Va? Va? Är inte detta ett jävligt barnsligt beteende? Jag trodde vi hade pratat om det här."
Det har vi förstås inte, jag har aldrig sett karln förut, men försöka duger.

Späckhuggaren landar i vattnet och ser på mig med svarta ögon. Han grinar med sin breda käft och säger: "Andy. Detta är gott. Jag hör vad du säger och förstår din synpunkt. Emedan jag inte nödvändigtvis delar den, så erkänner jag ändå mitt barnsliga beteende och simmar nu tillbaka ner i Ishavet. Kaffe?"
"Nej tack Späckevall, men jag är stolt över dig. Det vill jag att du ska veta."
"Äsch."
Sedan kramas vi och vattnet färgas rött när han sliter av armar och ben från en djuphavsdykare som råkade guppa förbi med stor klothjälm och metalldräkt.