Sedan blev jag sjösjuk

Ja, sedan blev jag sjösjuk då.

Båten krängde och gungade och runt omkring blev alla gröna i ansiktet, utom fransmännen som hade dukat upp rutig filt med ostar. Folk hängde i klungor över relingen och kalvade. De klättrade upp i masten och kalvade rakt ut i luften. De kalvade i kors, de markerade revir med sitt kalvande, någon kalvade mönster och någon annan kalvade sönder det mönstret med ett än mer komplext mönster, folk runt omkring kalvade imponerat på varandra. Man kalvade ner rutorna, täckte golven och kalvade systematiskt en del av däcket där det var lite rostigt och lite färg nog hade gjort sig.

Jag, jag kalvade utanför kaptenens hytt. Han släppte rodret, kastade sig ut, grep tag i mig och satte mig i stolen bredvid honom. Medan han fortsatte styra båten, så sa han: "Watch the horizon, you'll be fine."

Jag kalvade ner kabinens rutor.
"It is a bit rocky now but it will be better."
Jag kalvade rakt upp i taket, täckte lampor och reglage med anmärkningsvärd noggranhet.
"You know, I've been like you once."
Jag slet upp alla skåpen och kalvade i dem, ett efter ett. Öppna skåp - kalva i skåp - stäng skåp. Gå vidare till nästa, upprepa rutinen. Inget skåp lämnades orört.
"I was seasick for three years, every time I went on a boat."
Jag kalvade ner instrumentpanelen och rodret.
"Took me ages to get used to it."
Jag sprang i cirklar runt honom, kalvade åt höger och vänster medan jag viftade med armarna, ja jag vill mena att jag bjöd på mig själv.
"I'm sorry, this is no joke to you."

Jag satte mig ner igen, grön i ansiktet. Då klev guiden in, en mörkhårig kvinna med solbränt och vindhärjat ansikte.
Hon sa till mig: "You always feel a bit better after you have thrown up." Då kunde jag inte låta bli att skratta svagt, och då skrattade hon också, hon la en hand på min axel och sa:
"You are not seasick. You are smiling. Seasick people don't smile. You just feel a little bad. You'll get better very soon."

Strax därefter la sig havet, molnen skingrades och solen kom fram. Under resten av resan in till land, så blev jag god vän med kapten, guide och styrman. Fransmännen spelade dragspel och sjöng Piaf, Späckevall tuggade i sig en norrman och alla blev glada, humrarna dansade samba med krabborna och hemma så väntade Hanna som hade ridit islandshäst hela dagen.